Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1866, sida 1

endast lön till nu innehafvande belopp, men hvarken tjenstgöringspenningar eller inqvartering, hvilket allt bekommes endast under den tid de äro till tjenstgöring inkallade. Statsrådet grefve von Platen. Då herr Skogman inskränkt sig till att uppläsa sin reservation och hans förut framlagda skäl ej tyckas gjort stor verkan på utskottet, funne tal. icke skäl att trötta ståndet med något längre anförande. De skäl, som legat till g.und för organisationsförslaget, hafva varit statshusbållningsskäl, och då siffror äro svåra att strida mot, hafva motståndarne ej sysselsatt sig med dem, och han behöfde således icke heller göra det. Från dessa positiva skäl bede tal. vändt sig till de negativa och sökt att leda sig till de olägenheter, som kunde uppstå af flottans delning, men då han ej funnit vågra sådana, kunde han ej inse hvarför han skulie frångå ett förslag, som han ej lättsinnigt utan på grund af mogen öfvertygelse uppgjort. Mau hade gjort honom förebråelser för att han ändrat åsigter, och han gåfve samma svar nu som den 11 Nov., att han berättigade motståndarne att begagna sig af hans yttranden. Herr Brakel hade rätt i att tal. en gång yttrade sig så som han anfört, och tal. tackade honom för att han lade vigt på ordet ,,motbjudande. Då var frågan om ati från kaptenlöjtnantsgraden ända uppåt skulle göras en bestämd skilnad mellan de begge officers-corpserna, och tal:ns ombytlighet låge derför mera i ord än i sak. Känslan hade då ännu för starkt inflytande på tal. och han drog sig då för att ändra de förhållanden, under hvilka han vuxit upp. Men han vädjade till dem, som ledas, ej blott af känslan, utan äfven af omdömet, om förhållandena sedan dess varit sådana, att regeringen bort lemna framstegen inom sjökrigsvetenskapen utan all uppmärksamhet. Detta i sak, men nu äfven något i afscende på formen. Först måste han då i förbigående yttra något om hr Skogmans reservation. Tal. kunne naturligt, att man, der man ogillade målet, ej ansloge medlen, men det syntes honom underligt att ogilla målet och anslå medlen. Eget nog vore för öfrigt att man just i detta stånd skulle så ifrigt uppträda mot regeringens organisation, då regeringen förut vidtagit organisationer utan ständernas hörande. Och hvad grunderna för denna organisation beträffar hade de gillats af föregående ständer, och då vore det förvånande att, först sedan åtgärderna blifvit förvandlade till Kongl. Maj:ts beslut, anmärkningarna uppträdde. Tal:s bildning vore hufvudsakligen praktisk, han önskade derföre en praktisk utveckling åt sina sträfvanden, och då nu tre stånd antagit utskottets hemställan, skulle han anse orätt att längre upptaga ståndets tid samt yrkade derför bifall i bufvudsak till utskottets förslag, eburu han icke ville motsätta sig vågon mindre väsendtlig modifikation i detsamma, hvarjemte han i afseende på de följande punkterna redan nu ville tillkännagifva, att, ehuru han önskat att statsutskottets förslag, mera öfverensstämt med Kongl. Maj:ts proposition, han dock vore oförbindrad att tillstyrka bifall till allt hvad utskottet föreslagit. IIr Lagerberg, S., uppträdde till försvar för den föreslagna organisationen i ett längre anförande, men referenten ser sig ej i stånd att redogöra för detsamma, emedan det framstäldes med all:för låg röst. IIvad ref. kunde uppfatta var att talaren, som fört både segelfartyg och monitorer, kunde intyga att det fordras olika sjömanskap för att föra korvetter och monitorer och för att föra ivomskärsfartyg, samt att talaren ansåg att vårt land behöfde utveckla två sjövapen, det ena för att befara hafven och det andra för att försvara våra skärgårdar. Talaren slutade med att yrka bifall till utskottets hemställan. Frih. Klinckowström, R. M., ville ej ingå i detaljer, då hen ej förstode dem. De som uppgjort förslaget hafva tänkt att i dessa pansarbätar gifva armen en flankbetäckning, men man skulle snarare tro, att de vore afsedda att blifva en gyllene brygga för armåas reträtt, ehuru han trodde att armåa ej skulle begagna sig deraf och att armöa gerna skulle afstå från allt bistånd från skärgårdsartilleriet, om armån sich öka sitt anslag med de summor skärgårdsartilleriet kostar. Tel:n tyckte vidare, stt de som uppgjort förslaget, ehuru de utan tvifvel ansett det för det bästa de kunnat påhitta, likväl skulle funnit lugnande, om de haft en komites yttrande att stödja sig vid. Det vore naturligt utt han droge sig för att dela det moraliska ansvaret för den nya organisationen, och tyckte han att det rore öfverflödigt att rikets ständer yttra sig derom. För att ej genom att godkänna organisationen dela det moraliska ansvaret derför, föreslog han att ståndets beslut måtte formuleras så, att ständerna, utan att ingå i pröfning af det förslag till organisation, som K. M:t uppgjort, bifalla, att de för befälsoch underbefälspersonalen nu anvisade medel må fortfarande och framgent blifva använda. IIr Brakel, M. Det var således ststshushållningsskäl, som föranledt grefve von Platen att ändra åsigt. Den syopunkten borde icke vara den första ledande stjernan för en sjöminister, men äfven ur densamma kunde tal. icke inse någon statshushållning i flottans delning. Grefve von Piaten hade vidare undrat öfver att ständerna blandat sig i en organisationsfråga, men då sjöministern vid föregående riksdag nära nog tigger och ber dem att göra det, så måste de väl hatva skäl! dertill. Grefve von Platen hade sagt att den nya organisationen vidtagits till följd af ständernas beslut vid föregående riksdag. Detta beslut fattades i förstärkt statsutskott, men här och hos presteståndet föll frågan, och derför ansåg tal. att ståndet borde vidhålla sin då ut3An. Ä