Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1866, sida 1

växt, men ha dock goda nationalekonomiska studier. Skullo kanske det nationalekonomiska bårklyfveriot vara orsaken till de begge protektionisternas skallighet? Bland öfriga talare voro hr Hallenborg, en man med sriska åsigter och sriskt ansigte; hr v. Scheele, Upsala studentkärs ordförande, med vackert, nägot cirkladt föredrag; hr Ridderstad, vice häradshöfding, son till representanten för Linköping, en ung man som höll sitt ,maiden-speeck, kom af sig en gång — då protektionisterna skroko: ,,högre — men hans föredrag ådrog sig uppmärksamhet, till och med af finansministern ; hr Bohnstedt, som besvarade konungens skänk af riddarskölden med att skarpt uppträda mot regeringen ; hr Åkerman, som spelade sin roll till slut och var en protektionistisk president i kommerskollegiet med en frihandlare till generaltulldirektör tätt bredvid sig och en frihandlare till finansminister ett stycke från sig; hr Mannerskants, med klara ord, något stammande framsagda, men med styrkan hos ett lejon, om hvars brummande han också påminner; hr Boy, författare till tidskriften, den nu afsomnade, ,Förr och nu, som näst hr Liljenstolpe är den som förstår draga allt åtlöje till sig; frih. Hermelin, densamme som man skuffade fram med anmärkningen om det linierade papperet, m. fl. Uader den längvariga diskussionen trotsade en mängd damer talens längd och gashettans intensitet, men det var ej så mycket att undra på, då man får veta att de alla voro hustrur och döttrar till representanter som under de tre dagarnes förlopp skulle yttra sig i denna stora fråga — det var omöjligt att bestämma dagen och stunden, man väntade derför otåligt, belöningen måste komma och kom också — det var ja så få pappor och farbröder gom ansågo sig böra ,efståt. Nu basta med debatten om handelstraktaten, hur gerna jag skulle velat tala något om de ,,enestaaonde, de högvördige solisterne. Riksdagen tar sig nu siesta tills hufvudtitlarne börja inkomma från statsutskottet, och för do närmaste plena finnes ej något vigtigt att göra, sedan de sednasto k. propositionerna också blifvit remitterade. Propositionen om anslog för utdelando gratis af Postt:n till alla kommuneri riket har redan blifvit ganska illa åtgången och blir det väl ännu värre när den kommer från statsutskottet till stånden igen. I adeln företogs remissen af propositionen strax vid pleni början, innan ännu några af ståndets talare hunnit anlända, eljest hade den väl äfven der blifvit kalfatrad. Icke ens frih. Rudolf Cederström var kommen, annars hade han väl uppträdt med ett förordande åtminstone, ty hans och kakelugnsmakaren Petterssons åsigter mötas ofta — les beaux esprits se rencontrent. Då häromdagen ridderskapet och adeln behandlade en motion om återinförande sf tullstämpling å varor, upplysto ekonomintskottets ordförande, grefve Bjornstjerna, i sarkastisk ton, att inom utskottet blott två röster höjt sig för tullstämplingeas införande, och dessa röster tillhörde frih. Cederström och kakelugusmakaren Pettersson. Att den andligo skribenten från Norrköping, som så väl känner till all kärils bräcklighet, skulle vara af samma åsigt som krukomakaren, var helt naturligt, han, Rundgren, sjelf andlig tidningsskrifvare, måtte väl känna den sämsta tidningspress i verlden! Med största ledsnad finner jag, att jag gjort mig skyldig till ett stort felsteg, då jag i ett bref, infördt i Handelstidningen d. 18 Jan., berättade en liten historia om en major X:s tillgöranden under diskussionen om representutionsförslaget hos ridderskapet och adeln. Jag hade intet skäl att ifrågasätta min sagesman pålitlighet, men jag vet nu att jag var för godtrogen. Man kan vara utsatt för oriktiga uppgifter lite hvar här i verlden. Jag ber derför den ärede hr X. om ursäkt för det jag ofrivilligt kommit att rangera honom på den mot representationsreformen fiendtliga sidan, då han tvertom tillhörde den reformvänliga och såvidt på honom ankom arbetade på don vigtiga frågans lyckliga utgång. Upplyst om verkliga förhållandet, är jag glad att så gifva denna upprättelse åt en man, som möjligen af min ,,muntra historia funnit sig sårad. Aila korrespondenter äro mer eller mindre ,,oförlikneliga, men om hr X. nu vill orkänna, att ej alla korrespondenter äro så villiga att rätta begångna misstag, så