Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1866, sida 2

tegring af statsskulden. UTRIKES. TYSKLAND. De preussiska tidningarne våga visserligen cke aflrycka de artiklar, som Englands och rankrikes press egnar åt det preussiska trijunalets famösa utslag och åt den derigenom ippståndna debatten i deputeradokammaren; nen de inregistrera dock den märkliga omtändigheten, att i Frankrike ingen enda tiding, icke ens reaktionens erkända organer, ådane som presttidningen Monde och legiimisttidningen Gazette de France, ställer sig på regeringens och öfvertribunalets sida. Monde anmärker: ,,Kammare och författning iro tvenne oskiljaktiga begrepp, och ingendera kan ställas i underdånighetsförhållande till en domstol. Bredvid monarken måste en stor, starkt konstituerad, på fasta grundvalar hvilande statskorporation, kortligen ett parlament, förefinnas, som i sig förenar både justitieväsendets och förvaltningens högsta auktoritet, ifall öfverhufvud ett parlamentsbeslut eller en statslag skall hafva nåogt skydd mot advokatoriska lagvrängningskonster. Gazette de France apmärker, att en riksförsamling skulle såsom sådan upphöra att lefva, om dess medlemmar vore skyldige att insör domstolarne aflägga räkenskap för sina ord och vota; riksförsamlingen skall utöfva uppsigt öfver sig sjelf; de enskilde deputorade äro ansvarige endast inför kammaren och sina velmän. Hvad angår de engelske tidningarne, är det icko underligt, att deras artiklar i ämnet ej kunna i Preussen återgifvas, ty dessa kalla sakerna vid styggt ljudande namn, skildra det i Preussen herrskande partiet såsom ett band af menedare, bycklare och äfventyrare och förvåna sig öfver preussiska folkets feghet eller tålamod, då det icke reser sig för att förpassa desse herrar från taburetterna till deras rätta plats — i cellfängelserna eller galgen. Såsom ett bevis på regerivgs-partiets moral anför Kölnische Zeitang bland annat, att Nene Allg. Volksblatt, en veckotidning, som underhålles af de feodale och gratis utdelas i kasernerna och på krogarne, låtsar som om justitierådet v. Ammons bekanta förklaring vore riktad icke mot regeringen och osvertribunalet, utan mot deputeradekammaren ; , Volksblatt lägger deputeradekammaren till last, att ,den icke det ringaste fästat sig vid den belysning, som stridsfrågan i sednaste tiden vunnit, hufvadsakligen genom hr v. Ammons förklaring. Ett annat bevis på en till det komiska gränsande oblyghet hos detta samma parti lemna deputeradekammarens sednaste förhandlingar. I det tal af hr Twesten, som vi förut meddelat, åberopade denne frimodige och lysande talare bland annat Tysklands förnämste statsrättslärares yttranden rörande folkrepresentationens förhållande till domstolarne och visade, att de alla förklara folkrepresentanterna såsom juridiskt oantastlige för sina ord, meningar och vota, samt endast underkastade kammarens egna ordningsstadgar. Efter hr Twesten uppsteg en reaktionär talare, hr Hakn, och påstod, att statsrättsläraron Mohl dock vill, att folkrepresentanter skola kunna inför domstolerne åtalas för yttranden, som kriminallagen belägger med straff. Hr Hahn, som medförde ett arbete af Mohl, uppslog, för att bevisa sitt påstående, denna bok och uppläste följande citat: Skola yttranden af sådan (stre Årättslig) art förblifva utan tillrättavisning ? Nej, de skola tillrättavisas. Den reaktionära klicken i kammaren ropade sitt bravo till citatet, och hr Hahn nedsteg med en triumfators leende på sitt anlete. Men triumfens fröjd blef kort. He Twesten uppsteg, likaledes med samma hr Mohls bok i honden, förklarade, att citatet vore hemtadt ur författarens , Statsrätt och Politik, band I pag. 317, och bad att få uppläsa citatet till ponkt, då det har följande lydelse: ,,Skola yttranden af sådan art förblifva utan tillrättavisning? Nej, de skola tillrättavisas, men ej af strafdomare utan i kammaren sjely, (Hör, hör! Sensation bland de deputerade) Twesten tillade: ,,Jag vill icke säga, att hr Hahn förfalskat citatet, utan inskränker mig till det mildare uttrycket, att han oriktigt anfört det. (Hör, Hör!) FRANKRIKE. Markis de Bsissys och marskalk Foreys tal i franska senaten hafva väckt stort uppseende i Paris, så stort, att den officiosa Constitutionnel egnat dessa tal en lång ledande artikel. Hvad marskalken angår, så lär detta lätt att fatta af hans höga militära ställning, äfvensom deraf, att han varit öfver befälbafvare för franska armåen i Mexiko, och man har derföre gifvit åt hans ord en så stor vigt, att den ingalunda kunde för minskas genom statsministerns förklaring, at marskalken endast hade uttryckt sina egns Hr OH MHA4d HATA Lol aa bar en PA PÅ PÅ M AA -0.