Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 mars 1866, sida 2

vilka ännu ingenting visste om de sednaste illaragelserna, arresterades sedan om bord å de ankommande fartygen. Skepp, varor ich passagerare visiterades, för att få reda å vapen, och betydliga feniska penningeemisser föllo i de engelska tjonstemännens vänder. I slutet af Oktober lyckades man asttaga Stephens, som, under ett af sina nånga lånta namn, då bebodde ett praktull inredt landthus i närheten af Dablin. Beröfvadt alla sina ledare, utan någon förDningspunkt, utan några sympathier hos befolkningen, sönderföll det feniska brödraskapet i Irland i en mängd innehållsoch maktlösa elementer. Genom beslaget på papperen i Irish People Office och i de arresterades boningar, blef regeringen i besittning af bevis öfver ändamålet med samt utvecklingen och utbredandet af den feniska sammansvärjningen, och genom dessa bevis kunde det blifva en ganska lätt process med denna sammansvärjnings ledare. Det rättsliga förfarandet grundade sig på den redan förut förnyade parlamentsakten af 1848, den s. k. Treason Felony Act, genom hvilken upproriska tal och skrifter och de genom dessa utvisade afsigter, att uppväcka rebellion, ansågos som brottmål. En specialkommission, bestående af två irländska öfverdomare, utnämndes för ledande af denna undersökning. Den enda vigtiga tilldragelse, före början af denna kommissions sessioner, var Stephens flykt natten mellan den 24 och 25 November. Uppenbarligen hade Stephens undkommit genom fängelsevaktarens i Richmond Bridewall, statsfängelset i Dablin, tillbjelp. Denna bihändelse gjorde i Eogland en högst oangenäm sensation. På feniernas hållning för ögonblicket utöfvade Stephens flykt emellertid intet märkbart inflytande. Specialkommissionen öppnade sina sessioner i Dublin den 28 November, och de anklagade, af juryn förklarade skyldiga, dömdes till tukthusstraff från 7 till 20 år. Samma blefvo resultaterna vid undersökningarne med de i Cork arresterade fenierna. Regeringen vidtog, för att vara rustad mot alla eventualiteter, under undersökningarne utomordentliga försigtighetsmätt. Eu del för feniska sympathier misstänkta regementen förflyttades tilll andra garnisoner och de i Irland varande trupperna förstärktes från Eugland. Men ingenstädes förekom någon anledning till användande af den väpnade styrkan och det faktum står fast, att feniernas sammansvärjning, så vidt den afsåg att revolutionera Irlaod, för att icke tala om detta lands lösryckande från England, har totalt misslyckats. Utsigterna för det feniska brödraskapet i Amerika framställa deremot ett ännu olöst och ganska svårt problem. Dess organisation är utan all jemforelse mäktigare och rikare än de iriska brödernas; denna organisation är undandragen hvarje omedelbar kontroll från Englands sida, ja, feniernas i l Amerika dagligen tilltagande inflytande gör Förenta Staternas regerings ställning — enär denna regering från England bestormas med diplomatiska noter och protester — allt svårare och betänkligare. Den närmaste verkan af händelserna i Irland var genomförandet af det sista steg, som ännu fattades för sulländandet af den seniska republiken i den transatlantiska staten. En fenisk kongress, bestående af en senat och en deputerad kammare, församlade sig (Oktober 1865) i Newyork, en konstitution diskuterades och John OUMahony, nu upphöjd till president i den siriska republiken, utnämnde krigs-, marinoch finansministrar samt installerade sig med ssin ministåre i ett präktigt palats i Newyork, ,I hvilken stad var utsedd till provisoriskt säte I för den republikanska regeringen. Den nyutnämnde presidentens första åtgärd var utskrifvandet af en inkomstskatt, och det från iogendera sidan motsagda faktum, att denna skatt under en enda månad inbringade 1 mill. dollars i den seniska fioansministörens skattkammare, bevisar ovedersägligen hura obetydligt de amerikanska fenierna förlorat modet genom den ofördelaktiga vändning som sakerna tagit i Irland, samt huru de hafva för afsigt att beslutsamt fullfölja sina planer. Sedandess hafva visserligen betänkliga differenser uppkommit i det feniska lägret. Tidningarne från Amerika hafva berättat att OMahony blifvit ställd för rätta och afsatt utaf en del af den feniska senaten samt att en motpresident, vid namn Roberts, blifvit vald. Dessa begge maktinnehafvare hafva exkommunicerat hvarandra, och det synes som vore den 8. k. foniska republiken i Amerika splittrad i två vidt åtskiljda partier. Fenierna sjelfva betrakta emellertid icke denna splittring som något oväntadt i deras utvecklingsstrid, utan motse med förtröstan ankömsten af den ännu icke tillsångatagne chefen i moderlandet, Stephens, för att, om så behöfves, göra honom till skiljedomare mellan de sinsemellan fiendtliga presidenterna, eller också lemna hXacta ladningan i hans händer. Tnder så