Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1866, sida 2

UTRIKES. STORBRITTANIEN. Den bekanta notvexlingen mellan hr Seward och lord Russell rörande de engelskkonfedererade kaparfartyg, som under och efter amerikanska kriget plundrade och uppbrände unionella handelsfartyg, har haft ett efterspel i en diplomatisk brefvexling beträftande samma ämne mellan hr Seward och den nyo brittiske utrikesministern lord Clarendon. Denna sistnämnda brefvexling, som nu offentliggöres i do engelska tidningarne, har i anseendo till den samtidigt mellan Frankrike och Förenta Staterna ventilerade mexikanska frågan rönt mindre uppmärksamhet än den i sjelfva verket förtjenar. Den skiljer sig i ett vigtigt bänseende från den förra diplomatiska korrespondensen mellan Förenta Staterna och Storbrittanien. Man finner nemligen af densamma, att regeringen i Washington — på samma gång som den med större värma och kraft än någonsin förut upprätthåller den åsigt, att England bratit folkrättens grundsatser och kränkt sin neutralitet — likväl upphört att fordra upprättelse och skadeersättning för de förluster amerikanska medborgare lidit genom de i England utrastade kapere. Herr Seward går nu i detta hänseende ända derhän, att då lord Olarendon i en af sina skrifvelser medgisver, att vissa, af unionsgesandten i London, herr Adams, för honom påpekade omständigheter beträffande kaparen , Shenandoah verkligen synas kräfva en ransakning inför brittisk domstol; så svarar herr Seward, att ehuru dessa omständigheter äro af kriminel natur, det likväl ingalunda är amerikanska regeriagens önskan att få dem dragna inför engelsk domstol, utan hans afsigt har endast varit att ,Jör bättre minnes skull få sanna förhållandet inregistreradt. De grunder, på hvilka herr Seward afböjer lord Clarendons förslag att anlita engelsk domstol för utredandet at do ,misstänkta omständigheterna, äro likaledes ganska anmärkningsvärda. Hr Seward förklarar nemligen, att Förenta Staternas regering, på grund af redan vunnen erfarenhet, anser det oförepligt med aktningen för sig sjelf att anlita den rättvisa, som engelska domstolar kunna erbjuda, och att Förenta Staterna kommit till der sorgliga öfvertygelse, att Hennes Maj:ts regering på förhand beslutat att såsom ostrafflige anse sådane dess undersåter, som under en tid af djup fred fört krig på öppna hafvet mot obeväpnade medborgare af Förenta Staterna, sysselsatte med lagenlig handel och sjöfart. I sitt svar på denna skrifvelse tillbakavisar lord Clarendon naturligtvis denna odiplomatiska förebråelse såsom olldeles ogrundad, men i en derpå följande depesch upprätthåller herr Seward icke förtby sitt påstående, allt under förklaring, att Förenta Staternas regering för närvarande icke vill göra vidare offär af saken, utan endast annotera den för framtiden. Londonertidningen ,, Daily News gör öfver detta ämne följande reflexioner: ,, Det är sannolikt, att de kränkande uttrycken i hr Sewards skrifvelser ej skola blifva upprepade; men amerikanska regeringens hållning är sådan som om sanningen af dessa beskyllningar vore höjd öfver allt tvisvel. Kabinettet i Washington har med sina anspråk och klagomål icke mer för afsigt att afkräfva oss upprättelse; utan inskränker sig till att konstatera sakförhållandet och gör detta med en fullt begriplig antydan derom att sådant sker för framtida bruk. Det är högst beklogligt, att vår tvistefråga med Amerika skall hafva tagit denna vändning — att den, i stället för att blifva afgjord, lemnas i sitt sväfvande skick för att förgiftas och förevigas. Och vi kunna endast betrakta det såsom ett svårt sfel af vår regering, enär denna i frågans första stadium afböjde kabinettets i Washington förslag att hänskjata henne till en opartisk skiljedomstol. Allmänheten har säkerligen icke förgätit med hvilket rörande förtroende , Sbenandoah vid sin ankomst till vårt land ställde sig under brittiska myndigheternas beskydd, och huruledes dess besättning med förvånande skyndsamhet och utan något slags förbehåll blef frigifven, ehuru alla kände, att ,,Shenandoah i långa mänader efter krigets slat fortsatt sin verksamhet på hafvet och således begått handlingar, som äfven brittisk lag stämplar såsom sjöröfveri. Inför unionsgesandten hr Adams rättfärdigade l vår regering sitt handlingssätt dermed, att om , Shenandoahs manskap vore sjörofvare, så hado brittiska regeringen dock inga bevis härför i handen, och, hvad den engelska lagen mot utländska värfningar beträffar, vore densamma icke bruten, emedan inga brittiska undersäter befunno sig bland ,Shenandoahsbesättning. Detta sista påstående grundade sig på en mönstring med besättningen, förrättad af kapten Paynter, befälhafvare å Hennes Msj:ts skepp Donegal. Men, på grund