Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1866, sida 1

Stockholmsbres. (Från H.-T:s korresy.) Stockholm den 19 Mars. Det börjar bli allt tunnare och tunnare med betänkanden och utlätanden på ständernas bord, ja ett par af stånden behöfva väl knappt ha plena denna vecka, så rensopadt är det. Man har också raskat undan med en mängd saker, både stora och små, ja till och med ridderskapet och adeln, som dock behandlar ärendena med en verkligen aktningsvärd grundlighet, äfven fastän dess beslut omöjligen kunna rubba i minsta måa de andra ständens långt förut fattade, har blott några återremisser att behandla eller obetydliga afstyrkande betänkanden. Upplyser riddarhussekreteraren att den eller den frågan redan är rikets ständers beslut, så hindrar detta dock ej att diskussionen pågår, som om det ej betydde något hvad de andra stånden vidgjort, och man tröstar sig med att det ej kan skada, att landet får veta hvad det främsta ståndet tänker i saken — såsom en högloflig ledamot häromdagen yttrade efter erhållen upplysning, att den fråga som diskuterades redan var afgjord. Nordvestra stambanans slutliga öde är annu ej afgjordt, det är bönderna som kanna sägas hafva det i sin hand, men de säga, att de ej ämna frångå sitt uppskofsbesiut. Det är således nu en präktig tid för bonderna, det är ingen ända på frakostrispar, middagar med s. k. ,maderadt vin och bastanta sexor med åtföljande toddyar och s. k. ,Cubade segarer. Och allt detta släppa Norumiterne och Karlstadenserne till, för att kuana omvända och bättra bönderne. Hur lyckligt detta bondestånd, som är utsatt för så mycken öfverflödande välvilja och från två håll sedan! Hvad skall man väl önska dem bättre än goda magar att kunna fordraga dessa inbjudningar att sluta sig till någotlara af de andra ståndensbeslut. — I adeln var man segast i debatten rörande nordvestra stambanan, såsom ni redan vet, och man enser att voteringen fick den utgång den fick (erigenom, att ea hop ledamöter aflassnat ig, som voro alldeles ofvertygade om, att rägan ej skulle hinna afgöras på Fredagsftonen. Men det blef dock ay mot mänas förmodan. På läktaren sågs en stor amling damer, hvilkas vermländska brytning ;irrådde hvadan de kommit, och i salen derere såg man fysionomier, tillhörande pertos er som synbarligen voro mycket intressera: af — vapensköldarnes staderande på när;