Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 2

mål att sträfva för; hennes önskan efter verksamhet och arbete må vara aldrig så varm, det finnes i hela det stora samhället ingen plats, der hon kan offra frukterna af sina kunskaper, sitt snille, sina omsorger. Sinnet blir nedtryckt; den enda tillflykten att fördrifva den långa tiden blir romanen, der hon suger in ett smakligt, men förstörande gift, son tänder lidelsens eld, i hvilken hennes inre varelse brinner upp, och som gifver henne en helt annan föreställning om lifvet och dess förhållanden, än de i verkligheten äro. Hur ofta träftar man icke dessa nerfsjuka, lidande, aftynande qvinnor, hvilka resa från den ena helsokällan och badorten till den andra, för att söka för sin kropps och ejäls sjuklighet den lindring, som vanligen först finnes i grafven. — Sök att bereda den unga flickan en yttre verksamhet, der henhes kroppsoch själskrafter få arbeta, der bon får vara med i det praktiska lifvets kamp, der hon får utveckla den rikedom som bor i hennes lifliga själ och i hennes varma bjerta, — och hon skall blifva till gagn för sina medmenniskor, hon skall bevara kroppens och själens helsa och finra lycka och glädje i det lif, som nu ofta är henne ett ämne till lidande och tårar. I de familjer, dor ingen förmögenhet fiones, och der man lefver på små och ofta otillräckiiga inkomster, är förhållandet mycket svårare. För sönerna har man mindra bokymmer, ty har ynglingen lärt sig något, så teger han sig nog fram, men flickornas framtid är så mycket mörkare, När samiljefadren sallit undan, så lomnar han ofta litet ellor intet efter sig; döttrarne och enkan hafva dagliga bekymmer, och hela deras lif! är oftast en fortsatt kamp mot nöden. Hur flitiga de än må vara vid sitt handarbete, så förslår hvad de dermed kunna förtjena endast med den största sparsamhet och de tyngsta försakelser knappt till dsgligt bröd. Detta är ett proletariat i samhället, som är ett af de sorgligaste, och som dessvärr alltjemt ökar sig. Det är mot detta, som man bör söka en hjelp, och det är att hoppas att en sådan också kan finnas. Den bör finnas i en annan uppfostran, i offentliga elen entarläroverk för flickorna. Det är oförklarligt hvarföre samhället icke anser sig i den vägen hafva lika stora förbindelser till den qvinliga delen af det uppväxande slägtet som till den manliga. Det bör inråttas skolor, som statea bekostar och som stå under dess kontroll, och i dessa bör undervisningen ordnas så, att den är lämpad för det praktiska lifvet. En flicka, som gått fullständigt igenom ett sådant läroverk, bör bland annat hafva i första rummet grundligt inhemtat sitt modersmål, en sak som i allmänhet hvad flickor beträffar mycket försummas, förvärfvat sig en vacker handstil och skicklighet i räkning samt dorjemto i ett eller tvenne lefvande språk. Har hon väl inhemtat dette, så är bon lämplig att kanna användas i det vidsträckta och vidt utgrenade affärslifvet, der man behöfver personer för bokföring och korrespondens och kassaförvaltning. Qvinnan är af naturen böjd för ordning och arbetsamhet och en principal behöfver ej befars, att ett qvinligt biträde nånsin förer ett rummellif och tillbringar halfva nätterna på krogar och vid harpolek, eller spelar och dricker. Får hon, som rätt och billigt är, lika god lön som ett manligt biträde, så kan hon, med det sparsamhetssinne som hon vanligen eger, också samla tillbopa öfverskottet af sina inkomster och med tillbjelp af sparbankerna göra detsamma fruktbärande. Derjomto kan hon, lika väl som ynglingen som går samma väg, sjelf börja en asfarsverksamhet och hafva, lika väl som han, samma utsigter att lyckas, antingen bon försöker på egen hand, eller hon bildar ett kompaniskap med någon af sina likar. Och lyckas detta, så kan hon taga qvinliga biträden i sin tjenst, hvilka hafva liksom hon goda och tillräckliga kunskaper, och på detta sätt kan en affärsverksamhet utvecklas, som skall lemna qvinnan ett tillfälle till ett arbetsamt och oberoende lif. Man behöfver icke uppräkna några speciella yrken, som skulle företrädesvis passa för henne, ty hvarje slag af industriel eller merkantil verksamhet kan passa för henne lika väl som för mannen. Vi hafva många exempel för ögonen i den vägen, huru eukor fortsätta sina aflidne mäns verksamhet, och det går förträffligt, samt ofta bättre än då mannen lefdo, särdeles om denne var böjd för ett mindre ordentligt lefnadssätt. — Om i skolorna undervisning lemnades i naturvetenskaperna och deras praktiska tillämpning; så skulle det blifva ännu mera tillfällen för fruntimmer att erhålla anställning vid fabriker, der sådana insigter vore till gagn. Kortligen, på denna väg skall qvinnan finna en vidsträckt krets för arbete och ekonomiskt oboroende. Om en sådan andervisning erhölls, så skulle hustran många gånger kunna lemna ett verk