Det svaromål, som till Konungens Befallningshafvande efgifyits af egarne till de nya gruf. vorne, Jyder sålunda: Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmö. ti ingifven skrift har herr öfverjägmästarer och kommendören J. Sjokrona, såsom ,,disponent af ,Höganäs Grufva, framställt anmärkning emot de af oss undertecknade foretegne stenkolsbrytningar inom länet och, ehuru i y!terst sväfvande ordalag, begärt förbud för al vidare fortsättning af desamma. Enligt å ansökningen tecknad kommucikationsresolution och efter meddeladt anstånd med förklaringens inlemnande, få vi nu såsom sådan äran afgifva följande: Emot sökandens behörighet framkommer helt naturligt vår anmärkning: att den icke vid ansökningen blifo t styrkt genom någon handling, och som vi icke medgifva en sednare reparation af detta rättegångsfel, bestrida vi Jörthy allt afseende å ansökningen i dess helhet. Beträffande åter sjelfva saken, så bestrida vi till en början den uteslutande rättighet bolaget påstått. Den är icke, och den kan icke visas. Hela första delen af ansökningen är on, lindrigast sagdt, misslyckad framställning af förhållauderna, tillkommen antingen vrångvist, eller af bristande insigt. Vi våga dessa uttryck, ty sökanden har undanhållit Kongl. Majas Befallningshafvande de upplysningar, som på frågans afgörande hafva det aldra största inflytandet, eller sjelfva ursprungliga vilkoren vid de åberopade privilegiernas meddelande. Det är nemligen icke framlilne excellensen Ruuth, utan det är konsulen Jonas Ahlström, bergmästaren Anton Swab och geschwornen N. Stockenström som förvärfvat de ifrågavarande privilegierna, och det är först genom transport af desse som de öfvergått på excellensen Ruuth och hans rättsinnehafvare. I bilagde betänkande, som vi för vårt eget acceptera och som sådant anmäla, finnas uppräknade och vid detsamma bilagde de handlingar. som fullt utreda att sökandens tydning af de åberopade privilegierna är lika grundlös som oberättigad. Vi bestrida förthy och på dessa skäl den påstådda uteslutande rätten till stenkolsbrytning. Lemnande obesvaradt hvad i ansökningen derefter förekommer om bolagets underlåtenhet att icke förrän nu göra anmärkning emot vårt företag, enär vi förmoda detta bolagets behag hvarken mer eller mindre inverka på vår rätt, måste vi deremot serdeles fästa Kongl. Maj:ts Befallningshafpandes uppmärksamhet vid (den anledniog till ansökningens anhängiggörande, som sökanden sjelf uppger. Han säger nemligen: ,att den grundas på törebud till ett näringsintrång som hotar att utöfva o. s. v. Vi förneka sökanden möjlighet att på grund af någon gällande lag taga , förebud och hottill en rättstalans anställande emot oss; uen nödvändiga följden mäste bli: sökandens talan är för tidigt våckt. Då sökanden verkligen anger att befiatligheten af 1855 års Grufstadga är honom bekant, så se vi med förvåning denna sak vara anhängiggjord hos Kongl. Maj:ts Befallniogshafvande. Den tillhör på mer än ett sätt vederbörlig domstol; ty vi bestrida att vi inmutat någon plats hvarpå bolaget med skäl kan göra anspråk. Vi bestrida all bolagets rätt att med anledning af de ingifna handlingarne påstå något vare sig egande eller innehsfvande af de inmutningar vi gjort; vi bestrida all rätt för bolsget att åberopa tillämpning af 40 i 1855 års Grufstadga denna S känner icke någon rättighet för , pri vilegier, och sökanden har icke visat, hvarken att för de påstådde bolagets grufvor, dem vi förmenas hafva inkräktat, något utmål varit lagdt, ej heller att bolaget desse grufror af ålder innehaft, hvilket allt dock besagde S vilkorar; med papper kan man icke ionebafva grufvor mera än uågre få år, och hvad man i hundrade är lemnat obevakadt, derpå kan med skäl alla anspråk vara uppgifna. Med så minga i saken tvistiga punkter lärer Kongl. Msj:t Befallningshafvande icke på ansöknivgen kuuna resolvera annat än hvad vi nu yrka: att sökanden måtte hänvisas sina anspråh i sak af befogenhet vid vederbörlig domstol anhängiggöra. Beträffande slutligen den begärda handräckvingen, så bestrida vi dess meddelande, 1:0 emedan den saknar laga fog; 2:o emedan framställningen är så ormulerad att hvarken vi som sva ande ky-a fatta hvad dermed egentligen menas, (sär vårt arbete skalle förhindras iatilldesVi med , Höganäs bolag åfoerenshahmil, v sak dertill ingen lag lär oss kunnz-törplsc), och ej heller Kongl. Maj:t Bäöfsmingafvande torde, efter hvad vi här ofvat ant kunna skå igt bifalla; och 3.0 tse H så mycket af hvad grufve-bolaget la 2— — ———