privilegierad stockfångst, så ega sågverksegarne, enligt 10:de punkten i samma bref, icke rättighet att utan särskildt tillstånd ärligen fälla ett större antal träd än som, enligt föregående undersökning, bofunnits kunna med skogens fortfarande bestånd framgent årligen derå afverkas, hvarjemte vederbörarde embetsmyndigheter ega tillsynsskyldighet öfver hushållningen å dessa marker, så att skogen. derå rätt vårdas, enligt de grunder som blifvit eller framdeles blifva stadgade. Häraf framgår påtagligen att staten vid dessa markors upplåtelse redan fästat vilkor, som i grunden ofverensstämma med de förbehåäll, som friherre Gripenstedt anser böra göras äfven för vården af skogen å hemman och nybyggen, som hädanefter anläggas, hvadan egentligen icke vidare fordras, än att bestämmelserna i det k. brefvet tillämpas och de ifrågavarande skogsmarkerna ställas under den allmänna utsyningsförordning, hvilken ock nyligen blifvit utfardad. Enligt hvad härofvan anförts, skulle kronans marker i de norra länen komma att användas dels till skogsanslag åt redan anlagda egendomar och nybyggen; dels till anläggande af nya nybyggen med inskränkt dispositionsrätt öfver skog, som sramdeles under skattemannarätt dem tillfaller; dels till skogsanslag åt privilegierade sågverk; dels ock slutligen till bildande af kronoparker. Men såväl å öfverloppsmarkerna som å de oafvittrade skogarne förekomma trakter, som hvarken för det ena eller andra af vyssnämnda ändamål äro lämpliga eller behöfliga. Enligt gällande förordningar skola de särskildt afrösas och såsom kronoallmänningar vårdas, att till framtida behof begagnas och icke mot särskild skogsränta bortgifvas; men mulbetet derå är tillsvidare mot viss afgift till byalag eller vissa hemman upplåtet. Enär dessa föreskrifter numera synes mindre ändamålsenliga, så föreslår frih. Gripenstedt stt, sedan all till kronoparker tjenlig mark blifvit afsatt, bör den återstående kvarken till kronoparker eller odling tjenliga marken lämpligast användas såsom beteseller skogsmark under enskild eganderätt, vare sig i förening med hemmansbruk under ökeskatt, eller utan samband med dylikt emot skogsränta; men är marken skogbärande, bör vid upplåtelsen fästas samma vilkor som redan gälla i afseende på sågverkens mot skogsränta utbrutna områden och som äfven föreslagits för hemman och vybyggen som hädanefter anläggas. Dylika trakter förekomma till stort antal i Jemtland, der de benämnas ,afradsland och innehafvas af byalagen mot smörränta. Dessa rpplåtelser, som endast afse betesrätten, hvilken för byalagen ofta är alldeles omistlig, anser friherren skulle för skogsvården erhålla en bättre form om byalagen tillätes mottaga afradslanden under skattemannarätt, men dock med ofvanberörda inskränkning i afseende på skogens begagnande. I afseende åter på sådana trakter, som ligga afsides från bygdelagen och äro för dem obehöfliga — hvilket icko är fallet med nyss ofvanför omnämnda betestrakter — så torde dessa med största fördel kunna tillgodogöras af sågverken och derföre böra emot skogsränta och under de ofvan angifna vilkor åt den högstbjudande försäljis. Men en dylik åtgärd skulle likvisst icke vidtagas med sådana trakter i fjellen, hvilka, enligt särskilda k. bref upplåtits såsom fäbodslägenheter och renbeten, utan skulle vid de nya upplåtelserna af sjelfva marken och skogen förbehåll göras om beståndet af berörda särskilda rättigheter. Beträffande den vigtiga frågan huru sådana trakter å öfverloppsmarkerna i Stora Kopparbergs och de norrländska länen, som erbjuda ringa odlingstillfällen, eller ega oregelbundna figurer inom eller mellan byars och utbratna hemmansområden, eller annars till krogoparker äro otjenliga, lämpligast böra användas — så anser frih. Gripenstedt att på K. M:ts bepröfvande bör bero att på grund af sig företeende omständigheter, antingen, der vissa hemman eller byalag begagna mulbete emot smörränta, åt dessa hemman under skattemannarätt upplåta dylika trakter utan skatteköpeskilling, men med tillökning i hemmanets mantal och ränta på sätt afvittringsförfattningarne föreskrifva; eller ock att ifrågavarande trakter beläggas med skogsränta på sätt 1755 års förordning och k. brefvet den 5 Dec. 1780 föreskrifva, samt åt den högstbjudande under eganderätt försäljas, med förpligtelse för köparen, om marken är renbetesland eller mot smörränta upplåten fäbodslägenhet, att lemna innehafvarne deraf ostörda i deres rätt till bete och nödigt bränsle; — doek att i begge dessa fall blifvande enskilda egare af marken ej må annorlunda än till husbehof eller efter utsyning efter fastställda grunder begagna derå växande skog och derjemte vara pligtiga att till utsyningskostnadernas betäckande erlägga den Åmpmm— ———————-———————————— och dö med dig! sade jag sakta, ännu allt