Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 mars 1866, sida 1

Article Image
(2767). — — —— Statsrådet friherre Gripenstedts första anförande avgående franska handelstraktaten den 8 Februari). Den stund, efter hvilken jag mången gårg har längtat, är nu ändtligen kommen. Då man, liksom jag, under åratal, från vissa båll varit ett ständigt föremål för klander; då man dervid fått uppbära beskyllningar att hafva öfverträdt grundlagarne, att hafva missvårdat sitt lands intressen, att med ytlighet och lättsiane hafva skött ett ansvarsfullt kall, att för tillfredsställandet af egen fåfänga eller maktlystnad hafva uppoffrat hela samhällsklassers väl; och då detta klander äfven här fått ett förnyadt uttryck — då, mina herrar! blir det ett behof, som hvar och en lärer finna naturligt, att få uttala sina åsigter och få träda inom skranket med sina motståndare — icke på den öppna tummelplatsen för passioner och intressen, der allt kan sägas, men ingenting behöfver bevisas, utan inför ridderskapet och adelns protokoll, som skall stå qvar och vittna, buruvida beskyllningarne voro befogade eller icke. Den fråga, som nu närmast föreligger, nemligen huruvida rikets ständer böra godkänna den till deras pröfning öfverlemnade franska handelstraktaten eller ej, synos mig vara mycket onkel, fastän många hafva bomödat sig om att göra den så invecklad som möjligt. Efter mer än hundra års fruktlösa försök, har det lyckats Kgl. M:t att med Frankrike afsluta en handelsoch sjöfartstraktat. Den kongl. propositionen lemnar upplysning om, huru ofta dessa försök förut misslyckats, och b. exc. utrikesstatsministerns yttrande i ämnet bör hafva öfvertygat ridderskapet och adeln, att underhandlingarne härom icke utan svårigheter kunnat genomföras. Emellertid har, såsom vi alla veta, efter långvariga bemödanden och genom ömsesidiga eftergifter, en uppgörelse kommit till sånd, enligt hvilken alla de förmåner, såväl i fråga om handel som sjöfart, hvilka blifvit af Frankrike till något annat land beviljade, älven kommit oss till del, under det att, å vår sida, de medgifvanden, som blifvit gjorda, äro i nästan alla afseenden mindre än de, som af Frankrike fordrats och erhållits af öfriga länder, med hvilka dylika traktater på sednare tider blifvit ingångna. Mina herrar! Jag säger icke detta, för att på grund häraf söka åt regeringen förvärtva något beröm, ty hon har i detta fall blott gjort sin skyldighet samt dervid bogsgnat de gynnsamma omständigheter som erbjödo sig, och härför fordrar hon hvarken beröm eller tecksamhet; men hvad jag deremot tror att man borde erkänna, det är att den nuvarande regeringen åtminstone lyckats bättre än sina föregångare, och att vi blifvit vid detta tillfälle af Frankrike välvilligt bemötta. När nu det så länge eftersträfvade resultatet af dessa underhandlingar — jag vågar säga det — endast på grund af konstitutionel grannlagenhet, af K. M:t framlägges för rikets ständer, till deras godkännande, så har man, å ena sidan, klandrat just detta öfverlemnando af ärendet till rikets ständers pröfning, eftersom det ej var nödvändigt, samt, å den andra sidan, funnit sig missnöjd med sjelfva bestämmelserna i traktaten. För min del kan jag lättare fatta det nu först omförmälda klandret, ehuru det, efter min åsigt, hvilar på en oriktig uppfattning af konstitutionella förhållanden; men huru man med något fog, eller med någon följdriktighet, kan framkomma med sådana anmärkningar i sjelfva saken, som bevillningsutskottet framställt — detta förmår jag verkligen icke begripa. Utskottet har nemligen i främsta rammet sagt, att ,de fördelar man kunnat vänta och hoppas af en traktat med Frankrike ej kunde anses vara nöjaktigt vunna. Andra talare hafva redan förut påmint, att när en sådan anmärkning framställes, så borde det åtminstone våra en skyldighet att uppgisva hvilka de förhoppningar och förväntningar äro, som blifvit besvikna — ett anspråk, så mycket mera berättigadt, som, enligt hvad upplyst blifvit, alla de fördelar, hvilka tillkommit ) Vi införa i dag den början af detta utmärkta anförande, som varit meddelad i Aftonbladet, i hopp att möjligen kunna meddela fortsättningen i morgon, hvilket beror derpå att Stockholmspost anländer i afton H. T.

15 mars 1866, sida 1

Thumbnail