crigabruk fullt åndamålsenligak. Och det är på grund af denne föga uppbyggliga uppgift, som itskottet tillstyrker det begärda anslaget. Att denna intetsägande motivering hvarken utreder frågan eller tillfredsställer någon, som känner sig förbunden stt med liten gampetsgrannhet tillvägsgå, då det gäller ständigt återkommande anslagsanspråk och folkets uppofiringar, ligger i öppen dag. Men statsutskottet bänvisar till statsrådsprotokollet i ämnet och man måste således vända sig dit. Med det högtärade ståndets tillåtelse slår jag lå upp detta protokoll, dateradt den 13 Oktober 1865, pag. 104, Men äfven bär finner jag mig gäckad i min förväntan. I stället nemlisen att finna en nöjaktig utredning i detta protokoll, finner jag frågan snarare än mera invecklad. Ståndet må sjelf döma: ,Rikets sednast församlade ständer — heter det der — ,anslogo till anskaflande af infanterigevär för årmåen och frivilliga skarpskytteföreningar tillsammans 675,000 rdr samt vidare att , hitintills af dessa medel blifvit utbetalade dels som förskott, dels i liqvid för färdiga gevär 240,769 rår 13 öre. Drager man detta belopp ifrån det beviljade anslaget, så återstå 135,231 rdr, för hvilka några gevär ännu dep 13 Oktober 1865 icke blifvit uppköpta. Denna summa måste således ännu ligga odisponcrad. Men hvar finnes den? Det säkra är att den hvarken i statsrådsprotokollet eller i statsutskottets utlåtande upptages såsom kontant bebållning eller såsom gevärstillgång. Men sedan sednaste riksdag utgöra icke de bär uppräknade summor de enda som regeringen haft att disponera i och för inköp af infanterigevär. Slär man nemligen upp Kongl. Maj:ts berättelse om hvad i riket och dess styrelse sig tilldragit sedan sista riksdag så läser man, pag. 17, att ,,ett större antal infanterigevär äro anskaffade för kreditivmedlen för försvarsverkets fullständigare ordnande. Någon summa finnes visserligen icke bär argifven, men enskildt har jag hört uppgifvas att den skall uppgå till 372,000 rdr. Det kunde väl tyckas att både asv-tsrådsprotokollet och statsutskottets utlåtande borde på något sätt ha upptagit och behandlat förhållanderna härom, men i intetdera förekommer derom ett enda ord. För min del kan isg omöjligen förklara mig denna uraktlåtenhet. Man tyckes sannerligen ha bebandlat summorna lika hastigt och lustigt, som sjelfva utlåtandet tillkommit. Men icke dessmindre, och utan att på något håll redogöra för huruledes de här angifna ganska betydliga summorna blifvit för det afsedda ändamålet disponerade, begäras nu ytterligare anslag för avskaffande af nya gevär. Låt då vara att de behöfvas. Efter hvad jag här framställt är derom omöjligt att döma. När likväl nya anslag begäras till nya infanterigevär, eger man till det minsta väl allt skäl att fordra, att summan användes till gevär, som uppfylla vår tids alla anspråk på duglighet, så väl i ett som annat hänseende. Är detta dock fallet? Låtom oss åter kasta en blick i statsrådsprotokollet. Enligt det ega vi i närvarande stund ej mindre än fyra ) olika gevärsmodeller, och det af 3 olika kalibrar. Jag inser ganska väl, och många med mig göra det säkerligen äfven, att under den hastiga utveckling, som skjutvapnen fått i våra dagar, olika modeller kunna och skole uppstå. Derom är också egentligen ingenting att säga. Men berättigade äro Jikväl alltid rikets ständer att fordra att armåstyrelsen oförtröttadt i detta fall följer vapnets förändringar och förbättringar, samt att då anslag begäres den inom de europeiska arm6erna bästa model finnes och antages för gevärstillverkningen. Så är likväl icke heller nu förhållandet. De nu begärda 457,000 rdr skola nemligen an: vändas för anskaffandet af gevär ,,af 1564 års eller annan modell, som under tiden kunde vinne antagandek. Någon verkligt säker och god modell finnes således icke ens i denna stund. Men om man icke kan underlåta att redan fästa Big vid denna lilla omständighet, till den kraft och verkan den i och för sig kan hafva, så får denna omständighet en ytterligare ganska stor och förvånande betydelse, om man läser den västföljande punkten i statsrådsprotokollet, rörande inköpet af nya modeller. Det heter nemliger der: ,Då onekligt vore, att gevär med tändlåsinrättning egde stora företräden äfven fdr vanliga kammarladdningsgevär icke allenast 4 anseende till den hastigare skjutning med den kunde åstadkommas och den besvärliga tändhattens försvinnande, utan äfven i dessa gevår. större enkelhet om de rätt konstrueras, så o. s. v Häraf finner man nemligen att — på en och samma gång som man föreslår inköpet af 7,00( nya infanterigevär ,ef 1864 års eller annan modell — man helt och hållet kasserar sagde modell. Huru förklara denna oefterrättlighet? Skäl synes väl vara, att dröja med anskaffandet af nya gevär, till dess en lämplig modell erhållits, ty icke utan stora vådor kan det hittills följda systemet fortsättas. Endast och allenast vådan af olika kalibrar bör i detta hänseendet vara öfvertygande för en och hvar. Mar tänke sig endast att under brinnande batalj ett misstag beginges, så att ett parti af skarp ammunition, afsedd för skjutvapen af en viss kaliber, sändes till en afdelning af armåen, som vore försedd med gevär af en helt annan. Kulorna skulle måhända då icke passa i gevärspiporna och truppen befinna sig — ansigte mo ansigte med fienden — redlös. Hvad jag genom denna min framställning sök ådagalägga är att statsutskottets utlåtande gan. ska ofullständigt motsvarar rikets standers och landets ej blott billiga, utan rättmätiga anspråk Visserligen visar det sig att statsrådsprotokollet likaledes är högst onöjaktigt; men denne omständighet borde icke ba föranledt utskotte att låta det stanna dervid. Som det ena och andra nu är, motsvarar det ej de förhoppningar man gjort sig. För min del vill jag väl icke bestrida behofvet af det nu äskade anslaget till nya infanterigevär; men jag önskar och anser att detsamma måste erhålla en fullständigare och tydligare utredning, på det att jag, utan tvekan, må kunns bifalla hvad som begäres; och för vinnandet a! en sådan utredning, tillåter jag mig att härå yrka återremiss. ) Vid närmare efterseende befinnes det at! de olika modellerna äro fem.