Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 februari 1866, sida 2

— —————RhRet åt dig, återtog gossen och framtog två cigarrer ur sitt stöfvelskaft, hvarvid jag märkte att han ej bar några strumpor. Ehura det redan i början hade väckt min uppmärksamhet att gossen, oaktadt det kalla vädret, endast bar en tunn linnedrägt samt för beqvämlighets skull bade bortryckt de band och knappar, hvilka sammanhöllo skjortan och rocken öfver bröstet, så öfverraskades jag i ännu högre grad genom denna brist på en af de nödvändigaste klädespersedlar. — Fryser du inte i dina tunna kläder? frågade jag, hvarunder jag anlitade maten, mera för att glädja gossen än af verklig hunger. — Om sommaren fryser jag och lägger mig då i Rhen för att värma mig, och om vintern svettas jag. — Men hvad säger din mor om att du går utan strumpor? — Min mor vet inte af det, svarado gossen i det han utsträckte sig beqvämt och lade sina fötter på hundens 1ygg; — för att undvika allt käx tar jag stramporna på mig om mornarne, derefter går jag till ladan och drar dem af mig och gömmer dem i hoet, om qvällen tar jag dem åter på mig. — Du är en rask gosse, men det kan inte nekas att du har stora anlag för att blifva en lösdrifvare. — Det har många redan sagt, och då jag blir större blir jag en lösdrifvare, så vida lösdrifveriet är roligt. Åh, det är rysligt att plogga med lexor! Du är väl också en lösdrifvare? Innan jag kunde svara hörde jag att någon ropade gossen från gården. — Jag tror att de ropa dig, sade jag sakta, — det vore bäst att du gick, så att de inte