Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 mars 1866, sida 1

V. Öfverfarten. Vägen till Missouri, på hvilken jag under bortresan hade tillbragt nära två veckor för jagtens skull, tillryggalade vi på tre ansträngande marscher, utan att stöta på något tecken, som antydde närheten af fiendtliga indianer. Mina följeslagare, ja, till och med den till mig så förtroendefulla Kate, hyste följaktligen den öfvertygelsen att Svartfotindianerna bade afstått från vidare förföljelse, men jag lät ej detta inverka det ringaste på mitt handlingssätt. Vi bröto upp så snart natten hade sänkt sig ned öfver landskapet, och efter soluppgången afbröto vi ej vår marsch förrän antingen djurens trötthet tvang oss dertill, eller vi upptäckte ett lämpligt lägerställe med fri utsigt och andra för ett kraftfullt försvar gynnsamma egenskaper. Vi befanno oss ännu tre eller fyra mil ifrån Missouri, då på tredje morgonen af vår resa den uppgående solen började skingra den täta dimman öfver de sanka dälderna. Våra djur voro mycket uttröttade, likväl antogs enhälligt mitt förslag att icke stanna förrän vi sågo Missouris gula böljor framför oss. Jag styrde kosan således i nordlig rikt