Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1866, sida 1

Statsjernvagaraes ökade intrader genom denbibana kunna således, utan fara för misstag, eräknas till minst samma summa som trafikkomsten å bibanan eller 220,000 rdr årligen, ch det ligger således uppenbarligen i Statens tresse att, genom beviljande af låneunderstöd A billiga vilkor, befordra anläggoiagen af denna ibana, hvilken, på samma gång den skulle väsndtligt bidraga till luftande af Wermlands idustri, mera än någon hittills utförd komme tt öka rörelsen å Statens jernvågar-.Utskottet som saknar anledoing att jäfva de mdömen, dem en man af facket, stödjande sig å vuanen erfarenhet, men mest på uppgifaa ata, sålunda framlagt, anser för sia del den euom majoren Adelskölds utlåtande åstadkomna tredning om såväl ifrågavarande bibanas föråra att förräuta och amortera sitt eget aniggniogskapital som jemväl dess egenskap att lifva i hög grad inkomstbringande för Staten, ara så fullständig och så öfvertygande, att nåot yttrande derutöfver skulle från utskottets ida vara obehöfligt, derest icke, just med afsende ä denna bibana, åtskilliga erinringar blifit framställda, som måhända icke böra lemuas tan uppmärksamhet. Sålunda har man erinrat, tt den vexeltrsfik af malm och tackjern från ergslagea samt kol och öfriga skogsprodukter rån Fryksdalssidan, som utgör en af de vigtiare faktorerne i kalkylen öfver bibanans iaomster, icke skulle kunna utan skogarnas fört ise åstadkommas, enär redan uuder nuvaande förhållanden vestra Wermlands skogar oro utsatta för en årlig öfverafverkning, som f vederbörande jägeritjensteman uppskattats ill 0,57 procent. Men då en dylik beräkning, mfattande en areal af nära fem millioner qvalratrefvar, äfven med bästa urskiljning mäste il en viss grad stanna inom gissningens omåde, kan, säsom Kongl. Msj:ts befhde jemväl inmärker, åt denna beräkning icke tillerkännas ågon adolut tillförlitlighet. Då bemälde jägei jensteman ansett sig böra för husbehof uppaga en vedmassa af 25 millioner kubikfot, motvarande omkring 3 2 famn för hvarje person, Ifvensom för tillverkning af en storstig kol beäkna mer än 200 kubikfot, liter detta beräkningssätt sig icke annorledes förklara än genom on osörsvarlig misshushållning med skogen. Också anmärkes i betänkandet, art skogarne nom vestra Wermland genom illa skötta kolningar, dåligt konstruerade eldstäder och allmänt gängse svedjande äro underkastade en ytterlig vanvård. Mot detta onda siones, enligt utskottets förmenande, egentligen endast ett botemedel, det att gifva den i vanpris ställda skogen ett högre virde, i bredd hvarmed en förbittrad skogshushållning icke skall dröja att infiona fig. En sådan värdeförhöjning, med deraf beroende ändamålsenligare skogsvård , skulle tvifvelsutan blifva följden af en jernvägeförbindelse med bergelagep, och anledning saknas icke till det antagande att, med ett sålunda förbättradt skogshushållningssätt, vestra Wermland, utan skogarnes öfveranlitonde. skulle kunna lemna årlig koltillgång icke allenast för en tackjernsproduktion af omkring 1, million centner, utan jemväl för en kolförsäljning af 40 till 50 tusen storstigar. Dernäst har jemväl blifvit anmärkt att en del af de produkter, som i landstingskomiterades betänkande upptagits bland den norra liniens fördel för icke uteslutande kunna räknas till fördel för deana linie, enär uti förenämnde summa ingå fraktafgifter för stångjern, salt, viktualier och stenkol för hela längden från och tills Göteborg, omkring 30 mil, till ett belopp af 52,844 rdr. Största delen af denna summa utgör frakt för stångjern från åtskilliga norr om Filipstad belagna bruk. Detta jern nedfraktas med begagnande af vinterföret till Filipstad och sändes derifråu, endast i det fall ett en bibana finnes, på jernväg till Göteborg. Finnes åter ingen bibana och, om södra alternativet väljes, kommer någon sådan bibana icke i fråga, blifver nämnde jern qvarliggande i Filipstad tills sjöfarten börjar, dä det på Sjöändans kommurikationsled och vidare öfver Wenern fraktas till Göteborg. Hvad beträffar det öfriga godset torde jemväl detsamma, åtminstone till största delen, blifva sjöledes från Göteborg hemfraktadt till Filipstad, så länge någon bibana icke finnes, och vill det alltså synas utskottet, som hade komiterade, då de beräknat de ifrågavarande 52,844 rdr såsom en genom bibanan tillkommen förökad inkomst för stambanan, till detta beräkningssätt icke saknat anledning. Under åberopande af den åsigt utskottet i det I föregående anmält rörande vanskligheten af alla försök att i fasta siffror på förhand uppgöra beräkningen för en jernvägstrafik, vill utskottet lrörande anmärkningen mot det belopp af (30,000 rår, hvartill persontrafiken å bibanan ylitvit beräknad, endast upplysa, att vid anställda jemförelser med de resultater, som framgått såväl af persontrafiken å Statens jernvägar, som af enahanda trafik å flera enskilda jernvägar, denna beräkning icke synes vara för hög. Med det ofvanstående torde utskottet få ansses hafva gifvit skäl för sia åsist om Nilsbyrliniens företräde framför linien öfver Karlstad. Utom nu nämada förmåner at mera omedelbar i I beskaffenhet, torde jemväl af det norra alternativet kunna för provinsen Wermlands utveckling, dess välmåga och trefnad hemtas fördelar, hvilka, om äfven icke alla i penningar mätbara, r likväl ega sin stora ekonomiska betydelse. Såa luuda skulle, genom Nilsbylinien iförening med I bibanan till Filipstad, körslorna i bergslagen kunna minskas med ett antal, som uppgifvits till a 50.000, men som, om det nedsättes till hälften, n lik-äl flemnar åt jordbruket en besparing af n 25,000 hästdagsverken. Vidare skulle, genom -åe lättade transporterna och den genom jernväg gen gifna möjligheten för bruksegarne att när som helst, oberoende at årstiden, kunna afsätta -sitt jero, en ganska väsendtlig lindring kunna åstadkommas i ränta, som nu hvilar på förlagsut kopitalet och kännes så tryckande. Dernäst a skulle skogarnes stigande värde i vestra Wermland kunna med visshet anses gifva åt denna st del af provinsen en förhöjd årsinkomst och, i bredd med skogarnes bättre vårdande, jemväl sett stigande välstånd. Slutligen borde jemväl kunna påräknas, att innevånarne i norra delen Ttsaf Wermland samt i Westerdalarne skulle till Is något bättre pris än hittils kunna köpa sin fspånmäål. Alla dessa förmåner äro att antaga, n om jernvägen erhåller den föreslagna norra sträckningän, hvaremot någonting härmed jemv ; förligt icke lärer af den södra linien vara att id förvänta. Med denna rikedom af skäl för den 1norra linien ligger det antagande nära till hands, it att, derest staden Farlstad icke fuunits, något sydligt alternativ knappast kunnat ifrågasättas de och torde icke heller nu, ensidigt ur synpunkst ten af hvad denna stads fördel kräfver, böra, i ch strid mot statens och provinsens allmännare da intressen, komma till utförande. Den bibana från Filipstad till Ölme, som föreslagits, i hänpdelse Karlstadslinien erhölle företrådet, delar ad med samma liaie det felet att löpa vid sidan om -äsen redan varande vattenkommunikation. Denna jabibana skulle dessutom, såsom ställd i förbinge-delse, icke med det norra, utan med det södra de alternativet, blifva utan ringaste nytta för hela å den trafik från Norra Wermland, hvilken nu går 100 om Dejefors, på samma gång denna bibana enNl dact onms änäigt skulle motsvara bergslagens