Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 2

från jordbruket och öfvertagas at staten; 2) att skjutsinrättningen måtte å alla stationer ovilkorligen besörjas genom entreprenad; 3) att de resande måtte åläggas att betala det belopp, hvartill entreprenaderna kunde uppgå. Deremot har utskottet tillstyrkt rikets ständer att i underd. skrifvelse hos K. M:t anhålla: a) att K. M:t måtte täckas å alla skjutsställen i riket, nemligen der, hvarest entreprenader ej äro inrättade, så snart omständigheterna det medgifva, samt å de öfriga, der entreprenader nu sinnas, i den mån de derom ingångna kontrakter tilländagå, låta, så vidt öfverenskommelse derom kan träffas, inrätta entreprenader, med rättighet för entreprenörerne att uppbära en skjutslega af högst 1 rdr 50 öre i stad och 1 rdr 20 öre på landet, hvilken skjutslegas belopp borde genom entreprenadauktioner bestämmas; b) att der entreprenader icke mot åtnjutande af nämnda högsta skjutslega kan åstadkommas, utan vederbörande skjutslag nödgas för skjutsbestyrets fullgörande medelst entreprenad lemna särskildt bidrag, skjutslagen då må, enligt de grunder Kgl. M:t i sitt cirkulär den 27 Januari 1865 stadgat, af statsmedel undfå ersättningsbidrag för hvad de till skjutsens bestridande på sådant sätt nödgas utgifva; äfvensom utskottet tillstyrker att rikets ständer till godtgörande af de ersättningar, som på förenämnda sätt kunna ifrågakomma, ställa till K. M:ts disposition ett årligt reservationsanslag af 125,000 rår. Konstitutionsutskottet lärer hafva utan votering afslagit herr C. Printzenskölds motion, att ledamöter af statsrådet ej skulle bibehålla sin rang längre än embetet af dem utöfvades; professor Ribbings motion om ändring af 30 8 regeringsformen, så att förslag till alla regala pastorat skalle vid domkapitlen uppråttas, med bibehållen rätt för församlingarae att kalla sjerde profpredikant, men med förbindelse för konungen att nämna en bland de sålunda föreslagna eller kallade; samt hr A. T. Liljenstolpes motion, om ändring af 37 8 regeringsformen derhän, att adelskap skulle tillfalla en adelsmans alla barn och således de inskränkningar bortfalla, som i denna grundlagsparagrat äro stadgade för arf af adlig, friherrlig eller greflig värdighet.