Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

rödt målade ansigte. Mig förmådde han likväl icke vilseleda; jag kände fullkomligt de indianska bruken och sederna, och sålunda undföll mig hvarken det hemliga deltagande hvarmed han under sina halfslutna ögonlock betraktade Schanhatta, eller den forskande blick han kastade på mig, då han trodde sig kunna göra det obemärkt. Han erfor synbarligen en djup missräkning öfver min närvaro, och väl hade han orsak dertill, ty jag hade ej behöft tillbringa en så lång tid under jagt, byteshandel och beständigt iakttagande bland Dacotah-stammarne, för att genast vid första ögonkastet upptäcka, att jag minst af alla såg en Gros ventre eller Minetareh-indian framför mig. För öfrigt var indianen en ståtlig gestalt, såväl med hänseende till sin resliga, ovanligt starka kroppsbyggnad, som äfven i anseende till sin prålande drägt och fullständiga beväpning, hvilket mera antydde en ansedd krigare och höfding än en förare, som söker förtjena sitt uppehälle af de hvita genom tjenster af underordnadt slag. Hans hår var långt och utan hufvudprydnad, endast två med utterskinn ombundna flätor vedföllo från hans tinningar på det breda bröstet. Dessutom varseblef jag tätt under den flätade hvirfvellocken en tjock test silfverhvitt hår, hvilken synbarligen växt på ett läkt sår och med flit var lindad på ett i ögonen fallande sätt omkring skalplocken. Af anletsdragen kunde icke mycket urskiljas, ty de doldes under ett tjockt lager af röd färg och erhöllo föga lif genom de till hälften slutna ögonen. Utom några blå tatueringar och de remmar, vid hvilka det fyllda pilkogret, kulpungen och kruihornet hängde, var den öfre delen af hans kropp obetäckt; deremot ned