Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1866, sida 1

Skogsbusbällningen, jordbruket och kolonisationen i Norrland. Aftonbladet innehåller härom ytterligare följande uppsats: Skogsstyrelsen och rikets ständer hafva egentligen icke funnit mer än en verksam utväg till förekommande af misshushållningen med skogstillgångarne i de nordliga lä nen -— nemligen kronoparkers inrättande Friherre Gripenstedt förordar också alla de åtgärder, som afse att befordra sådana kronoparkers inrättande, dock med iakttagande af odlingens och de enskildes rätt; men be tviflar likvisst att det hufvudsakligen åsyftade målet — bevarandet för all framtid af er ortens behof fullt tillräcklig skogsmassa, ensamt derigenom kan uppnås, och befarar att om lagstiftningen hänvisar uteslutande till denna utväg, alltför menliga följder för odlingens gång deraf kunna uppkomma. Om man nemligen vid kronoparkers bildande endast afser bibehållandet af den till skogsbruk tjenliga marken, med sorgfälligt undvikande af sådan mark, som företrädesvis är till odling tjenlig, så försvåras kontrollen och bevakningen å den förre, särdeles om hemman och nybyggen derinom redan förefianas, och kronoparkernas områden kunna för öfrigt blifva jemförelsevis obetydliga, samt under sådant förhållande icke utöfva i klimatiskt afseende något synnerligt inflytande på det öfriga landet, och derjemte icke heller betrygga den framtida tillgången på husbehofsvirke. Enligt gällande afvittringsoch nybygges-författningar skulle all öfrig mark förr eller sednare öfvergå på enskildes händer under skattemannarätt, och om derna fortferande medförde samma obegränsade rätt till skogens användande som för närvarande, sä blef den sannolika följden doraf skogssköfling med odlingens åsidosättande, och skogsbrist i en framtid. om man åter, hänvisad till kronoparkers afsättande såsom enda utvägen att bevara skogens grundmassa undan faran för sköfling — med afseende på detta syftemål pröfvar uppkommande frågor angående sådana parkers bildande, så anser friherren följden deraf otvifvelaktigt blifva att öfvermättan stora områden under benämning af kronoparker undandragas odlingen och att dessa i brist på arbetskrafter icke kunna vårdas, icke lemna någon askastning och forblifva otillgängliga ödemarker. De sålanda anförda betänkligheterna rörande ett törlitet eller ett förmycket, i afseende på bildandet af kronoparker med hänSyn till deras areal, öro utan tvifvol fullkomigt befogade, och dessa betänkligheter hafva alltid föresväfvat oss vid tanken på verkstäligheten af ständernas framställning om kronoparkers inrättande. Men genom friherre Gripenstedts försleg, för hvilket vi nu skola edogöra, äro dessa betänkligheter undanÖjda. För att nu icke, till bevarande af det od