Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1866, sida 2

den svarta kocken med förfärdigandet af två lätta äror. I början fraktade jag att vi ej skulle hinna få vår farkost i ordning i rättan tid. Men denna farhåga försvann, då jag varseblef huru de oöfvade händerna snart kommo underfand med de lätta konstgreppen, och efter ett par timmar fästades hudarne så hastigt vid hvarandra som jag kunde önska och vänta under nuvarande förhällanden. En timma före solnedgången voro icke blott de särskilda hudarne förenade till ett fast helt, atan detta hade äfven erhållit den tillämnade formen, så att man endast behöfde ställa dit och fästa vaguskorgen för att förklara denna äkta trapperbåt duglig för en färd på Missouri. Ordnandet af den rymliga fyrkantiga vagnskorgen ersordrade blo:t en ringa tid; sjedrarne blefvo afskurna, de öfverflödiga jernbeslagen borttagna för att minska tyngden, och kort derefter hade jag den stora glädjen att öfveryga rig alt både vagnskorgen och det vattentäta öfverdraget passade fullkomligt till hvarandra, och att jag kunde påräkna en bärkraft af minst fyra personer. Sedan vi derofter hade upplagt de oundgängligaste effekerna, företrädesvis ammunition och lifsmedel, nvid stranden och sammanknutit ella lassos ri egde till ett långt, segt tåg, som fästades säkert med den ena ändan vid farkosten, unade vi oss först någon hvila. Vår hvila blef dock endast helt kort, mörket inbröt snart, och så snart vi kunde förnoda att våra fonder ej längre kunde bevaka åra rörelser, gingo vi till verket. Ehuru jag knappt vågade boppas att Svartötterna, ifall de verkligen ämnade antalla )ss denna natt, skulle gifva oss tillräcklig id att äfven rädda hästarne, drefvo vi likväl