Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 mars 1866, sida 1

skulle, derest Norumspanan kommo till stånd, draga sig till Kristiania i stället för Göteborg, såg hr Ilierta årven en betäanklighet, ty derigånom skuile en mycket stark Ppåtryckning för jernvägstaxans nedsättn ing uppstå. Hvad lokaltrafiken angick, så hade man beräknat att den skullo blifva större på den norra än den södra linien. Med afseende härpå bade talaren dock hört en omständighet uppgifvas, som han ausåg böra tagus i betraktande, noml. att allmogen iuom den norra liniens omkrets ej vore så sjelfständig som inom den södra. Hvad bibanorna beträffade, så vore det ej nog med Filipstad Norum-banan, utan en bibana skulle äfven fordras till Karlstad, och i fråga om de anspråk, som de bolag, hvilka komme att anlägga dessa, gentemot staten kunde framställa, saknade man för närvarande en utredning. På dessa och flera andra skäl, som i ett längre föredrag närmare utvecklades, förordade hr Hierta bifall till utskottets hemställan. Hr Myuren hade, trots den sorgfälligaste undersökning af den ena och den andra liniens fördelar, ej kunnat få klart för sig huru det vore möjligt att man så ifrigt kämpat för Norumsbanan gom man gjort. Han kande ej finna något onnat skäl dertill, än att jernverksmtresset förstått att koncentrera sig så, stt det alltid tilldrog sig uppmärksamhet på jordbru! iatressets bekosinad. Då detta emellertid årligen producerade 1ör 300 millioners värde och exporterade i proportion, hade jerabruken en produktion af endast 30 milliouers värde och en export, motsvarande högst 18 eller 20 millioner. Man bade för Norumslinien åberopat, att vestra Wermjand hade öfverflöd på kol samt utt priset på denna vara der vore lågt, då kolpriset deremot stode högt i östra Wermland. Med en jernväg mellon östra och vestra Wermland skulle dessa förhållanden suart utjemna gig. Man hade gjort sig räkning på trä och jerns förande på jernvägen, men äfven om taxan nedsattes till I öre pr centner, skulle efter all mensklig beräkning dessa varor ändå taga den billigare sjövägen. Man bade gjort mycken affär af bibanen till Filipstad, men br Murön tviflade på att den skulle komma att bära sig, ja att den någonsin ens komme till stånd. Östra Wermland bade en förträfflig sjökommunikation, och Filipstadsbanan skulle ej kunna konkurrera med den billigare sjöleden till Kristinehamn. För den uttryckta sarhägan att trasiken skulle draga sig till Kristiania i stöllet för Göteborg byste hr Murön ej samma betänkligheter, som ett par föregående talaro frametallt. Hr Murga gjorde härefter en mängd anmärkningar vid de kalkyler major Adelsköld uppställt öfver ofta nämuda bibana, och trodde, att den liksom de enskilda norra banorna skulle bli mycket litet trafikerad om vintera. Han kunde för öfrigt ej förstå hvarifrån man fått den stora vintertrafiken af trävaror från Dejefors till Göteborg, då sågarae stodo om vintern, timret var nedisaut, och sågning endast med stera kostnader kunde verkställas. Vidare fann talaren en så fullständig utredning lemnad i K. M:ts proposition till rikets ständer, att något tvifvel ej hos honom kunde uppstå om södra liniens företräden. Deanna bana vore en politisk bana, afsedd att förena tvenne folk. Godstrafiken å den södra skulle blifva lika stor som på den norra, men persontrafikon större. Dessutom anmärkte hr Mur6o, att det skulle fordrag 2 å 3 gånger så stor materiel för att föra de ka kylerade träoch jernqvantiteterra från Dejefors till Göteborg, som nu funnes å statens stambanor. På dessa jemte flera skäl, deribland de ofta upprepade, att Norumsbanan droge längre ut på tiden och vore mycket kostsammare m. m., förordade talaren slutligen bifall till utskottets förslag. IIrr Lov6n och Ljungherg talade för Norumslinien. Den sednare sade sig lägga föga vigt på de militära och strategiska skäl, som blifvit anförda för Karlstadslinien. IIvad som bestämde honom för Norumsbanan var, att denna skulle befordra produktion och omsättning inom provinsen i dess inre. Att lägga en jernväg utefter en provinsgrärs, der en stor vattenkommunik tion förut fauns ansåg talaren i allmänhet pligt. Ur finansiel synpenkt ausåg herr juogberg att Norumslinien äfven vore att föredraga, då godstrafiken ovilkorligen blefve större på denna än Karlstadslinien. Som äsigterna emellertid syntes så delade, antydde talaren att det funnes en utväg att för närvarande slita tvisten, bestående deri, att man j I uppskjöte frågan om den nu omtvistade bandelen. Err Roth och Wit: talade för Karlstadsliniea. Den sednarce uttryckte sia förvåning öfver att dat bruksintresse, som kämpade för Norumslinien, om det verkligen vore så betydande att det omfattade 15, 14 eller 5 af hela svenska jernvågsproduktionen, icke visat sig benäget att göra några uppoffringar, som ådagalade tillvaror al ett så mäktigt intresse. vigtig som man Du sy honom söm delrta intresse bort göra nå underlätta de ökado kostaader staten finge vidkännas för Noru II: elivien. Gahn ansåg i denua fråga ig vid cv masaa detalier. orhällande. Ostra Weri Jerumal Wermlznd iklort, att Om jernvag. verkan mellan proviuse : af dessa rika råvaror, skalle b nytta för det hela. En dylik, uppstått å Nora--Ervalls oc nan. Genom en jernväg meli V stå. Talaren utvecklade n 1 — Tate man! Tllh ee 15 Så länga jag