Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1866, sida 2

r Werns invändning mot tilläggets grundlagsi fö nlighet betydde föga, deremot kan brådskan vid ål eställningen mähända denna gång lägga hinder såt vägen mot dess utförande inom landet. Då oc kväl i tillägget tydligen står såvidt förenligt m ed det allmänna bästa, kan det omöjligt skada lic ller hämma på minsta vis, u an endast betrak-je 8 såsom en väl behöflig påminnelse åt trasik-Å tyrelsen att hädanefter bättre tillgodose den in-d emska tillverkningen. te Hr Sundvallson uppträdde denna gång tvärt. s! mot sina vanliga åsigter i anslagsfrågor med srkande om förhöjning samt fästade uppmärk-fi amheten på två ej vidrörda skäl till att ej här s fe ifva för knsppt. Anslagen tilljernvägsbyggnaer i allmänhet samt till trafikens stärkande och tveckling isynnerhet kunna framför andra sägas t. ara väl använda pengar. Dessa anslag utgöralv ästan enda sättet för staten att väl återgälda e skattdragendes ansträngningar, och hvad det u ifrågavarande beträffar är klart att utan tilläcklig materiel inkomsten och nyttan af de 0 milen färdiga banor måste blifva betydligt ägre. Det andra skälet till anslagets beviljanle är att derigenom under byggnad varande ernvägar kunna återfå sitt förskott till trafiken, om pu utgöres af 4 snälltågsoch 6 godslokonotiv eller tillsammans 10 lokomotiv, hvilka nu hehöfvas för att kunna öppna trafiken på de unler byggnad varande bandelar, hvilka snart äro färdiga att öppnas. Af dessa 10 lokomotiv har nan sagt 4 vara tagna från norra stambanan och då penningbrist uppgifves såsom skäl för appskofvet med dess fullbordande, synes häraf klart att jernvägsbyggnaden eftersättes för att möjliggöra trafikens bestridande på de redan färdiga banorna. Fastän talaren ej nämnt detta ill klander, har han långtifrån kunnat godkänna ett sådant förfarande; men deraf framstår tillräckligt nödvändigheten att på annat sätt afhjelpa behofvet af ökad materiel på de färdiga banorna, på det icke de af rikets ständer anslagra medel måtte komma att användas för andra ändamål än hvartill de ursprungligen varit afsedda. Tal. instämde derföre i hr Hjertas reservation. Beträffande deremot hr Björkmans tillägg, gillade han dess fosterländska syfte, men då behofvet af materiel för tillfället var så stort, ansåg han ej lämpligt att ovilkorligt binda trafikstyrelsen, hvarigenom kanske stor förlust skulle uppstå. Ehuru befogadt ansåg han dock tillägget ej nu lämpligt, men ville återkomma till ämnet i sammanhang med de i samma syfte väckta motionerna. KC Hr Henschen önskade hr Björkmans tillägg såsom varande blott villkorligt samt uppmanade riksgäldsafdelningen att påskynda behandlingen af nyssnämnda motioner. Hr Isberg instämde med hr Hierta, men ansåg lämpligast att spara öfverläggningen om inhemsk materiel tills frågan fått formenlig utekottsbehandling, helst som dess ställning sannolikt blef sämre genom att tagas i sammanhang med frågan om den tillfälliga tillökning i materiel samt kanske derigenom skulle falla inom öfriga stånd. Hr Bager upplyste att riksgäldsafdelningen redan var färdig med behandlingen af br Björkmans motion samt att utredningen af frågan visade det alla billiga anspråk i denna väg redan voro i vidsträcktaste mån uppfyllda. Hr Ekroth. Då den af trafikstyrelsen begärda summa ej är högre och trafiken troligen snart skall erfordra ytterligare utvidgning, synes det vara skäl att ej nu strandsätta den genom att föreskrifva olämpliga vilkor. Instämde med hr Hierta men ansåg hr Björkmsns tillägg nu olämpligt. Vi veta väl att vid så forcerade arbeten det ej varit möjligt för vår industri att i afseende på tillverkning och priser bålla jemna steg med utlandet, men ju mer jernvägarne fullbordats, desto större qvantiteter inhemsk materiel hafva vi ock sett begagnas. Dertill har ock visat sig att trafikstyrelsen oaflåtligen sträfvat att höja den inhemska tillverkningen genom att här hemma beställa så mycket som varit den möjligt. Gå vi till de enskilda jernvägsbolagen, så se vi att äfven dessa funnit sin fördel vid att hemta ein materiel utifrån. Beträffande artikeln jernvägsskenor hafva vi ej en enda fabrik som kan täfla med utlandet i deras tillverkning. Hr Björck anmärkte det han ej varit närvarande vid utskottets behandling af frågan samt att eljest sannolikt äfven han afgifvit reservation i samma syfte som hr Hierta, fastän han ej kunde neka sig bysa betänkligheter i afseende på utskottets rätt att öka de genom kongl. proposition eller af enskilda motionärer begärda anslag, annat än i högst utomordentliga fall. Emellertid var detta just ett sådant fall då skäl funnes att öka beloppet. Mot hr Björkmans tillägg har man invändt, att det ej vore fullt grundlagsenligt, men tal. kunde ej inse skälet dertill utan snsåg ståndet hafva full rätt att föreskrifva hvilka vilkor det behagade, men att nu uppställa några vore högst olämpligt, då en enskild motion i samma ämne snart kommer att af utskottet behandlas. Hr Ridderstad var förekommen af hr Björck i afseende på tillbakavisandet af påståendet om det grundlagsvidriga i hr Björkmans tillägg. Kunde för öfrigt ej inse att här var fråga om att af egennytta skydda ett enskildt intresse, då tvärtom hela landets utveckling beror på höjandet af vår jerniedustri. IIade ständerna från början hållit på den inhemska tillverkningen skulle en stor del af de upplånade kapitalerna stannat inom landet och vår jernindustri stått på helt annan ståndpunkt, än nu är fallet. Tal. kunde ej se något misstroende uttryckt eller ens minsta ovänlighet framlysa i en så foglig framställning af ståndets önskan uti ett ämne, som för det allmänna är af största vigt, helst trafikstyrelsen hittills endast genom ständernas evasiva uttryck kunnat undgå nödvändigheten att tillgodose landets egna resurser. Frågan om pengarnes användande tyckes väl eljest höra tillhopa med den om sjelfva anslaget, således föreföll det tal. obegripligt att man skilde dem åt just nu, då man hade lämpligaste tillfälle att uttala sin önskan. Han uppmanade derföre ståndet att allmänt instämma i hr Björkmans tillägg till hr Hiertas reservation. Hr Pougt. Fastän tal. numera ej hade stort hopp om antagandet af hr Björkmans tillägg, höll ban dock strängt derpå. Man talade nu från flera håll om en synnerlig brådska, men det talet har alltid låtit höra sig, då minsta anmärkning blifvit framställd mot de ständiga utländska reqvisitionerna. En stor byggnad, som kanske aldrig blir färdig, har äfven visat att man gerna vill taga brådskan till förevändning när det gäller att på den inhemska industriens bekostnad hemta sina behofver från utlandet, men på samma gång att det i sjelfva verket ej är så farligt med den mycket omtalade brådskan. Såsom förut är nämndt afslog ståndet utskottets betänkande samt antog hr Hiertas reservation om anslag af 2,250,000 rdr eller hela det af trafikstyrelsen begärda belopp. Hr Björkmans tillägg afslogs med 39 röster mot 24. UTRIKES. es SMA t 2cL— —Aak;E ——;a ——q —m ?9p ND Qmm — F—2 OT