Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1866, sida 2

ackjern, som från bergslagen forslas till dee nom vestra Wermland belägna bruk, utan jemäl derutöfver kunna förse bergslagen med dess chof af träkol. Men nu utvisar den utredning f skogarnes tillstånd i vestra Wermland, om ss vars upprättande kongl. msj:ts befallningshafande genom en at jägeritjenstemännen inom Jäet låtit foga anstalt, att dessa skogar redan för rvarande, innan ännu någon så beskaffad Cxeltransport ifrågakommit, äro utsatta för en trlig öfrerafverkning, den bemälde jägeritjenstenan uppskattat till icke mindre än 1. å 10 yrocent och hvars tillvaro med åtminstone mer in !, procedt blifvit genom framlagda beräkvingar så tydligt och noggrannt ådagslagd, som jst i förhållande till arbetets vidlyftighet skäigen kunnat åstadkommas. Samme jägeritjenstenan yttrar i sitt betänkande, det han ansäge stt en ytterligare öfrerafverkning af länete skor, för att med tillbjelp deraf höja någon viss industri-eller näringsgren, icke kunde betrakins såsom någon allmän fördel, och meddelar i slutet af samma betänkande det förklarande, att skogarne i vestra Wermland ,icke kunna i devas nuvarsnde tillstånd vidkännas någon ytterligaro ökad förbrukning utan att inom ganska kort tid gå under. Detta omdöme om beskaffenheten af nämnda skogar har icke kunnat i bufvudsak vederläggas och dermed har jemväl bortfallit grunden för den beräkning, som blifvit uppgjord öfver denna bibanas påräkneliga inkomster. I betraktande häraf och då Filipstads bergslag redan genom den så kallade Sjöändans kommunikationsled har en jemförelsevis ganska beqväm förbindelse med Kristinehamn, torde det tvifvelsmål icke vara alldeles oberättigadt, som ifrågasätter huruvida från Filipstad någon bibana, med utsigt att bära sig, må kunna anläggas. Men om en sådan fördel låter sig åstadkommas, vill det synas utskottet som skulle en dylik bibana, med ungefärligen samma nytta för orten, kunna från Filipstad neddragas till södra linien och vid densamma få sin anknytningspunkt någonstädes i närheten af Ölme församlings kyrka. Denna bibana, som, enligt derå af löjtnanten vid vägoch vattenbyggnadskåren J. M. Ekströmer anställd okulär undersökning, komme att blifva endast 1, mil längre och, med afseende å gynnsammare terrängförhållanden, sannolikt billigare än bibanan från Filipstad till Norum, skulle, i förening med södra linien. komma att mellan Filipstads bergslag och vestra Wermland bilda en kommunikationsled, som visserligen vore ett par mil längre än bibanan öfver Norum i förening med norra alternativet, men denna ökade väglängd och den något fördyrade fraktkostnad, som deraf vid transporter mellan bergslagen och vestra Wermland bletve en följd, ersattes hufvudsakligen af den med två mil förkortade väglängden till Kristinehamn och den deraf beroende fraktförminskning för all den om nämnda stad till och från bergslagen gående trafik. Största företrädet af en bibana till Ölme i stället för en dylik till Norum skulle likväl, enligt utskottets förmenande, blifva obehöfligheten af den särskilda bibana, som, derest norra alternativet komme till stånd, antagligen blefve oundviklig från Karlstad till stambanan. Vid sådant förhållande och då den södra linien, sålunda förenad med en bibana, skulle kunna tillgodose, jemte länets allmänna, jemväl bergslagens särskilda intresse, har utskottet, som, på grund af hvad om skogarnes tillstånd i vestra Wermland blifvit upplyst, icke kan åt den emotsedda vexeltrafiken mellan bergslagen och vestra Wermland inrymma någon större betydelse, ansett sig böra — vid jemförelse mellan det norra alternativet i förening med en bibana till Norum och det södra i förening med en bibana till Ölme — dess hellre gifva företrädet åt det sednare, som den norra sträckningen, med en antagligen mindre persontrafik, och med en godstrafik, hvars öfverskott sannolikt varder ganska obetydligt, skulle blifva staten 1,150,000 rdr dyrare i anläggningskostnad; vidare vara besvärad af svårare krökningsoch lutningsförhållanden, hvaraf åter skulle vållas en med 2,500 rdr förhöjd trafikkostnad för hvarje tåg, som dagligen året om fram och åter passerade denna bana ); och slutligen jemväl förutsätta tvenne bibanor, som icke utan betydligt ökade bidrag af staten skulle kunna åstadkommas, under det att, om södra sträckningen antages, endast en sådan bana kunde till anläggning ifrågasättas. Antingen således desea alternativa linier betraktas i och för sig sjelfva eller i förening med möjligen blifvande bibanor, finner utskottet öfvervägande skäl tala för den södra sträckningen, hvilken, i samma mån som den norra linien må för jernhandteringen och trävaruhandeln inom länet vara något mera fördelaktig, komme att medföra motsvarande större förmåner åt den jordbrukande befolkningen och åkerbruksintresset, hvars målsmän lika varmt förordat den södra sträckningen som bergsbrukets idkare velat åt den norra gifva företrädet. Sålunda hafva i skrifter, som till utskottet inlemnats, omkring 1,700 hemmansbrukare, bosatte inom Karlstads tingslag samt Jösse, Ölme, Wäse, Nordmarks, Gillbergs, Näs, Grums och Kihls härader för sin del förklarat att de ansågo stambanans dragande öfver Karlstad innefatta det alternativ, som icke mindre för Wermland i dess helhet än jemväl för dess jordbrukare skulle blifva det fördelaktigaste. Samma åsigt har jemväl ef ett icke ringa antal bruksegare blifvit uttalad. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har utskottet, med skyldigt aktgifvande på de olika uppoffringar, som det ena eller andra af dessa tvenne jernvägsalternativ, utan Lågon afgjord skilnad i fördelar, skulle för staten komma att medföra, alltså ansett sig böra tillstyrks, att för nordvestra banan vid dess vidare fortsättning genom Wermland måtte bestämmas den riktning öfver Karlstad, som Kongl. Maj:t i sin förevarande nåd. proposition föreslagit. Beträffande åter den summa, som för ifrågavarande bandels bearbetande må af rikets ständer beviljas, har utskottet, för sin del, ansett att, med afse) Här ser det ut som skulle hvart och ett af de norra bantågen kosta 2,500 rår mer än de södra ; meningen lärer dock vara att dagliga tåg å norra banan skulle för året medföra en ökad omkostnad af 2,500 rdr. Red:n af H.-T.