Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1866, sida 2

man var ndet på den af de deputerades bus boträdda igen föres mot en allvarligare tvedrägt och att ilisndet af den rådande äfven för framtiden hravåras. För att hindra detta har Hans Maj:t Konunen befallt att sluta den d. 15 Jan. öppnade mdtdagens sessioner. På allerhögsta uppdrag förklarar jag monariens landtdag för stängd. Den i detta reskript omtalade propositioen, i hvilken ,en minoritet gaf uttryck åt ina bemedlande sträfvanden, var det af keichensperger och den katholska fraktionen kammaren framstälda förslagot, att man kullo vända sig med en adress till konuusen personligen och på denna väg söka åväzabringa en förlikning, grundad på ömsesidia eftergifter. Konungen skulle nemligen få ia vilja fram med hänseende till armålörokvingen och kammaren bevilja de för detta indamål nödiga utgifterna, hvaremot H. M:t konungen skulle bögtidligen erkänna kammarens rätt att bestämma öfver statsutgifterna. ett tal, som hr Reichensperger d. 22 den: nes höll till förmån för denna proposition, förklarade han sin fasta öfvertygelso vara, att konungen icke känner ställningen, och att ban, upplyst om verkliga förhållandet, skall visa, att han aktar folkets rätt. Propositionen förkastades dock med ofantiig majoritel, sedan baron v. Hoverbeck, Waldeck, Gneist, Virchow och Tuesten uttalat sig mot den gamma. Wald-ck påminde derom, att denna armöreorganisation, som genomförts på olaglig väg mot deputeradekammarens beslut, är den tyngsta, på folkets fattigaste klasser lag da blodskatt, hvilken alltsedan 1815 blifvit preussiska nationen afkräfd och detta i djupaste fredstid. De deputerade, folkets representanter, kunna icke, få iene trycka laglighetens pregel på denna oerhörda blodskatt; göra de det, skola de förlora sin stödjepunkt hos folket cch göra den författning förhatlig, som är ämnad att vara folkets värn. Talaren trodde för sin del icke, att en adress, sådan som den af Reichensperger föreslagna, skulle göra ringaste intryck på en konung, som varit döf för folkrepresentationens under fem år städse upprepade åsigter och önskningar; som ej heller aktat pressens stämma, utan blott sökt qväfva den, och icke ens fästat vigt vid folkets genom åtorvalen förkunnade svar, sedan han sjelf vädjat till folkets röst i valurnan. — Deputeraden prof. Gneist yttrade bland annat: Under fyra års tid har det varit krigsministern, som undervisat denna kammare om hvad en lag och en förordning i detta land vill säga, och hvarefter landet i juridiskt hänseende har att rätta sig. Det rådande regeringssystemet består deruti, att man först utför åtgärderna och derefter förklarar: dessa åtgärder äro lagliga, ty konungen vill dem. Den kongliga regeringens egendomlighet är att finna deruti; att i Preussen en ministerskrifvelse förklarar hvarje lag för att vara icke-lag och hvarje icke-lag för lag, allt efter stundens behof, samt att alla konungstrogne embetsmän och domstolar, från bogsta domstolen till springbudet, äro skyldiga att lemna ministören handräckning dervid. Oin jag rätt uppfattat vissa antydningar, så ligger för br Reichenspergers adressförslag den åsigt till grund, att detta regeringssätt egentligen icke är så illa menadt, och att men på högsta ort icke vill fortfara dermed längre än tills man afpinat oss bifall till. upprättandet af femtio nya regementen, hvarefter regeringen vill återvända till den af henpe för tillfället öfvergifna lagens väg. Men är detta meningen, så bar regeringen förgätit, att det utom kyrkan gifves något annat som är heligt i den preussiska staten. Må de herrar, som nu önska en adress till konungen, erinra sig, att år 1862, då man, för att genomdrifva armereorganisationen, hade uppgjort planen till att frånkänna denna kammare dess beskattningsrätt, så var man ur stånd att bland andre kammarens 350 Jedamöter och bland förste kamraarens 180 utleta mer än enda man, som ville frånkänna preussiska: folket denna rätt, och denne ende hr v. Bismarck. Denne då i sitt slag jk — —-— — MM MW fö 2Wk —— pal sende man blef fördenskull kallad till miaisterpresident, denna post bekläder han ännu, och shet är under hans funktion såsom konungens rådgifvare och regeringschef som hr Reichensperger väntar svaret på sin adress!... Denna kregering har på fyra års tid hunnit göra mer än I någon annan för att undergräfva statens grundsvalar och beröfva folket dess tre på menniskors , Å en mt 1 Fa 1 RR en: hastar tvärs igenom hvarje lag. man det, och med 6 hästar ännu lättare än med 4. heder och lagars helgd. Föregående regeringar hafva begått missgropp, men ingen har så som denna misshandlat ssamt systematiskt bearbetat förvaltningens och Å domstolarnes embetsmän. . .. Från den konservativa sidan i detta hus har man hört dot lättagarne i konungens namn sinniga ord upprepadt, att man kan fara med 4 Helt visst kan Men detta ovärdiga yttrande är icke en tysk . mans uppfiuning, utan en mans af keltisk stam, och det länder vårt folk till heder, att det ej vill fatta, hurn ett sådant regeringssätt som dei närrarande är möjligt, då så många bundra högt stälde män besvurit författningen. Men just fördenskull låter ej heller en sådan ställning som den närvarende undanrödja sig genom kompromisser — ty preussiska folket skall belt enkelt fråga: äro sådane personers eder mer värda och mer bindande efter en-kompromiss än nu? Hr Gneist tillade: Vi veta, att de materiella intressena sedan år 1850 starkare än någonsin beherrska Europa och huru långt börsen sympatiserar med staten Vi veta, att inför menniskors kortsyothet, ge menhet och dålighet kan hvarje karrikatur a det heligaste framställas såsom en art af mo narkisk Statsmagt. Vi se, att derur ett eget re cringasystem uppstått, som rå sedligt förvitt rad grundval kombinerar alla faktorer i klok be DaÖ för att hoharraka mannickarna modols