skapet öfver furstendömena. Furstevalet torde ej hel-er, så nödvändigt det än är, för ögonblicket vara hufyndsaken. Än vigtigare är, att rumänerna förhålla sig stilla och rätta sig efter skyddsmakternas blifvande beslut. Skulle deremot revolutionära täflingar mellan åtskilliga bojar-pretendenter förekomma, gå skall otvifvelaktigt Porten, med skyddsmakternas bifall, med beväpnad hand inskrida i furstendömenas angelägenheter. Att Kusa varit beredd på katastrofen bevisas af de många penningeremisserna till utlandet, likasom af de många köp, som han gjort, ef egendomar och slott i södra Frankrike. Som det påstås, ämnar provisoriska regeringen utfärda ett manifest till Europas kabinetter och folk, i hvilket hvad som händt skulle framställas såsom skedt i den allmänna fredens intresse. Angående de personer, med hzilka den afsatte farsten på slutet af sin regering omgifvit sig, skrifver , Wanderer: , Beldiman och Marghiloman, hvilka nu bevakas vid sidan af den dethroniserade furgten, äro moldaner af den obskuraste härkomst och äro djupt hatade af folket; likaså hade Liebrecht, som delar samma öde, uppsvingat sig till makten från en af de lägsta platser, och Kellner hade lika hastigt lyckats komma i hofvets gunst. Som väl beställd kopplare skötte han Kusas kärleksintriger ända tills han lyckades vinna inträde i armen som öfverste. Från Paris skrifves: , Grefven af Flandern har hufvudsakligast afslagit det rumäniska hospodaratet, emedan lord Russell per telegraf för honom framställt omöjligheten af, att en medlem af någon europeisk regentfamilj skulle ställa sig under Portens öfverhöghet. Frankrike betraktar, af lätt förklarliga skäl, ett interregnum med icke onådiga blickar.