Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1866, sida 3

bifallit dådsetrastets suspenderande unde tlo år. Blandade ämnen. I hvilken ställning man skall sofva. Tysk tidningar berätia, att en lärd läkare, d:r Juliu v. d. Fischweiler, nyligen aflidit i Magdeburg den höga åldern af 109 år och i sitt testament efterlemnat åt verlden den hemlighet, hvarige nom han blifvit så gammal. Orsaken härtill påstår han, är endast och allenast den, att ha: beständigt har sofvit med hufvudet mot nor och kroppen i en riktning så noga som möjlig öfverensstämmande med meridianens — ailltsi med fötterna mot söder. Det qvantum jern som finnes i det menskliga systemet, bringa således i riktningen af de magnetiska ström mar, som oupphörligt gå öfver jordens yta mo nordpolen, magnetiseras och föröker sålede lifsprincipens styrka. Storartad lustresa. En skeppsredare i Ant werpen, hr Cateaux-Wattel, tillkännagifver i er utfärdad prospekt att han ämnar utrusta sit skepp ,Leopold Cateaux, om 1,000 tons, fö en resa kring jorden nästa sommar, och iubju der dem som önska deltaga i lustturen att an mäla sig om möjligt inom den 15 April. Resar är bestämd att vara ungefär två år, och affården skall ske från Antwerpen i mediet af Juni så vida nödigt antal passagerare, minst 70, då anmält sig. Det med allehanda beqvämligheter utrustade fartyget skall till en början gå öfver Southampton, Lissabon och Madeira till Ric Janeiro, vidare öfver Valparaiso och Callao tilj S:t Francisco och derifrån, med anlöpande a Sandwicks-öarne och Otaheiti, kryssa genom Södra Oceanen för att besöka Sydney äfvensom åtskilliga kinesiska, japanska och ostindiska hamnar. På återresan skall man, förbi Kapstaden och S:t Helena, ännu en gång fara öfver Atlantiska hafvet för att göra besök i Havanna. Vera Cruz och Newyork samt slutligen i Falmouth igen beträda Europas mark. Vådan af dyrkfria kassaskåp. Från Dresden meddelos, att en smedsesäll, som sysselsatte sig med förfärdigande af dyrkfria kassaskåp, häromdagen skulle pröfva låset på ett sådant, som just hade blifvit färdigt. Profvet utföll icke till hans belåtenhet, och då han utifrån icke kugde upptäcka hvari felet låg, gick han med ett brinnande talgljus in i skåpet och lät igenstänga det utifrån. Han ser och ser, men kan icke uppdaga något fel. , Nå, då får jag väl skrufvs ifrån låset igen, utbrast han misslynt ione i skåpet; Håt upp! Ilans kamrater vilja öppna, men låset ger icke efter. Den ene efter den andre försöker, men det lyekas icke att få upp dörren. En hel qvart hade redan förflutit, då den instängde, en af naturen modig man, till sin förskräckelse märker utt det blir honom allt besvärligare att andas och att ljuset af brist på luft hotar att slockna. Han biir rädd och ber de andra att hemta mästaren. Danne kommer straxt och börjar bearbeta låset, men lika förgäfves som gesällerna. Emellertid uppblossar ljuset derinne ännu ett par gånger och utsläckes. Svetten perlar nt ur alla porer på den olycklige; svårigheten att draga andan blir nästan outhärdlig, och det är kolmörkt omkring honom. ,, Ljus, ljus biott! tänker han, söker i fickorna och hittar några tändstickor, hvarpå han skyrdar att stryka eld, i det han i sin förfärliga ångest icke betänker att fosforoch svafvelångorna ännu mera förpesta luften. Alla försök att tända upp ljus voro förgäfves. Utanför arbeta alla gesällerna, drypande af svett, i det de endast då och då hålla upp för att fråga: ,lefver du ännu? — ,Ja, men skynda er för Guds skull, eljest är let förbi med mig; ty jag kan nu snart icke mera draga andan! Och kamraterna arbeta innu ifrigare med borr, huggjern och dyrk. Förgäfves! Nu griper förtviflan den stackars karlen i skåpet. Med kämpakrafter spjernar han emot dörren, men metallplåtarne gifva icke let ringaste efter, och rosslande efter luft måste han hålla upp. Ännu en gång bemannar nan sig och hittar en mejsel, som var glömd på votten af skåpet. Han börjar straxt arbeta och, förtrolig som han är med fästandet af det atala låset, begynner han att skrufva ifrån letsamma; han hittar rätt på alla skrufvarne och — låset faller ifrån, dörren springer upp och den räddade kastar sig i sina vänners Armar. Ett bref från Napoleon den 1:ste. Att kejsaren ofta var barsk såväl mot sina marskalker som sina bröder, till och med om de sednare voro krönta hufvud, fianer man af nedaustånde bref, som han elter det för franska vapen ofördelaktiga slaget vid Talavera skref till len dåvarande krigsministern, general Clarke: Här bifogas general Sebastianis rapport, som ag bar mottagit från konuvgen af Spanien. Setan jag fått närmare underråttelser från hertizen af Belluno (marskalk Victor), skall jag betämma om något skall offentliggöras i Monitöen. Ni kan af den engelske generalen Welesleys rapport erfara, att vi hafva förlorat 20 tanoner och 3 fanor. Uttala för konungen (Joeph Bonaparte) min förvåning och för marskalk sourdain mitt missnöje öfver deras osanua uppifter och öfver att de, i stället för att sätta nig i kännedom om sakernas verkliga ställving, pprakta mig med stilprof, som man kunde änta sig af sbolgossar. Jag vill veta sannin-en. Hvilka äro de artillerister, som kafva öfergifvit sina kanoner, och hvilka divisioner inanferi är det, som hafva låmit fiender eröfra rtillerivapnen? Antyi konungen, att jag med eklagelse erfor, det han berättar soidaterna, tt de äro segerherrar; säg honom, att han på å sätt endast förstör dem; att faktiskt är, det sg förlorat slaget vid Talavera, men att jag icke estomindte vill hafva noggranna underrättelser ch fordrar uppgift på antalet af döda och såade samt af förlorade fanor och kanoner; att akkerna i Spanien ledas utan tillbörlig omtanka ch utan krigskunskap och att det på valplaten saknas plan, kombination och bestämdhet. hillkännagif för Sebastiani att konungen har illställt mig hans rapport öfver slaget vid Talaera och att jag har funnit den affattad, icke åsom det passar sig af en soldat, hvilken har tt aflägga berättelse om taktiska förhållanden, tan i svulstiza, intetsägande fraser; att jag önkar, att han hade underrättat mig om förlusten ch gifvit rozgranna och sannfärdiga upplysingar om det passerade, ty han är pligtig att neddela mig sanningen i min tjensts intresse. illkänaagif för dem begge, att de åsidosätta ina pligter mot min regering genom att förja saker, som vi sedermera erfara af officees och soldaternas bref till sina sl te de således nödgs oss att lita p ADc