Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1866, sida 2

den seniska kongressen i Pittsburg en detaljerad plan till krigsoperationer mot England. Kongressens militärutskott har gillat planen. ITALIEN. En korrespondent från Rom meddelar en långt ifrån lysande skildring af de frivilliga, hvilka strömmat till Rom, för att taga tjonst i påfliga armon. Många af dessa sägas hafva ett högst gement utseende. De prester, hvilka tjena dem som ciceroner, föra dem omkring i kyrkorna, naturligtvis för att ingifvå dem det religiösa sinne, som anses nödigt för dessa nya försvarare af throven och altaret. De påfliga zuaverna äro alls icke belåtna med de nya kamraterna och förvecklingar mellan de olika delarne af den påfliga krigshären torde således blifva ganska troliga. Korrespondenten slutar så: , Kardinal Antonelli sjelf är förskräckt för denna invasion och det var af det skälet, som han så snart gaf befallning att sätta ett mål för den. Fräckheten hos banditerna på påfliga området, isyanerhet hos dem vid Subiaco, nära Roms portar, blir för hvarje dag allt mer besvärlig och till och med hotande för den heliga staden. Pesci och Albani, hvilka åtagit sig det farliga uppdraget att förmå ett banditband att frivilligt inställa sig för krigsrätten i Frosinone, blefvo tillfångatagna af just samma band. Efter fyra dagars spejande af general Courten med 500 man, i trakten af Veroli, påträffades endast några stycken banditer, hvilka aflägsnat sig från sitt band. Mera lycka hade andra påfliga trupper vid sammandrabbningen med ett band, som blef sprängdt och till största delen nedskjutet. DONAUFURSTENDOMENA. Det var ett misstag att exfursten ankommit till Milano; han var den 7 dennes i Tomesvar. Misstaget kom sig deraf, att de italienska tidningarne förvexlat namnen Lugano och Lugosch, på hvilket sistnämnde ställe Kusa var den 6 dennes. Furstinnan Helena har, med begge sina adoptivbarn, afrest från Kronstadt, säsom det nu uppgifves, för att sammanträffa med sin man i utlandet. En korrespondent från Paris yttrar om furstendomena: ,I Petersburg har man länge varit förbittrad öfver, att Donaunfarstendömena fortfarande gåtvo anledning till hemliga underhandlingar mellan Frankrike och Österrike. Man vill der veta, att kejsar Napoleon redan för längesedan i Wien och Konstantinopel ifrågaställt, huruvida det icke skulle anses ändamålsenligt att göra en af de förra toskanska prinsarne till fullkomligt oberoende furste i Donaufurstendömena, gifva Porten ersättning härför i Asien och öfverlemna Venetien till Italien. I Wien ville man icke gå in på denna plan, enär man på den tiden var af den öfvertygelsen, att konungariket Italien icke skalle ega bestånd. För öfrigt må bemärkas, att många framstående politiIska män i Frankriko taga allvarligt i betraktande, om icke den i Donaufurstendömena inträffade krisen skulle kunna leda till en lycklig lösning af frågan om Elbe-hertigdömena. TURKIET. Angående förhållandena i detta land skrifves från Konstantinopel: , Alltsedan den sista freden i Paris synes vår verldsdel öfverlemna sig åt en sorglöshet i afseende på den orientaliska frågan, från hvilken man en gång tordo erfora en obehaglig ökverraskning. Om man äfven i andra europeiska stater lefver för dagen och om en vis och förotseende politik blir allt sällsyntare och sällsyatare, så har i Turkiet fatalismen blifvit princip och religiös doktrin, och hela den civilatoriska mission, som Fuad Pascha påstår sig hafva utfört, är en form utan innehåll och idel bländverk, beräknad på att vilseleda allmänna meningen i Europa samt framförallt att slå puder i ögonen på turkiska rikets talrika fordringsegare. Nästan ingen vecka förgår utan att någon reformatorisk firman utgifves, alla dessa firmaner, enligt regeringens utsago, utlofvande alla möjliga förbättringar i förvaltningens olika grenar, hvarföre tjenstemännon strängt åläggas ställa sig dem till efterrättelse. Dessa firmaner äro emellertid icke ens värda så mycket som det papper, på hvilket de äro skrifna. Redan i ministerierna och i hufvudstaden bringas de icke till utförande, än mindre i provinserna och af de lägre tjenstemännen. Endast skatternas genomdrifvande ombesörjes med energi och omsorg. Och nöden tvingar äfven härtill; det råder också en stränghet häruti, hvilken bjert sticker af från den förra efterlåtenheten, och militära exekutioner äro numera mycket vanliga. Den beväpnade makten användes hufvudsakligen af pascharne för detta ändamål, och stora städer, såsom Smyrna, Aleppo, Brussa m. fl., äro ofta prisgifna till dessa trupper. Den turkiska skattkammaren liknar Danaidernas såll. Utgifterna ökas längt mera än inkom