Norge. Den franska traktatens antagande af de svenska ständerna — yttrar norska Morgenbladet — skall säkert helsas med hflig tillfredsställelse i Norge. Nämnde tidning anser det vara en särdeles Jycklig omständighet af mycken betydelse att de förenade rikenas representationer, och först och främst de folkvalda delarne deraf, varit sammanstämmande. Särskildt gläder sig Morgenbladet deröfver, att Storthinget sans phrase antog traktaten, ty i motsatt fall hade den norska nationalförsamlingen ställt sig på samma linie som det svenska presteständet, hvilket tidningen anser ha varit mindre lämpligt. Den omsorgsfalla pröfning, som frågan erhållit, hoppas Morgenbladet skall medföra det resultat, att protektionismen med sitt misstroende till landets bjelpkällor och näriogsidkarnes företagsamhetsanda härefter i den upplysta opinionen skall hafva fått ett grundskott. Säkert är det i alla fall, yttrar Morgenbladet, att protektionismen genom sin organ Dagligt Allehanda har spelat ut sina bästa trumf och derjemte förlorat spelet fullständigt. Slutligen frambåller Morgenbladet som en ganska märklig företeelse att bondeståndets representanter, som vid riksdagens början visade en viss benägenhet för protektionismen och obenägenhet för franska traktaten, under frågans behandling ådagalagt sin benägenhet för frihandelns grundsatser, hvilket tillskyndar ståndet heder, liksom den utgör ett godt föredöme. Äfven antages, utan tvifvel ganska riktigt, att det beslut, som fattades af de mindre jordbrukarne (bondeståndet), kraftigt inverkade på det beslut, hvartill de större jordbrukarne inom första ståndet kommo.