Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1866, sida 2

dmmA Ä462 ofta nämnda k. propositionen. UTRIKES. TYSKLAND. Debatten i preussiska landtdagen d. 10 d:s. (Åhörareläktarne öfverfylda. En mängd medlemmar af diplomatiska kåren närvaranlo. Vid ministerbordet ministerpresidenter . Bismarck samt justitie-, inrikesoch finans: ministrarne.) Hr Twesten. Icke ehuru, utan just emedar ag är personligen inblandad i denna sak, tager ag i denna angelägenhet ordet, ty jag anser det ullkomligt berättigadt att hålla ett tal prc tlomo (för eget hus och bärd), om ock under nuvarande omständigheter deraf kan blifva ett al contra domum (mot eget hus och härd) Mina herrar! Då jag erinrar mig yttrandena i herrekammaren, när man der förlidet år drog lenna sak inför sitt forum, och der man i af seende på mig och professor Gneist begagnade sig af uttryck sådane som ,fanastiska, skamlösa, rysvärda yttranden (munterhet), ,lögner och smädelser, gemenheter och nedrigheterbör, hör!); då jag kvidare erinrar mig, huruledes man personligen sökt skrämma mig med hotelser om rättsvidrigt våld — så må det väl vara mig tillåtet i dag uppträda något hänsynslös och bortlägga vanliga och öfliga konsiderationer. (Bifall.) Jag vill och måste i dag hålls mig till personer och nämna namn, icke för at! lymedelst förskaffa mig personlig upprättelse. nian emedan det moraliska elementet i denne fråga faller tungt i vågskålen. Jag må citers en berömd auktoritet derför. Junius säger ,Den så kallade hofsamheten ropar alltid på at! man skall nagelfara med åtgärderna, men ej med männen, från hvilka åtgärderna komma. Men en sådan hofsamhet är ett eländigt hyckleri uppfunnet af skurkar och bragt i omlopp bland narrar. (Ganska riktigt!) , Hvad bjelper det, säger han vidare, att upptäcka galna sträfvanlen och förderfliga syften, om man tillåter de menniskor, som tillråda och utföra dem, at icke blott gå frie från straff, utan ock bibehålls sitt inflytande och håna oss med sin konung ouust? Pope säger i samma hänseende: ,, At bekämpa abstrakta laster, utan att antasta personer, må vara en ofarlig strid, men det är er strid mot skuggor. Mina herrar, vi hafva hår ut göra icke med skuggor, utan med ganska verkliga ting. Propositionerna och vredesutbroten i herrekammaren, smädelserna och förvräng. ningarne i den konservativa pressen bekräfta lott hvad jag förlidet år yttrade om vår justiieförvaltning. ) (Ganska riktigt! Ganska sannt!) Om då icke blott sådane herrar fom 9. Below, v. Seufft-Pilsach), utan ock personer, på hvilkas aktning jag sätter värde, tyckte att mina anklagelser voro öfverdrifna och mina uttryck för hårda, så har dock öfvertribunalets edn aste beslut bevisat, att jag hade rätt. (Sannt! Öfvertribunalet har verkligen öfverträffat min: ljerfvaste forväntningar. Man har låtit masken falla; ja mina herrar, derhän har grefvarne Bisnarcks, Eulenburys och Lippes regering brag vårt lands högsta domstol, att denna domsto cke mer inskränker sig till att håna landets lasar och författning — dervid äro vi längesedar vane — utan ock kommit derhän att håna sins gna nyss förut fattade beslut. Det är icke ängre sedan än d. 11 Jan. 1865, då öfvertribuvalet slutbehandlade frågan om åtalat mot de)uteraden v. Lyskowski och då förklarade, at n deputerad ej kan inför domstol anklagas för sina yttranden i deputeradekammaren. Jag har sörskaffat mig full visshet om, att de domstolsedamöter. som då voro närvarande, voro preident v. Schlieckmann, samt öfvertribunalsråden Frech, Goltdammer, Heffter, v. Holleben, v. Tip)elskirch och Kuhne. Nåväl, samme herrar voro särvarande äfven i sessionen d 29 Jan. detta ur, och de hafva alla, endast med undantag af rr Frech och Goltdammer, röstat för regerinsen. (Hör, hör!) Forlidet år, när åtalet förnleddes endast af en föregifven smädelse mot tt landtråd, var saken för regeringen likgiltig, ich sjelfve general-kronoåklagaren proponerade Iå, att anklagelsen skulle tillbakavisas såsom behörig. Men nu, sedan pressen bragts till ystnad, ekulle också talarestolen förstummas, ch regeringen träffade alla anstalter för att geromdrifva ett beslut mot deputeradekammaren. sdamme general-kronoåklagare proponerade åtals mställande, och samme hrr domare, af hvilka örut åtminstone en majoritet förklarat slika åtal giltiga, I förklarade nu åtalet giltigt. (Hör, ör!) Jag vet, huru sådane beslut åvägabrinas. Vill regeringen hafva en ny, hitintills oerörd tolkning af någon lag åvägabragt, så tala eneralåklagare, presidenter och ministrar med e enskilda tribunalsledamöterna, klaga för dem fver ,,odrägligheter och ,,vidunderligheter i ällande praxis, uppställa nya ,synpunkter, ortligen: bearbeta personerna och skapa stämingen. (Hör, hör!) Om presidenten v. Schlieckrann vet man, att han såsom vicepresident för fverlandtdomstolen i Naumburg ganska väl förtod att tubba de utslaggifvande domrarne. Ett all af sådant slag är inför domstol konstateadt. (Hör, hör!) Sådane fall återkomma nu tädse, hvilket ej är underligt, ty det rättsförktande våld, som nu sitter vid statens roder, kulle icke kunna hålla sig uppe, om icke den rypande ärelösheten ställde sig till dess förfoan. (Lifligt bifall.) Huru åtalet mot mig sjelf opsmiddes, derom må jag blott i korthet yttra ig. Först upphäfdes ett nödrop i herrekamaren; derpå följde deklamationer öfver oerörd tygellöshet och odrägliga missbruk. Samma krik, som i absolutismens dagar höjdes mot ressen, höjdes nu mot diskussionsfriheten i enna kammare. I herrekammarens plenum ) Samma yttranden, för hvilka Twesten blifit åtalad. ) Ultra-reaktionära ledamöter af herrekamaren. — -———-A-Rxrsmperoecccemcmemsesmemsmemeom—t