Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1866, sida 1

at riksdaler. I detta yttrande sages bland nat: Att med något anspråk på tillförlitlighet på bo hand uppgöra beräkningar öfver den blifvandel ni fiken på en tillämnad jernväg, har alltid vivc sig omöjligt. — i Man kan visserligen approximativt hopsum-1 ra den trafik, som släpar sig fram efter de ckiga och spåriga landsvägarne i den tillan Ii. de jernvägens sträckning, men icke förutst i förändringar i de flesta industriela och kou-AH erciela förhållanden, som alltid vid kommunikansanstalternas underlättande och förbättrand pkomma. Jag beböfver endast fästa uppmå Åmhet på den mängd varor och råämnen, 80 r frakikostnadens skull ej kunna föras på län-Å e afstånd efter landsvägarne, äfven om trarsrtmedel funnes att tillgå, men hvilka genon rnvägar göras afsättliga på aflägsnare orter mt på fördelarne för resande att alla årstider inna billigt, beqvämt och hastigt färdas, utan kostnader, äfventyr och besvär samt den tidillan, som äro oskiljaktiga från landsvägssor.f ,Det är dessa egenskaper, billighet, säkerhet h snabbhet, som föranledt den i sanning förderliga och för den ytlige betraktaren o örarliga tillökning i rörelse, som, öfver de djerfste beräkningar, uppstått å hvarje jernväg. h hvarpå svenska statens jernvägar, Gefl.— la-danan med flera kunna anföras såsom exemU, och resultatet blifver så mycket fördelakgare ju mera jernbanorna utsträckas i längd h förenas med andra jernvägar. — — — Och yttras längre ned i samma utlåtande: ,Vestra Wermland eger betydliga och vextga kolskogar, hvilka för närvarande sakns irde och derföre vanvårdas; den östra delen ar rika jernmalmfält af ädlaste beskastenhet: lfallen till nyodlingar och en lönande boskapskötsel finnas öfver allt och Wermlands många lfvar och vattendrag lemra ofantliga naturkrafr för intet, till förädlande af jordens, bergens ch skogens råa produkter. ,Det behofs blott en tidsenlig kommunikatiov, n jernväg lagd i ändamålsenlig rigtning genom rovinsen för att lyfta Wermland till den höjd kultur och industri, hvartill detta land genom in bördiga jordmån, sina värdetulla produkter ch sitt kraftiga, härdade, företagsamma och ntelligenta folk, af naturen synes vara ämnadt. ,Nordvestra stambanans dragsnde från Kritinehamn öfver Norum, Dejefors och Nilsbyn mellan Mellanoch Nedre-Fryken till Arvika, ned en bibana från Norum till Filipstad, synes nig, med den kännedom jag under flera års vitande i Wermland vid allmänna arbeten kunnat nhemta, bäst uppfylla provinsens och på samna gång det allmännas behof. ,Hufvudbanan emellan Kristinehamn och Arvika skulle nemligen blifva föga längre än om lensamma lades utmed Wenerns strand öfver Karlstad, men deremot vunnes genom förutnämnda rigtning:,att öfvergången af Klareifven vid Dejefors, der jernvägen skulle komma i förening med lugnvattnet, såväl ofvan som nedan fallet, beredde tillfälle till vattenkommunikation söderut, å den med statsbidrag redan kanaliserade elfven, till Karlstad, och på samma gång norrut ända till Munkfors; ,stt öfvergången af de sju mil långa sjöarne Fryken, vid det smala passet emellen Nedreoch Mellan-Fryken vid Nilsby, är så till vida fördelaktigare, än beröringen af sydligaste ändan af detta vattendrag, att Öfreoch MellanFryken, — hvilka, i motsats till den södra, sednare på året och endast vid starkare frost tillfrysa, — med de omkring dessa sjöar belägna vidsträckta skogstrakter, derigenom ställas i omedelbar förening med stambanan; samt slutligen Fanle husvudbanan i denna sträckning närmar sig bergslagen, så att en jernvägsförbindelse medelst den här ifrågavarande bibanan från Filipstad till Norum och vidare efter stambanan vunnes, i nära rak rigtning. emellan vestra Wermlands skogar och Filipstads bergslags gruffält, så att dessa skogar och grufvor genom jernvägen, så att säga, flyttades till hvarandra. I fråga särskildt om den inkomst, som af denna bibana antagligen skulle kunna påräknas och hvilken inkomst af 1864 års landstingskomiterade blifvit beräknad till 147,507 riksdaler, finner majoren Adelsköld denna beräkning, såsom erdast hänförande sig till nu befiotlig trafik, vara alltför låg. Med den tillökning i rörelsen, som blefve en följd af bibanans fullbordande, skulle nemligen trsfikinkomsterna tillvexa och företaget således, utom de indirekta tördelar som deraf komme att härflyta, jemväl för intressenterna blifva inkomstbringande. Hvad majoren Adelsköld i detta afseende anfört, har utskottet, för bedömande af denna bibanas förmåga att förränta den erforderliga anläggningskostnaden, för sin del funnit så öfvertygande, att utskottet trott sig böra här återgifva hvad derom yttrats. Sålunda säges: — ,För Gefle—Dala jernväg kalkylerades exempelvis, högt räknadt, en trafikinkomst af i rundt tal 500.000 riksdaler eller cirka 60,000 riksdaler om året pr mil, och redan hafva årliga inkomsterna uppgått till öfver 1.200, 400 riksdaler eller 140,000 riksdaler pr banmil, och vid Söderhamn—Bolinäs kommunikationsled trodde man sig kunna påräkna en inkomst af 136,000 rikssdaler årligen, men för år 1865 komma intraderna efter all sannolikhet att uppgå till 200 000 rdr o. s. v. Resultatet är vid statens jernvägar lika, om ej ännu mera oväntadt, och enabanda är förhållandet, om jag ej misstager mig, vid alla småbanorna i Wermland. ,Att med någon säkerhet på förhand beräkna utgifterna för trafiken och underhållet af en jernväg faller sig alltid svårt, då man, såsom ofvan är nämndt, aldrig med visshet kan kalhylera inkomsterna, och de förra, till väsendtlig del, äro beroende på trasikens mangd och be: sskafsfenhet samt den omsorg och soliditet, hvarmed banan är byggd-. ,Utgifterna för trafiken och urderhållet a längre tid begagnade utländska jernvägar varier: allt efter byggnadens soliditet och andra oms:tän digheter i allmänhet emellan 55 och 35 procen af bruttoinkomsten. , Vid Gefle—Dala jernväg, bvilken år 1861 in bringade brutto 620,272 rdr, uppgingo alla tra a I fikoch underhållskostnader till 250,226 rår elle; 40 procent af bruttoinkomsten. Vid Hudiksvall jernväg uppgingo utgifterva under år 1861 af Alven till 40 procent och vid Söderhamns-banar samma år till 37 procent af bruttoinkomsten. a ,Dessa banor trafikeras äfven med lokomotiv r men äro mycket korta, 1 och 1644 mil, hvarvi förhållandet mellan inkomster och utgifter all s tid blifver ofördelaktigare än om längden varj tt större. s Af hvad förut är anfördt och af ofvanståend exempel, tagna bland våra i sin helhet längs I trafikerade Jernvägar, synes huru osäkert oc I alltid under verkligheten på förhand uppgjord r jernvägskalkyler utfalla. Om man emellertid, för att uppsätta ett o proximativt förslag för dena tillämnade Filipsta Noruu-banan, såsom vanligt vid liknande ka kyler, antager tillökningen i trafiken efter bi nans öppnande till 50 procent utöfver den g. a, nast päräkneliga trsfiken eller hvad komitera upptagit och bruttoinkomsten således efter ni 5. got års förlopp till 220,500 rdr (circe 60,0 AWAAC. ÅN