Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 2

möjliga kulor från den fiendtliga stranden temmeligen skyddadt ställe, inrättade vi oss så beqvämt som det var möjligt utan eld, och medan halfva antalet män fördelade sig på de hotade sidorna af ön, för att derifrån öfvervaka siendons företag, fo. sökte alla do öfriga att siina några timmars hvila. Den herrliga, ljumma sommarnatten gjorde elden umbärlig, och då de hvilande männen tände sina pipor för att afbåila de besvärliga musquitos, så erhöll den lilla planens mellan täta våss-, säfoch videbusksnär, med de utbredda täckena och de uppstaplade effekterna, en särdeles fridfull prägel. Miadre fredlig visade sig emellertid för ett skarpt öga den vestra stranden at den lilla ön, ty just der, hvarest vi förut bade landat, satt Dalefields yngste son till hälften dold under några täta alar, medan j!ag sjelf hådo valt min plats längst fram mellan de väldiga, hvitnade drifvedstammarne, hvarifrån jag bäst kunde observera indianerna. Men mellan mig och den ungo Daleield, tätt invid vattnet och mellan den täta vassen, höll en af arbetarne vakt. Från stranden kunde således ingenting företagas mot oss, utan att vi hade märkt det rättan tid och gensst företagit de lämpliga itgarderna till försvar, hvartill kom den lyckiga omständigheten att månen skulle gå upp rort efter midnatt, och att våra fiender ej lessförinnan voro i stånd att sluta sina föreredelser till ett anfall, af hvad slag det än nåtte Vara. VI. Svikna förhoppningar. En timma torde hafva förflutit, ty laftymden började redan att klarna småningom,