Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1866, sida 2

Oaktadt Danmarks 3 u-papper länge stått fver 80 (eller 12 å 15 bögre än de ranska 3-2-papperen) beqvämde det sig likäl att i Februari 1863 upptaga ett 4 Xx ärnvägslån till 91 samt i Januari 1864 ett 44 lån å 93, och har detta — besynnerigt nog, det erkänna vi — alldeles icke inrerkat på de äldre 3-procent-obligationerna. AB:s författare anmärker härtill att Dannarks sednare lån var ett krigslån, och detta lafva vi ej heller förbisett. Men Danmarks ildre lån berodde ju också på statens krelit. Hår är likväl den olikheten mellan Danmark och Sverge, att det förra landet Ippköper sina egna obligationer, under det svenska 5-procent-papper (Hypotheksbankens) örsäljas å Stockholms börs till 88!, å 89 procent, utan att hufvudstadens kapitalister ller kreditanstalter synas vara benägna att lerå spekulera. När de sista statslåneobligationerna blifvit emitterade i Tyskland till 92 pet, så stå de alltså 3 å 4 pet högre, in hvad motsvarande papper gälla inom det egna landet. Det synes oss alltså vara ganska oförståndigt när man höjer dessa fortfarande ve-rop öfver de snikne tyske långifvarne, och vise ogerna att en man sådan som den författare, med hvilken vi här resonnera, understödjer ett så fåkunnigt tal, om också endast indirekte. Man talar äfven om , inhemska statslånt och ännu ljuder detta tal från riddarhusets och presteståndets bänkar. Men hvarför uppköpor man då inte inom Sverge ens de räntepapper, som finnas i den svenska marknaden, äfven om man funne sig förhindrad att, likasom Danmark, inköpa landets papper från den främmande marknaden? Vi hafva gjort några experimenter med inhemska lån, men de utföllo, såsom vi togo oss friheten från början förutsäga, ganska ofördelaktigt. Så gåfvo de mycket klandrade tyskarno för våra 4 12-ets-obligationer en kurs af 94 pet; år 1861 gåfvo de patriotiske svenskarne för samma slags papper ej mer än 91 pet, men realiserade dem också med god avance i Köpenhamn, der våra s. k. ,inhemska papper nu hvila. Det sednaste temporära lånet till 6 pet var ej öfvertaget af girige tyskar, utan af goda svenska patrioter, som sålde sina 6-petsobligationer å den tyska marknaden, till god vinst för sig, men till föga fromma för våra förut i Tyskland liggande osålda papper. Så talar man om låns upptagande i England, men man förbiser då att engelska kapitalerna hafva långt mera lockande anbud. Vi hafva redan anfört en lista på sådana lån, at hvilka flera gifva 7, 8 å 10 pets ränta. När A. B:s författare anser det vara föga smickrande att jemföras med de af oss upptagna staterna — de enda, som kunnat upptagas, emedan inga andra under 1864 upptagit lån i England — så erinra vi, dels att det är en skillnad mellan 512 procents ränta och 8 å 10 pet, dels att Sverge i England icke torde vara bättre uppskattadt än t. ex. Egypten eller Donaufurstendömena. Vi hafva nemligen haft transaktioner i England, som ganska mycket skadat vår kredit. Vi betvifla alltså högligen att någon, vare sig Riksgäldskontorets fullmäktig eller A.B:s författare, skall lyckas uppnegociera något lån i England till samma goda vilkor som i Tyskland, der vi äro väl kända, trots allt vårt oförståndiga skrän. När derföre A. B:s författare ansett det Svensk-Engelska lånets ringa framgång hafva berott utesintande på , det misslyckade valet af negociatörer i England — så har han helt visst begått ett misstag. Ty att desse ,,negociatörer skulle varit för oss mindre lämpliga, derföre att de sysselsatt sig med ,så äfventyrliga lån som sydstaternas bomullslån — är ingalunda gifvet. De största engelska hus, såsom Rotschild, Baring m. fl., negociera lån för stater sådana som Grekland, Mexico, Nya Granada, Venezaela (det sistnämnda landets af Baring negocierade lån noteras 6 proc. papper till 35 proc. och 3 proc. till 15!(; å 17 pet), hvilka ej torde vara mindre äfventyrliga än sydstaternas bomullslån, hvari utomdess sannolikt många af de största engelska hus voro delaktiga. När Aftonbladet i detta räsonnemang erinrar om bytesaffären mellan thaleroch pundobligationerna, så är detta något, som i sjelfva verket ej hör hit. Vi hafva nemligen icke uppträdt såsom försvarare af alla riksgåäldsfullmäktiges misstag — sastmer anse vi statsutskottets af ständerna gillade anmärkningar i detta hänseende vara fullt befogade — men vi önska att man icke derjemto må klandra hvad som ej är klandervärdt. Och tillika böra vi akta oss att så orda om ,statskreditens missvårdande, att vi sjelfva dertill medverka. Och detta sker, enligt vår uppfattning, när man med idkeliga nålstygn angriper de negociatörer, som öfvertaga våra lån, och hvilka ej torde finna vinsten större än att de helldre lemna dessa oangenäma affärer i andra händer, kanske åt ana re Ae D