Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 2

icke under något enda krig, med undantag af; I i i det olyckliga 1741—42, haft dessa 2:ne så olika vapen sammanslagna till ett. Han bad slutligen ridderskapat och adela babjerta officerspersonalens pinsamma tillstånd och ihågkomma huru många år från densamma höjta nödrop att blifva befriad från det otillsdsställande tilistård, hvari personalen befunvit sig, och han bad att ridderskapet och adeln ej genom något beslut skulla föranleda uppsko öfliga reformen, och sålunda till en oviss framtid förlänga ett tillstånd, som nu är a olideligt. Grefve Posse, A., visste att vår sjelfständighet berodde af att vårt sjöförsvar vore ändamålsenligt ordnadt, men förstode ej huru det ändamålsenligast skulle ske, och ansäg att man derför borde hysa förtroende till der, som bafva att anordna det, och låta dem bära ansvaret derför. Det vore af vigt att ständerna hvarken ugåfve något yttrande som godkände eller något som underkände organisationen, och han föreslog derför att adeln måtto fatta samma besunt som presteståndet, eller ott ständeror, utan att ingå i pröfnivg af den föreslagua omorganiseringen af flottan, medgifva att då för befalsoch uuderbefälspersonalen nu anvisade medel må sortfarande och framgent blifva använda. tro Klinckowström, R. M., afstod från sitt yrk som blott i ordställningen något skilde sig från grefve Posses, och förenade sig t senar egärde ordet blott tillkännagifvit sin afåigt i ralisit neörtrornar grefve von Platens förmåga att ordun värt sjöförsvar. Tal. hoppades, att ståudet ej akulle gå hr Brakels önskan till mötes. Ingen rjöminist:r kos oss hade erhållit sådana bevis på nationens förtroende som grefve von Platen, och sedan han blifvit sjominister, hafva ständerna beviljat större anslag till liottan, emedan de faualt han med allvar och insigt vill göra det ta han kan af vårt sjöförsvar. Ur denna allmänz a syapunkt hafva ständerna hittills uppfattat grefvens åtgöranden och derför lemrat honom det mest ohetingade förtroende, och det ta man nu kunde göra, vore att fortfara på ätt. Med våra små tillgångar vore det vändiet att inskränka flottans personal bäde i förbållande till den öfniag, man kan beoch det antal fartyg, som kan sysselsätta usåmma. Hvad det så skarpt klandrade skärgårdsartilleriet beträffar, så kunde han ej sinna euvat. än att, då vi hafva nästan en enda lång skärgård, det skulie lända till stor trygghet för kustens befolkning att veta, att vi hafva en mängd med ånga drifna fartyg, som kunna flyttas kvart som helst och som föras af ett skiekligt befäl. Stockholms skärgård särskildt vore af den högsta vigt, och bättre än att bafva en skans här och en der vore att hafva ett ilytande, försvar, som kunde flyttas hvart som helst. Äfven ur teknisk synpunkt syates det honom fördelaktigt, att skärgårdsartilleriet vora så organiseradt. Men han leranade nu detta åsido och önskade, att man måtte bysa fullt förtroende till den, som föreslagit den nya organisationen, och icke genom tvetydiga ordaäleg skjuta ifrån sig saken, utan bifalla utskottets hemställan, ty äfven den, som ej vill dela ansvaret, kunde lugnt vifalla decssamma. Uti de andra förslagen fruktade han, att det dolde sig något bopp att kunna undanskjuta frågan, och han yrkade derför bifall till utskottets hemställan. Hr of Kleen, J., uppträdde med anledning af några under diskussionen fällda yttranden, men yrkade ingenting i sjelfva bufvudsaken. Hans yttrande gick derpå ut, ait det vore omöjligt att bygga Stockholms försvar endast på flytande fustningar, utan att äfven lendtbefästningar dertill behosdes, och orsaken dertill vore den, att de senare alltid kunde bära gröfre kanoner än ett fartyg, och att för donna deras förmåga icke funres någon gräns såsom för fartygens. Man måtte således tala huru mycket man ville om att grusa fastningar med skeppskanoner, eå finge allt låta bli att göra det. Långtifrån vänna pansarfartygens nytta, ar säg han veärtou godt att hofva dem för att i skärgården göra fienden allt möjligt afbräck. Statsrådet grefve von Platen började med en au replik till irih. Klinckowström, förklarande land adbuat, Att, om ock ingen komtte blifvit tillsatt, vederbörande dock blifrit rådtrågade. Hvad hr Kleens yttrande beträffade ansåg tal. dot föranledt af nägot misstag att någon här akulla ause att man kunde bjelpa sig med blott fiytende eiler blott fasta fästningar. Att herr Brakal ville tillfoga tal. ett moraliskt nederlag, derom vore intet att säga, ty liksom tal. skulle göra allt för att bereda hr Brakel ett moraliskt ellerlag, om han skulle försöka att blifva chef för sjöså sdepartementet, så vore äfven hr Brakel berättigad att söka bereda tal. ett dylikt. Men ru tal. bekände att det skulle kosta på honom, om han i detta stånd lede ett ag, kunde han dock ej se huru det skulle blifva ett nederlag i sak, då tro stård ivit sitt bifall till den föreslagna orgastå ralkel, M., bad att få förklara sin mening om det moraliska nederlaget för grefve von Platen. Detta stånd kunde ej hindra grefven från att genomföra sitt förslag, då han stodjer sig på tre stånds beslut, men tal, ville blott stt adeln skulle vidhålla sitt beslut, och om grefven sedan aktar ringa det stånd, der de mesta insigterna fionas, och stödjer sig på de tre andras stånden, så gratulerade tal, honon till en sådan karaktersja sthet såsom minister, men vidbölle att det ej vore adeln värdigt att frångå sitt beslut, hvarigenom den förut ogillat grefvens planer, och gjorde ban nu ståndet till domare melian grefven och gig. Hr Lilliehöök, J., anskg sig ej behöfva yttra sig vidlyftigt, då hans åsig:er vore kända sedan i ngen frågan förevar. Han fann nesligt ta stånd att lerna denna fråga oafgjord och icke yttra sig antingen för eller mot. På Venern och Vettern behöfdeg intet skärgårdsartilleri, ty genom att nedbryta en sluss eller egera en ksnalbark kunde en fientlig flotta as all dit intränga. Hela iden cm cenalförsvaret fann han dessutom neslig och ansåg oklokt ait uppoffra några medel på en flotta, som blott skulle gå på våra kanaler och insjöar och för hvars ofsicerares uppfostran enligt grefve von Plateng förslag å:ue vomtars — hh ts anmlineae ööDö ND Ls — Er — ÖO— A--—2