Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 2

in valkandidats-erfarenhet. Vi känna den litet wvar. Han presenterade sig först som kandidat Kidderminster, men der uppstod något gräl, ch han fick sig ett sår i pannan. (Skratt.) Jag är glad att kunna säga, och huset kan beittna sanningen deraf, att den hedervärde lelamotens panna nu är läkt och lika hård som lan alltid varit. (Skrattsalvor.) Derefter begaf van sig till Calne, en by någonstädes i vestra Ungland. (Skratt.) Han fann i Calnes elekorslista, att valmännen der äro 174, bland hvilka Farbetare. (Hör, hör!) Äfven der blef bans uppträdande signelen till någon oreda. Mobben nstängde polisen i stadshuset och bade fritt spel i byn, medan valet försiggick. Vi hafva emellertid stt lyckönska oss åt resultatet. Markisen af Lausdowne gör till parlamentsledamot för Calne hvem helst han behagar; han har visot oss den artiggeten att i hr Lowes person skänka huset en bildad man, en skicklig parlamentarisk gladiator, ehuru det stod i hans magt att göra sin slogtare eller ridknekt till ledamot af detta hus. (Hör, hör! Oväsen på den konservativa sidan.) Men jag sysselsätter mig för länge med detta ämne. Min afsigt är att vända mig till de ärliga, för skäl tillgänglige männen på husets andra sida, för att bedja dem i denna vigtiga fråga icke betrakta sina landsmän af den arbetande klassen ur samma synpunkt som hr Lowe, hvilken, alltsedan ban var i Australien bland antipoderna, synes endast vara tillgänglig för ett Botany-pay-intryck af sina landsmänvs karskter. (Starka bifallsrop och skratt.) Jag frågar dem: är det möjligt stt uppbesvärja någon större fara än hvad han gjort, då han talar om ett svalg mellan aristokratien och medelklassen å ena sidan och folkets stora massa å den andra, ett svalg, som enligt honom ingen lagstiftning bör fylla? Han talar sjelf om demokratiens oupphörligt stigande flod, men vill hellre en hög damm och således en stor öfversvämning, när dammen genombrutits, än ett regleradt kanaliserings-system. Är det icke bättre att visa förtroende till folket än misstro och förakt? Hefven I glömt åren 1831 och 1832, då edert besinningslösa motstånd framkallade en storm och några af er måsten fiy för att unden stormen rädda sina lif? I sägen, att denna storm var en tillfällighet, framkallad af en annan tillfållighet. nemtigen Julirevoluiionen. — Valan, kunna icke sådane tillfälligheter åter inträffa? År 1848 bevittnade vi en ny sådan, och jag minnes ännu, huru en ädel lord på den konservativa sidan af detta hus i stor ångest kom till mig och försäkrade mig, att han alltid varit en vän utef en stor utsträckning af röst rätten. Är det icke visare att antaga detta hofsamma förslag och visa förtroende till edra landsmän än att tillbomma dessa dörrar för 5,000,000 fullvuxne engelsmän, bland hvilka många dela lord Somers, en af fådernas till vår existerande författning, åsigt, att rösträtten är ytterst den enda trygghet en engelsman har för beskyddet af sin egendom och sitt lif mot en enskilds eller mot en klass godtycke? Jag tror, att om I icke sänken den höga tonen och höjen edra låga tänkesätt om det engalska folket, skolen I efterhand finna landet försvagadt genom en städse stigande utvandring. eller 1 skolen råka ut för en sådan tillfällighet, som med hotelser aftvingar er mer än man nu förtroendefullt begär af eder. (Hör, hör! oväsen på den konservativa sidan.) — Jag röstar för denna bill, icke derför att den tillfredsställer allt hvad jag anser rättvist att önska, utan derför att den är en enkel och ärlig åtgärd, som, om den blir lag, skall befästa och gifva varaktighet åt allt som är godt i vår författning och befrämja hvad ädelt som finres i vårt folks karakter. (Starka bifallsrop.) FRANKRIKE. , Voilå la batsillel utropade man den 15 dennes från alla håll i lagstiftande församlingen, då Jules Favre uppreste sig, för att försvara oppositionspartiets amendement angående de politiska friheterna. Under detta tal framstod denno utmärkte talare nästan väldigare än någonsin förut; argumenterna framryckte likasom i slutna falanger. Venstern iakttog under hela talet en kanske studerad kallblodighet, och en högtidlig tystnad rådde till en början inom hela församlingen. På yttersta högern syntes Granier de Cassaignace, koappt i stånd att kunna styra sin harm. Fem qvarts timme gick ellt lugnt till, men då tog presidentens tålamod slut: han uppmanade talaren till ordning och slertalet af deputerade uppmanade honom under höga rop till tystnad. Slatligen återställdes lugnet; talaren förde sitt pansarskepp i hamn och sedan talet upptagit fullt två timmar, slatade talaren detsamma. Alla tidningar beteckna denna session såsom ott motstycke till parlamentarismens bästa, dagar. Spänningen var stor och hela franska pressen sysselsätter sig nu med tilldragelserna i lagstiftande församlingen under dessa tvenne timmar. Favre har ett visst mystiskt drag. Så slatade han talet med ett ställe ur den helige Augustinus, der det heter: ,Fecisti nos ad te, Deus, et irrequietum est cor de: Ja, vi äro ingenting, om vi icke höja våra ögon mot himmelen, och vi förmå ingenting, om vi icke äro fria! Detta var slutets af talet A och O, under det början var allra skarpaste satir på hela kejsardömet. I bekännen med läpparne 1789 ärs princi per, men dessa principer äro endast en skylt öfver dörren till vår konstitutionella byggnad; det inre är ett hån mot dyrt köpta rättigheter. Kejsardömet har blifvit förstonadt; det har icke uppfyllt sina löften; dess program har i intet afseende blifvit förverkligadt och fransmännen äro lika långt från friheten nu som den 2 December, ja, de hafva till och med förlorat hoppet om friheten! Landets öde, ära, moraliska trohet och värdighet äro gifna till pris ät en enda persons allsmäktiga vilja och godtyckets infall! Då detta yttrades, kunde Granier de Cassaignae och hans själsfränder icke hålla sig längre, utan afbröto Favre, och Granier yttrade, att allt visserligen icke uteslutande berodde på kejsaren, enär han borde erfara allmänna meningen om hvarje sak. Då Favre sade sig icke hafva något emot denna princip, hvilken han skulle vilja hafva framförd till kejsaren, utropade Granier med hetta: .Hvarföro vänder Ni er då icke till bonom? (skratt på flera bänkar). Favre svaesse — vuftace nemligen an lätt hallrkanat nostrum donec requiescat in te!, och tillaen juridisk rå:tsutläggning, som utgjorde den —————— T DDL—OTDTTZDHALT ——2— ZzÖ6U