Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 3

landade renen, IIaSvaften och färskvatten. Det är allt skäl att antaga, det vattnet, då en gång långt tillbaka i tiderna jordens nuvarande yta började bildas och vattnet samlade sig i hafvet och i de stora sjöarne, öfverallt har haft samma beskaffenhet och att det alltså öfverallt har innehållit summa qvantitet salt, men att detta sedermera under tidernas lopp förandrat sig. Verldshafvets ofantliga afdunstning bar nedfallit som regn och snö, alltså såsom färskvatten, och har bildat de stora floder, hvilka återigen hafva uttömt sig antingen i hafvet eller de stora sjöarne och utspädt eller förtunnat deras vatten. Medelhafvet mottager färre floder och dess sälta är också i beständig tillvext. De stora sjöarne i Nordamerika, i Schweitz och uti Italien bafva enligt all sennolikhet till en början haft likaså salt vatten som hafvet, men hafva efterhand aflemnat sitt salt till de stora foder, som från dem gå till hafvet. Om dessa förhållanden har den franske vetenskapsmannen Babinet till franska akademien inlemnat en afhandling, i hvilken han omtalsr många fall, då man ännu i do stora färskvattensjöarne funnit djurslägten, som eljest blott fianas i hafvet. Såsom exempel härpå nämner han Balkansjön i det asiatiska Ryssland. Denna sjö är ungefär 70 svenska mil lång och 8 å 10 mil bred och är nu fullkomligt färsk, emedan degs ursprungliga saltvatten blifvit uppspädt af den stora floden Angara; men der finnas dock ännu hafssvampar och koraller, ja till och med hafssill i sådan mängd att sillfångsten föranleder en mycket betydlig handelsrörelse. Till och med sälbunden skall sinnas i många sådana sjöar, ett bevis på huru naturen så småningom har kunnat ,,acklimatisera sälhunden att blifva ett fä-alrvattansginr.