Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

dande till Preussen, om ej för ett vederlag af gränsgrefskapet Glatz i Schlesien. Från den tiden till nu har Österrikes sjelsfortrostan icke sjunkit. Berlinertidningen Provipazial-Correspondenz som redigeras på inrikesministerns byrå, förklarar emellertid d. 1 dennes, att preussiske kabinettet då ännu icke hunnit blifva enig om sin ,sommation. Schlesische Zeitung säger, att ryktena on pressiska armbens mobilisering äro för ti diga, men bekräftar, att de i Schlesien för lagda preussiska trupperna fått order at hålla sig beredda för alla möjligheter. ÖSTERRIKE. Wienertidningarnes häftiga språk mo Preussen har plötsligt öfvergått i en lugnare ton-art, och man befarar i Wien, att öster rikiska regeringen skall slutligen falla undar för Preussens fordringar, emedan den förra: uppmärksamhet tages i anspråk af andra närmare liggande och ganska ödesdigra ange lägenheter. Revolutionen i Donaufurstendö mena är nämligen egnad att gifva den nr åter så blomstrande europeiska kabinettspolitiken ett nytt uppslag till kombinationer och beräkningar. Från Wien skrifves, at Frankrike vill bringa orientaliska frågan åter på tapeten och dervid tillförsäkra sig Öster rikes understöd. Donanfurstendomena få icke falla i händerna på Ryssland eller en rysk vasall. Utgående från denna synpunkt vill Frankrike grunda en österrikisk sekundogenitur i dessa furstendömen eller rent a låta införlifva dem med Österrike, hvaremot Frankrike i vederlag fordrar, att frågan om Venetien skall gestaltas på ett tillfredsställande sätt. Utan tvifvel skulle Österrike både i inre och yitre styrka vinna på et sådant arrangement, som dock svårligen lär komma till stånd utan ett krig med Ryss land. En ännu närmare liggande fråga är den ungerska. Riksdagens i Pesth begge hus hafva d. 27 Febr. till kejsar Frans Josej personligen öfverlemnat sina svarsadresser på det tal, hvarmed han öppnade denna riksdag och i hvilket han antydde grunddragen till sitt nya politiska program. Begge deputationernas ordförande höllo vid tillfället tal, som kejsaren besvarade. Till magnatkammarens deputation yttrade han: ,;jag väntar, at! J, trogna eder traditionella uppgift, skolen göra vigten af edra visa och hofsamma rådsleg gällande för att befrämja den i mitt trontal angifna politiska riktningen och så lunda bjelpa mig att genomföra mina faderliga afsigter. Med uppriktighet, men tillika med fast beslutsamhet, har jag tagit initiativet i denna riktning, från hvilken jag ej kan afvika utan att svika min herrskarepligt och bringa mitt rike i fara. Jag räknar på eder fosterländska beredvilligket att gå mina sträf vanden till mötes. Han tillade, att han med det snaraste skall genom ett reskript tillkännagifva sitt beslut. — Till andra kama arens deputation yttrade kejsaren: , Jag skall snart med fullkomlig uppriktighet gifva eder mitt svar. Ändamålet med min längre vistelse härstädes har varit att på grund a personlig erfarenhet lära känna landets verkliga önskningar. De upprepade bevis på förtroende, som blifvit mig gifna, hafva på mig gjort ett lika angenämt intryck som den endrägt, hvilken kommit till stånd med af seende på utgångspunkt och mål. Men desto bedröfligare var det för mig att iakttaga de under debatternas förlopp uppdykta farhågor, som rikta sig på det genom mig betecknade sättet att komma till vårt gemensamma mål. Kejsaren uttalade det hopp att dessa betänkligheter icke skola förlama folkrepresentanternas beredvillighet att uppnå detsamma, samt förklarade sig bysa den orubbliga öfvertygelse, att han i alla sing folks intresse måste fasthålla grundsatserna i sitt trontal. HOÖOTLSTETN