Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1866, sida 2

Dot första sändebrefvet lydde sålanda: Sändebref till magister S. A. Hedlund. Visserligen har du rätt, mia hederlige broder, när du i din uppsats i don Warburgska månadsskriften säger: ,,bvarhelst dessa (stats-)makter ingripa utöfver hvad statens välfärd kräfver i den enskildes fria verksamhet, der är den borgerliga friheten obehörigt inskränkt. Likaså när du säger: ,,statens välfärd beror just uppå helighållandet af den enskildes rätt. — När jag läste dessa dina förträffliga satser, hoppades jag ändtligen få erfara hvad fribandlarne ogentligen mena med den enskildes så mycket omordade, men bittilis af dem icke närmare bestämda rätt. Men, fastän du lika riktigt och förträffligt säger det ,,vara en enskilds rätt att söka förvärfva sitt uppehälle på hvarje väg, som öfverensstämmer med hang båg och förmåga och som icke kränker en annans fria verksamhet — så tycker jag ändå, att icke heller du, oaktadt dessa förträffliga ord, bestämt gränsen för den enes rätt emot den andres, eftersom du ingenstädes sagt hvad som kränker den andres fria verksamhet eller hvad statens välfärd kräfver. Du måtte väl aldrig i hemlighet förmena, att det bör tillstädjas en hvar enskild att ensam afgöra dessa vigtiga frågor? Jag skulle nästan tro dig om något sådant, när du strax derefter synes insinuera, att individerna nu för tiden bäst ,,förstå både ,,det allmännas och sitt eget bästa. Mig veterligt hafva , individerna hvar för sig eljest icke haft sådana pretentioner sedan den tid de gingo på fyra fötter. Det är imellertid i.la, att du glömt utredningen och bevisningen just af dessa vigtiga frågor — så mycket mer som du slutligen i dina påståenden blir så sträng, att du säger att staten ,frånröfvar individen en del af hang produkt, om han hindrar honom att t. ex. sälja den när, hvar eller hur han sjelf behagar. Mycket riktigt har du påpekat såsom statens högsta (du kallar den dock ,, negativa) uppsift j5att skydda alla sina medlemmars fria, normala verksamhet, n. b. allas, icke några . — Du har äl icke satt dit det der ordet ,,normala för intet, vill jag hoppas, och det är ändå godt. Men om ock de frihetelagar du åsyftar ligga in nuce uti det lilla ordet, så äro dina läsare ändå lika kloka på kvilka dessa lagar äro. Dock, lika godt, blott du tror att vi förstå dig. Du öfverträffar dig sjelf, när du längre ned verk till och med tillstädjer staten den ,,positiva samheten att befrämja allmänt vält! Det var icke litet det af dig, som så länge bott i Göteborg; och ingen kan förtänka dig, som är en af den absoluta frihetens förkämpar, att du dervid dock I stråpgeligen förbehåller dig, hvad äfven jag förbehåller mig, nemligen ,att allas frihet skall lika beskyddas och ingens välfärd befråmjas på den andras bekostnad. Något för sträng är du vissscrligev, när du, hotande med det bart huggande svärdet, utropar: statens straff vid brott häremot ,.ligger uti — dess upplösning! Du tillåter emellertid staten befrämja allmänt väl och till och med uppmuntra ett ,,enskildt företag, då det innebär tillika allmänt gagn, blott ,det ej sker på någon onnans bekostnad. Tillåt mig dock äfven härvid anmärka, att du ingalunda förklarat, hvarför det skulle mindre ,,befrämja allmänt gaga att t. ex. med skyddstull befordra hela landets boskapsskötsel än att understödja t. ex. Borås-jernvägen eller något ännu mera enskildt företag? I ena säväl som andra fallet måste ju alltid uppmuntran möjliggöras genom beskattnisg, och således ,,på andras bekostnad, åtminstone sedt ifrån din statsrättsliga synpunkt. Att dimmor understundom omsrväfva nämda din synpunkt, visar sig på kapitlet om , finanstull, den enda toll som i din stad lärer vara gouterad. När tullen ,,ingår till staten — till fyllande af dess allmänna behot -— kallar du den ,sberättigade, derest det allmännas väl det kräfver och den drabbar ella lika; men anser dock, att ,,det ficnes ett annat alternative, der den genom ,lagbudet uppkommande vinsten — du nämner såsom exempel importtullen på kläde — ,icke tillfaller det allmänna, utan ett antal näringsidkare, medelst nedsättning till deras förmån af värdet ,på andra producenters arbete. — Känner du verkligen några tullar, som verka annorlunda, när de kallas finans-, än när de kallas kRydda-tullar? I begge fallen ökar ju tullen varans anskaffnings-kostvad för din vän konsumenten; i begge isllen länder den ju till skydd för dem som inom Jandet tillverka dylika varor; och i begge fallen slutligen ingår ju också ejeifva tullen till staten, ,till fyllsnde af dess ullmånau behot. Skulle skyddstullen hindra all import af en vara, så är han visserligen för hög och bör då sänkas; men under tiden kunna, det vet jag med visshet, dina Göteborgsvänner på öret uträkna buru många millioner staten ,,på skyddet årligen förlorark — och då kunna de ju äfven för statens räkning vederbörligen beskafta dem, som så oskäligt belnxa staton. Hvad säder du, broder, om följande paradox? Om någon tull (utan vidare bevisning, och såsedes på ditt eget manår) kan och bör afskaffas, så är det visserligen finanstullen. Den förorsakar blott stort besvär och kan så lätt ersättas med bevillning eller inkomst-beskattning. — Att skydds-tullar kunna afskaffas, det har du, enligt hvad jag här ofvan visat, icke heller au, från din ,statsrätteliga ståndpunkt, lyckats ådagalägga. Ditt förnämsta argument, som du också gömt till sist, låter så här: ,,skyddssystemet — — — är och blir ingenting annat än ett ingrepp i egandsrätten! — Käre broder, huru högt du än för ögonblicket uppklifvit, för att få dig en ,,synpunkt, bör du väl ändå icke alldeles glömma, att det just var det, du skulle bevisa! Lik dig från början till slut, har du äfven försummat säga oss, okunniga stackare, hvilken eganderätt samhället skyddar. Den, som i din artikel framskymtar, liknar eganderätten i skogen, der intet annat försvar för de ,,medfödda rättigheterna bestås än innehafvarnes egna näbbar och klor. Det är i det samhället den ,,normala friheten och den enskildes ,,heliga rätt förorsaka att, enligt ditt träffande uttryck, ,den hungrande förgriper sig mot den audres eganderätte, endast ,,derföre att han måste lefva. Det är der ,,smugglaren, såsom du ifven yttrar dig, kan sägas ,,skydda individens rätt emot staten. Nu bar mitt samspråk slutat för denna gång. Slutsatsen är, att, om du skall lyckas ,,statsättsligen döda skyddssystemet, så tår du allt skrifva en artikel till; men dervid fruktar jag ISA AS TOTT PN — —I m pe — ä—L—— — MM HU HK — Mm oc — ee 2 u igger temmeligon låsgt framför mig, — ej sh kulle hafva en hemlighet! Såg ni först mig, å rorr rid lare af bössan och fällan, hvad som h tar fört er bit från ort aslägsna hemland, så NH Ä