Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

Oaktadt det djapa iatryck, som detta tal utösfvade på medlemmarne af lagstiftande församlingen, stördes likväl icke lugnet genom några manifestationer från det ena eller andra partiets sida. Annorlunda förhöll det sig under sessionen den 28 Februari, då de batten antog en sådan karakter, att den vis serligen alltid skall komma att anses som något högst ovanligt i Frankrikes parlamen tariska historia. Pamard, en af Cassagnacs parti, förde en strid mot ,ideologerna med sådan hetta, att Glais Bizoin ansåg sig böra betala honom med samma mynt. Pamards lösen var: ,Det ofta omtalade krönandet at verket är ett vansinne! , Hela boaspartis men är ingenting annat än en förnedrande despotism; så lydde svaret från Glais-Bizoin, under det en tredje talare, Latour-Dumoulin, representerade den, liberalt-dynastiskaståndpunkten. Då Mlais-Bicoin på det lifligaste skildrade det trångrål, i hvilket pressen är försatt; då han framställde en naturligtvis ingalunda smickrande bild af inrikesministerns ängslan och oförmåga, förglömde sig stats ministern Rouher ända derhän, att han grep presidenten för församlingen i embetet och tillropade talaren: ,Detta är icke politik, utan smädelse!, hvarpå naturligtvis den slafviska majoriteten höjde ett pligtskyldigt bifallsrop, under det Pelletan utropade: Detta är en injurie! och Simon: , Vågar