Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 3

n Och VALJOTERNE Sj RIKSDAGEN. Debatten I borgareståndet rörande nerdvest:a stambanan. Vi återgilfva den kortfattada redogörelse rörande ofvanskrifne debatt, som förekommer i Aftonbladet. Förmiddagen. Hr Bager öppnade öfverläggningen med et anförande till förmån för Norums-jivien, fram. hållande de stora fördelar, som derigenom skull tillskyadas Wermlands jernindustri och skogs. hushällning, samt den högst betydliga tillväxt trafik, som derigenom skulle uppstå på statens jeravågar. Hr Berger förfäktade samma åsigt och yrkade bifall till riksgäldsafdelningens förslag. Han erinrade först att godstrafiken måste för jernxägarne vara hufvudsaken och sökte derefter visa att en godstrafik på jernväg från Dejefors till Göteborg verkligen var möjlig. Och i hvilken grad trafiken i bergslagsorter växer till jd af lättade kommunikationer, derom vittnade banan mellan Kristinehamn och Sjöän san, för hvilken man hade på förhend beräknat en trafik af 200,000 centner, hvilket af många ansågs öfverdrifvet, men der forslingen redan nu stigit till 1,160,000 centner. Sedan talaren derefter meddelat intyg att teckningen för Filipstad-Norum-banan nu var fullbordad, sökte han visa att ingen inom provinsen önskade den bibana till Ölme, som södra liniens anhängare velat erbjuda till ersättning för Filipstadsbanan. Nagelfor derefter hr Norrbys offentliggjorda beräkningar öfver skogstillgängen, sökande visa deras otillförlitlighet, samt slöt med uttalande af den åsigt, avt man genom att bevilja en anslagstillökniog af en million för banans dragande öfver Norum, hvilken tillökning ingalunda utgjorde någon uppoffring, kunde göra nordvestra banan till en för orten i hög grad gagnelig Jokalbana. Hr Waldenström, representauten för Karlstad, talade naturligtvis för Karlstadsliaien; påstod, emot hr Berger, att Öimebanan antagligen skulle komma till stånd; åberopade br H. Sandebergs beräkningar öfver folkmängdsförhållandena längs de båda linierna; ansåg att vestra Wermlard kunde erhålla sitt malmbehof från Dalkarlsberget i stället för från Filipstads b lag; förebrådde je sstyrelsen att vid be ningarne öfver aplågguiogskostaa ha belastat dea södra linien, men ej de rra, med en hufvudstation, ehuru en sådan i talarens tanke kunde lika litet undåvaras på den ena lirien som på den andra; ansåg pägon t ausport pr jernväg till Göteborg ej möjlig i konkurrens med sjötrafiken, äfven om nuvarande konalafgifter bibehölles; uppläste ett intyg af ingeniör Stiehler, bekräftande riktigheten af br Sandeuppgifter öfver de ökade trafikoch sl ningskostnaderna på den norra linien i relse med den södra; förklarade sig ej bysa förtroende till teckningen för Norumsbanan; i öfver malmoch kolira orterna på norra livisn öfverdrifaa, och slö ed att yrka bifall till utskottets förslag. Hr Wennerus försvarade Norumlivien i ett jängre skriftligt anförande. Han sökte, bland annat, ådagalägga att redan med nu gällande trafiktaxa det kunde bära sig alt säuda jern från Dejefors till Göteborg pr Jernväg. Om taxan nedsättes på sätt ifrågasatt blifvit, vore det alldeles gifvit. att denua transportled blefve fordelaktig för jern. Efter taxenedsättningen skulle äfven för trä jernvägafrakten blifva billigare, oberäknadt fördelen att varan framkomme i oskadadt skick och till följd deraf betingade högre ris. ? Hr Wern upptog till granskniog utskottets motivering i ett längre anförande, hvilket utan tvifvel bland alla dem som i ständet afgålvos, innehöll de flesta under den offentliga diskussionen i ämnet förut icke anförda skäl, samt äfven innefattande den mest bindande och öfvertygande bevisningen. Den omfattning vi ansett oss kanna gifva åt redogörelserva för de vidlyftiga debatterna i detta ämne tillåter oss icke att i detalj följa hr Worns framställning, utan nödgas vi blott angifva hufvudpunkterna i densamma. Med afseende å frågans geografiska sida hade utskottet frångått den hittills hos oss följda grundsatsen, att icke lägga jernvägarne i bredd med vattenkommunikationerna, utan stt det till stöd för en sådan åtgärd kunde åberopas det enda i sådant afseende giltiga skälet, att nemligen en stor trafik ginge i denna riktning. Det historiska argumentet, att nordvestra barnen blifvit bragt å bane och beslutad för att åvägabringa en förbindelse med Norge, icke för t anlägga cn jernväg genom Wermland, kunde ke tillmätas någon betydelse då denna hufvudassigt med anläggningen icke borde förhindra oss att söka utföra den på det för landet förwånligaste sätt. Hvad vidare angick formansintresset d. v. s. statens intresse såsom egari af jernvägen, vid hvilket intresse utskottet hufvudsakligen uppehållit sig, sökte talaren geno:s noggranna och i detalj gående beräkningar ådagalägga till en början, att, med nuvarande jernvägsfrakter, transporten af trä från Dejefors till Göteborg under högsommaren ställde sig något billigare sjövägen, men att deremot, om jernvägsfrakten nedsattes 20 procent, jernvägstransporten blefve billigare. På hösten, då frakter och assuranger äro högre för sjötransporten och då resorna fordra längre tid och såI.des medföra större ränteförlust och större förlust på varans förskämning, blefve ötvervigten än mera afgjordt till förmån för jernsägen, som dessutom skulle sätta sågverksegarne i tillfälle att med sin vara nå Göteborg på våren, innan de inre vattnen blifvit öppna, då priserna städse äro högst i Göteborg till följd deraf, att dess bamn är öppen 2 månader tidigare än de norrJändska och fiuska hamnarne samt 1 wånad ti