Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 februari 1866, sida 2

Göteborg den 17 Februari. Frihandelus inslytande på Göteborgs industri. Då vi flera gånger uppmanat Dagl. Alleh:a att uppgisva något enda faktum i afs. å fabriker eller andra näringar, som blifvit nedlagda med anledning af den franska traktaten — hvilken följd tidningen ju hade med visshet förebådat — så har Dagl. Alleh:a dertill ej haft ett ord att svara. Bladet låtsar ej om denna fråga, men fortfar lika obesväradt att tala om näringarnes förestående ruin. Då har lyckligtvis en välvillig insändare från Göteborg, en ,,Göteborgare, som ej deltagit i jublet öfver franska handelstraktaten, kommit Dagl Alleh:a till bjelp, och framlägger nu det säkerligen för hvarje annan , Göteborgare ganska öfverraskande sakförhållandet, att då under ,,skyddets lyckliga dagar, från 1850 —1856, antalet arbetare vid våra fabriker stigit med nära 700, ,så bafva sedan dess 800 biifvit brödlösa, eller måst egna sig åt de naturliga näringarne i vårt land, hvaribland tiggeri eller skuldsättning torde så anses såsom en af de mest anlitade och som åtminstone icke kan väcka öfriga medborgares afund. Visserligen har tillverkningsvärdet stigit från 2!; millioner rdr 1855 till 3,700,000 rdr 1864, men ,,som detta värde troligtvis uppstått genom högre priser och ej genom ökad tillverkning, så visar ett sådant faktum ovedersägligen buru frihandeln verkar att uttränga den mindre industriidkaren från täflingsbanan och endast tillåta den redan försigkomne, kapitalstarke, med ordnad afsättning och kredit försedde fabrikanten, att svinga sig allt högre upp — med ett ord, att göra den rike ännu rikare, att hopa kapitalen och konsolidera sörmögenheterna. — Man har här åtminstone den trösten, att de stora fabrikanterna långtifrån att gå under, skola blifva genom frihandeln alltmer rika, under det man förut hört talas om den ruin af ofantliga nedlagda kapitaler, som skulle blifva en följd af srihandeln. Det är alltså någon tröst i det uppdagade sorgliga förhållandet, en tröst, som isynnerhet bör äga betydelse för de af protektionisterne underhållna skribenter, hvilkas bidrag väl icke lära ingå från de ,,brödlöss arbetarne. Emellertid böra vi närmare pröfva de förbållanden, hvarpå Dagl. Alleh:s insändare här stöder sina uppgifter rörande det förminskade antalet af arbetare vid Göteborgs fabriker. Det är den nyligen i Handelstid:n införda uppgiften rörande Göteborgs stads fabriksoch manufakturinrättningar för 1864, som ligger till grund för ins:ns beräkningar, sedan han jemfört dessa uppgifter med motsvarande förhållanden 1856. Då vi ej kunnat äterfinna de sednare, men hafva framför oss uppgifterna från 1855, hvilka äro i det närmaste lika med de siffcor, som anföras från 1856, så torde ce förra kunna här likaväl begagnas. Hvad är det som framgår af denna jemförelse? Jo följande: År 1855 utgjorde antalet arbetare vid samtlige upptagna fabriker 2,294 (det lärer, enligt ins:n 1856 uppgått till ,nära 2,400), hvaremot samma antal 1864 utgjort endast 1,481. Här ligger alltså detta antal af 800 arbetare, som under tiden blifvit ,,brödlöse, vinglare eller tiggare, och detta allt för fri