Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1866, sida 2

UTRIKES. TYSKLAND. Debatten i preussiska landtdagen d. 9 d:s. (Forts. fr. gårdagen.) Hr Waldeck (ledamot af öfvertribunalets civila afdelning). Referenten hr v. Forckenbecks argumenter bespara mig en utförlig förklaring af 84:de paragrafen. Ordets frihet är ett prerogativ, som i hela folkets intresse blifvit oss gifvet. Men jag vill fästa uppmärksamheten derpå, att ej blott det klara ordaförståndet, utan ock det praktiska handhafvandet af bestämmelserna i 84 står på vår sida. Till och med under åren 1848 och 1849, då förföljelserna i sanning icke uppträdde med blygselrodnad på pannan, stannade de dock framför detta palladium. Medan belägringstillståndet var förkunnadt öfver landet, tryckfriheten och församlingsfriheten bannlysta, tänkte dock ingen på att anklaga en deputerad för hans yttrade meningar. Deputeradekammaren beslöt den tiden skattevägran, men kronoåklagarne uppträdde icke mot dem, som fattat detta beslut, utan mot dem, som spredo det i landet. Men år 1866 afviker man på justitieministerns befallning från denna af alla domstolar förut hyllade konstitutionella åsigt, och vi få upplefva detta märkvärdigakfaktum, som står ensamt i domstolarnes och parlamentens annaler. Detta faktum grämer mig, icke såsom folkrepresentant, utan som ledamot af denna samma högsta domstol, hvars beslut ej kan ann t än skada hela preussiska domareväsendets anseende. Jag kommer nu till kompetensfrågan. Det finnes några här, som säga: mån I tadla justitieministern och kronoåklagarne, men mot otvertribunalet mån I icke fatta något beslut, äfven om detsamma handlat