Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1866, sida 2

I ett af oppositionens amendementer, angående de uttryck i throntalet, hvilka häntydde på en bjertojupen ömhet om päfvens verldsliga makt, heter det: ,Efter regeringens högtidliga förklaringar, att ingen egde rätt till den föratsättningen, att den tänkte kringgå konventionen af den 15 September, kunna vi likväl icko anse annat, än att denna konvention skulle kringgås, ifell den afsåg att, tillochmed endast indirekt, undertrycka det romerska folkets vilja. Vi måste lemna Rom, emedan vi, efter regeringens egen utsago, tillochmed kommit dit utan någon rättighet. Då man påstår att påtvens vorldsliga makt är den enda säkerheten för de religiösa intressena, så är detta detsamma som att ställa de eviga sanningarne i jemnhöjd med de nödvändiga förändringarne i politiken. I ett af oppositionens amendementer, angående maktmissbruken mot pressen och valen, föres följande djerfva språk: Frankrike har den djopa känslan af sina rättigheter och viljan att. utöfva dem. Erkända i författningen, undertryckas emellertid dessa rättigheter genom de organiska lagarne. Då författningen proklamerade folkets suveränitet, förklarades det att 1789 års principer voro bekräftade och garanterade och att dessa principer voro grunden för den allmänna rätten. Frankrike eger alltså rätt till en fri press; emellertid undertryckes diskussionsfriheten till följe af den administrativa god