Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1866, sida 2

an för ett politiskt ändsmål vill uppdraga en på ckning af engelska arbetsklassens karakter; an väljer då blott sina färger ur den smuts, om i olika pyenser vidlåder den ena klassen Så lväl som den andra. Vore engelska arbetsha lassen så dålig som hr Lowe tecknat den, hvad ltr kulle då hindra den att utföra de afsigter, som an underskjuter den? Hr Lowes tal påminner H ycket om de år 1832 mot arbetsklassen slunså ide silippikerna; men den tiden fanns det ännu be än bland de högre klaszerne, som äfven talade q, m de förfärliga följderna af kunskapers och . pplysnings spridande till arbetarne. — Talaren s pplaste derefter, under starka skrattsalfvor från d usets begge sidor, utdrag ur tal, som åtskillige ta ons rvative ledamöter, då 1830 års reformbill sa iskuterades, höllo mot densamma, och i hvilka aI de profeterade de hemskaste följder af denna amma reform, som, sedan den nu i 30 år varit s5. epröfvad, allmänt anses som en den lyckligaste ti ändelse i Englands utvecklingshistoria. Ifrågaarande parlamentsledamöter från 1830, bland vilka var en, som representerade samma ruttna ping som nu hr Lowe, förklarade, att refornen skulle leda till ett allas krig mot alla o ill giljotinens upprättande, till uppsättandet aflg osterlandsvänners afhuggna hufruden på bloliga pikar, eller i bästa fall till en hop onödiga ch skadliga undersökningar rörande Indiens t tällning, den indiska handeln och ostindiska compagniets privilegier (ihållande skrattsalvor). n — Talaren påminde ännu en gång om arbetartes i Lancashire hållning under bomullsnöden; ie iakttogo den yppersta ordning, medan dejt jelfra, deras hustrur och barn sågo hungersioden för ögonen; ja, ehuru amerikanska kriget rar orsaken till denna hungersnöd, uppmanade d le i adresser och på möten nordstaternas folk ut icke nedlägga vapen, derför att de hade rätt en på sin sida och kämpade för mensklighetensv k. Talaren lade underhuset på hjertat, att!) om detta reformförslag icke går igenom, skall parlamentet snart nödgas antaga ett ännu mer lemokratiskt. Han opponerade äfven mot den jä sjelfförgudning, den beuudran öfver underhusetsI verksamhet efter 1832, som han hört från hrij Lowes läppar. Hvad godt som parlamentet uträttat har skett genom de liberala elementerna i detsamma, och detta under så mycken strid, I så mycken förspillning af tid och medel, att y man deraf bäst finner, huru väl de liberala elementerna inom representationen behöfva förstärkas. Efter hr Villiers uppträdde åtskillige talare för förslaget, nämligen hrr Philipps, Lcatham, Allen och Arthur Peel (den sistnämnde yngste f! son af den store statsmannen sir Robert Peel). l Ur Peel understödde förslaget, men ville haft det mer demokratiskt, nämligen census på landet nedsatt till 10 och i staden till 5 2. Säväl hr Peel, i hvars valkrets arbetarne utgöra 70 1! af valmännen, och hr Allen, i hvars distrikt 60 1 2 af valmännen äro arbetare, protesterade mot hr Lowes missteckning af engelska arbetsklassen och önskade, att öfriga samhällsklasser vid ; valen måtte visa samma sjelfständighet, politiska kunskap och goda uppförande som arbe-l: tarne i ifrågavarande valdistrikt. Mot förslaget uppträdde derefter hrr Schreiber, Long och Whiteside, hvilka efterföljdes af hr Acland och prof. Fawcett (den bekante vetanskapsmannen), som talade för reformen. Fawcett antastade hr Horsman, derför att denne i den föregående dagens möte, i ett visserligen briljant och rethoriskt ståtligt tal, hade användt 22 timmar af husets tid, ej med att intränga i reformfrågans natur, utan med att göra usla personliga anfall mot lord Russell och hr Bright. (Vid ordet ,,usia ropades från konservativa sidan: ,nej, nej, då hr Faucett bad att få ändra detta adjektiv till ,ömkliga.) Desto mer gladde det talaren att i detta möte hafva fått höra ett tal (hr Lowes) från samma sida, hvilket hållit sig till ämnet, ventilerat frågan och framlegt argumenter. Talaren påminde hr Lowe derom, att denne en gång förordat en längre gående parlamentsreform än denna; att han innehaft plats som ledamot af en regering, gom kom till statsrodret uttryckligen i det ändamål att befordra en parlamentsreform; att han ännu för ett par år sedan förde sig som en at de ifrigaste reformvänner. Talaren önskade veta, hvad som kan hafva åstadkommit det plötsliga och förvånande omslaget i hr Lowes tänkesätt. Det mäste varit någon händelse, som timat under de sistförflutna åren, någon händelse af stor inre bevisningskraft mot en parlamentsreform, ty inför en sådan händelse är ingen för gammal att lära och förändra åsigter. Men skådande tillbaka på Englands historia under de sista fyra åren, har talaren icke kunnat upptäcka mer än en tilldragelse af betydelse i afseende på arbetsklassens qvalifikation för valrätts erhållande, och denna var ,,bomulls-hungern i Lancashire. Huru bar arbetsklassen denna pröfning? Visade den härunder någon brist på social dygd? Rebellerade den i gin hungerförtviflan? Eller bad den ens om allmosor? Bar den ej sin nöd med tålamod, stycka och manlig värdighet? Talaren hade rest till Larcashire och under den tiden befunnit sig midtibland de hungrande, aftärda massornaHvad tänkte de och huru yttrade de sig? Den känsla, som lifvade dem, var denna: ,,Heidre må vår industri för alltiå gå under, heldre må vi dö af hunger, än att slafveriet i Amerika skall fortfera. (Lifliga bifallsrop.) Jag känner, sade talaren, många lysande sidor i mitt fosterlands historia, men ingen skönsre än denna, och jag tror, att en framtida häfdatecknare, som skall skildra nittonde århundradet, skall kalla denna sida den mest lysande i vår ärorika historia. Detta är den enda stora händelse af nyare dato, som rörer vår arbetsklass, och jag måste fråga hr Lowe, om det är den, som afkylt hans och hans vänners reformnit. En at de föreg. talarne har yttrat: ,,betrakten förhållandena i Australien, och I skolen förskräckas för demokratiens resultater! Jag, mina herrar, har varit i Australien, och sedan jag sett, att person och egendom äro lika skyddade der som här, att lagarne äro lika aktade, rättvisan lika omutlig, skulle det lända mig till outplånlig skam, om jag instämde i detta förtal mot våra australiska kolonier. Der finnes en civilisation, i alla hänseenden lika god som den i Eogland, men med den skilnad, att de äro befriade från den börda af nöd, elände och förnedring, som vi bära och som städse måste påminna våra statsmän, att de försummat den högsta af sina uppgifter: att städse motarbeta pauperismen. — Talaren uppträdde vidare mot hrr Laings och Lowes påstäende, att korruptionen vid valen skulle ökas med ett ökadt antal röstberättigade arbetare. IIan villo icke djupare ingå i korruptionens historia, hvilken skulle anslå många ömtåliga strängar; men egds en personlig erfarenhet, som ej kan jäfras. Hans valkrets är Brighton; der finnas 2,000 röstberättigade arbetare; ban sade dem, att han är en ganska fattig man; han hade rika medtäflare; men mer än nio tiondedelar af arbetarne röstade dock för honom. Uppfyller han sina parlamentariska skyldigheter, tror han, att de skola ännu en gång gifva honom sitt förtroende, äfven om han finge till medtäflare den rike herr Laing och denne ville besluta sig för att strö guld öfver hans valmän. (Lifliga bifallsrop från den liberala sidan, ironiska interjektioner från den konservativa.) — Talaren skildrade hvad han hoppades af en parlamentsreform, genom 21 Ahatslrlagaan aknuda hlifra ctarlkara Fra.