Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 2

UTRIKES, STORBRITTANIEN. Debatten i underhuset den 14 dennes rörande regeringens represontationsförslag var if vida större intresse än diskussionen förezående dag i samma ämne, och salen med dess gallerier var till trängsol uppfylld af hörare, emedan man på förhand visste, att de begge väldige talarne, hrr Lowe och Bright, nu skulle bryta en lans med hvarandra. Bland åbörarne såg mon prinsen at Wales och nästan s:mtliga ledamöterna af öfverhusct. Vi lemna här en sammanträngd öÖlversigt af denna debatt. Hr Lowe. Då under tidernas lopp den politiska magten så godt som koncentrerat sig i underhuset, är hvsrje försök att ändra dess sammansättning af stor och betänklig vigt. Att på lättsinnigt eller oskickligt vis försöka en sådan förändring vittnar om krasst öfvermod och dårskap. Rösträtten är intet ändamål i sig, ej heller en välgerning för folket, utan blott ctt nödvändigt medel för ändamålet att bilda ett underhus. Man må således fråga, om det är önskvärdt att ändra husets sammansättning, en fråga som finansministern besvarat med ja, utan att derför angifva ett enda skäl. Hvad förslagets innehåll angår, så skutle den för grefskapen föreslagna census oerhördt öka valkardidaternas utgister och förrycka den politiska mogtens jemuvigt. Åunu betänkligare blefve följderna af census nedsättning i städerna och köpingarne, der enligt fivansministerns egen framställning den arbetande klassen komme att utgöra en femtedel af hela valkorporationen. Redan nu utgör den ett starkt element i representationen, och det står i hvarje flitig arbetares magt att förskaffa sig en valmans ställning. Trots detta vill regeringen gripa djupare. Fiuansministern sjelf tillstår sin fruktan för en så låg census som 6 Å och visar, att genom en sådan skulle den politiska magten gå öfver i arbetarnes bänder. Och dock föreslår han en census af 7 Å, likasom om 1 ekulle göra en så stor skillnad, likasom om ett tums förhöjniog af skrankan mellan de högre och de lägre klasserna skulle kunna hiodra de sednare, hvilkas välstånd är i stigande, att öfversvämma denna skranka. Första följden af valcensusnedsättning skulle blifva en oerhörd förökning äf korruptionen, och genom en märkvärdig velergällning skulle det blifva de liberale befordrarne af denna reform, hvilka i främsta rummet finge böta för densamma, ty det är hos de råa, okunniga, osedliga massorna i grefskapen och äfven i många städer, som liberalismens fiender, och öfverhufvud torypartiet. hafva sitt starkaste anhang. Kommen till väldet, skulle den arbetande klassen föreskrifva parlamentet agar, hvilkas beskaffenhet man kan ana, då man känner andan inom arbetareföreningarne. Ivilka brister parlamentet må hatva, genom en sådan reform skulle dessa brister icke helas, atan förstoras. Hr C. Villiers. Tandet har, hvad reformfråsan angår, intet förtroende till underhuset, d. v. s. till dess äldre elementer, hvilka, i likhet med hr Lowe, så ofta lofvat en reform, men allIrig hållit sitt löfte. Den föregående talarens enda argument mot reformen hemtar han ur inz låga föreställningar om Englands arbetande tlass. Men då han mot denna klass höjer så örnärmande anklagelser, borde han icke blifvit nelt och hållet skyldig beviset för siva anklazelser. Sanningen är, att arbetarne höjt sig ej ott i ekonomiskt hänseende, utan ock i bildsing och sedlighet. Fabriksarbetarnes hållning mder den förfärliga ,,bomullshungern har framzllat allmän och rättvis beundran; men hr