Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 mars 1866, sida 3

varande generationen torde ock få en mindre betydlig känning af de olägenheter, ett misstag ning, uta aft någon på öfvertygelse, eller ock att jag är skyldig efstå från mia öfvertygelse, då den, såsom tidningen, dock utan tillräckliga skäl, antager, står i strid med den, som omfattas af vissa framstående valmän. Om behörigheten af det första antagandet ämnar jag icke vara vidlyftig. En hvar inser att det skulle innefatta en tillvitelse af svåraste slag och jag är icke berättigad och icke eller villig förutsätta, att IIandels-lidningen afsett att frams dan til e. Det har dock varit n adigt att vidr ta ande, för att visa, att Tand idnipgens uppmaning saknar all grund, om den icke utgår från den uppkat g. att re presoutautens ställning till sina valmän fordrar, att han icke i enskilte frågor får behålla sin öfvertygelse, då denna befinnes stå i strid med den som tillhör hang valmän, vare sig majoriteten af dem eller, såsom nu är antaget vara fallet, ett fåtal bland dem. För min del måste jag bestrida riktigheten utaf en sådan uppsattning af representantens ställning. Denna uppfattning är stridande mot den gällande grundlagens uttryckliga bud, den kan icke vara nyttig för landet, och den enskilda valkretsen skall visserligen lätt öfvertygas, att grundlagen med fullt skäl fordrat frihet för representanten att sjelf bestäuma sin menivg och att de representanter, som hafva den af Hendels-Tidningen förordade uppfattning af sin ställning och alltså äro beredde att när som heldat frånträda sin öfvertygelse. icke äro män att lita på. Attsådava icke någonsin skola vinna förtroendet att vara representanter för Göteborg, derom torde äfven de kerrar, som undertecknat den ifrågavarande handlingen, i sin mån draga försorg. Det är endast motvilligt, som jag lemnar obedetta tillfälle att göra närmare reda för 1, hvilka bestämt mig att rösta för den södra sträckningen af nordvestra banan; men utredandet af dessa skäl fordrar ett utrymme, hvarpå jag icke kan göra anspråk. Jag tillåter mig derför endast nämna, att den norrå sträckningen påkallar ökade anslag, som efter min uppfattning icke ersättas af motsvarande tillökning i trefiken; att den kommer ett medtaga betydligt ökade trafikkostnader, och lemnar derför föga eller ingen behållnivg; att den föranleder det nästan hela Wermlands produktion, med er ringa fördel för svenska statsbanan, kommer att öka trafiken på norska jernbenan och i norska skeppningshamnar; att den sålunda i väsendtlig mon förringar seglationen på Wenern, iokomsterne af elfkanalerne, arbetsförtjensten genom skeppning från svenska hamnar och handeln derstädes samt småningom gör Wermland både för export och import beroende af Christiania, utan att den förlust, som sålunda beredes den svenska staten, såsom helt betraktad, till någon nämnvärd del motsvaras af fraktbesparingarne för producenterne, eller i någon väsendtligare mon ersättes af den fördel, en möjligen stegrad produktion inom Wermland kan i en mer eller mindre aflägsen framtid medföra. Om det tillåtes mig att tillägga några ord, så vill jag rörande det af Handelstidningen ifrågasatta företrädet mellan den norra och södra Mälare-banan hänvisa till jernvägstrafikstyrelsens redogörelser för åren 1863 och 1864, deraf en hvar, som vill göra sig mödan, skall finna ett af svaren på frågan, hvarför jag sökte undvika utgiften af 13,700,000 rår för banan mellan Kathrineholm och Stockholm och ville lemna företrädet åt den norra banan. Denna sistnämnde bana kunde ensam fylla hvad som nu måtte åstadkommas genom tre banor till en och samma plats och kommunikationerna med östra landet hade utan särdeles kostnad ändock kunnat vinnas. Utom IIandelstidningens redaktion innes väl knappt någon, som icke numera anser sig nödsakad att medgifva det misstag, som genom banars dragning söder om Mälaren medförde nämnde ofantliga och onödiga uppoffring för statsverket, om icke möjligen en och annan, som af banan eller beslutet derom haft eller har omedelbar nytta, ännu tillsluter ögonen för uppenbara faktiska förhållanden. Vidkommande scravägarne i öfrigt hade, om mina åsigter vunDit framgång, staten måhända icke i den närvarande stunden egt fullt så stor jernbanesträckning, sora nu är fallet, men den, som funnits, hade varit så anlagd, stt trafiken blifvit sammanförd och alitså sannolikt lemnat inkomst svarande mot kostnaderna. Dessutom hade skuldsättningen varit jemförelsevis nedsatt, verkstäler bunnit ioråningbringas för materialens anasffan le och arbetet kunnat utan skuldsättning fortgå jemnt med användande af inkomsten, varigenom inom få år jernvägsnätet kunnat utträckas vide mera, än man kan anse möjigt. En lämplig bana i midten af riket norrut sade ock då snart kunnat tagas under arbete, lå deremot denna för landet vigtiga bansträcking nu först i en sen framtid torde komma i råga. Stockholm den 12 Mars 1866. A. W. Björck.