Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1866, sida 1

AAii SG NN RENA : bifall må inga statsmedel användss, och likväl använder man sedan fyra år statsmedel efter eget behag utan vårt samtycke. Författningen I säger, att ministrarne äro ånsrarige och kunna såtalas; ministrarne säga: ja, vi äro ansvarige, men endast inför Gud. Våra författningsenliga rättigheter undergräfver man och säger: I ären ansvarige. Så blir vår författning till en karrikaturbild för preussiska folket, som visat sig så värdigt en författning. Hvad hafva vi i denna i belägenhet att göra? Mina herrar, att enkelt konstatera, det ettiabrott i författningens sista bollverk skett; att förklara, det vi, eburu utan penningar, utan soldater, utan beskyddet af sjelfständiga domare, ja utan att bruka vår rätt att försvara oss, när vi kallas inför domstol, vilja nu och alltid kämpa mot ett slikt system. (Lifligt bifall). Mina herrar, striden är icke hopplös. Ett system, som under tryckande tider affordrar lendet mer och mer penningar och manskap, hvars bördor redan kännas tryckande och måste ökes; ott system, som, för att hålla g uppe, ser sig nödgadt att frånröfva folket je dess frihet, kränka lag efter lag och nedirifva det ena författningens bollverk efter det andra, och som å andra eidan icke ens i sin utspolitik kan uppvisa en enda framgång, ett lant system måste sammanstörta! Måtte det sitt fall ej begrafva något annat än sig sjelft! i (Lifligt, ihållande bifall). Justitieministern. Öfvertribanalets utslag är I 1 1 Slö såväl till ordalydelse som motivering ännu obe1 i kont för både mig och eder. En diskussion om letsamma är fördenskull att likna vid en strid i mörkret. I en sådan vill jag icke deltaga. Jag j vill blott göra några anmärkningar till hr refe(mt tad yttranden. Det anstår icke kammaren a i it tadla kronoadvokaterna för deras pligtuppfyllelse. De äro skyldige att lyda justitiedeparjtementets anvisningar. Anser man sig kunna böra göra ett angrepp, så är det mot min person det bör riktas. Men jag vill icke låta dåputeradekammaren beröfva mig min rätt att begära högsta domstolens förklaring rörande hvilka ovissa lagfrågor som helst, äfven om de röra författningen. Statsregeringens åsigt om 84:de paragrafen har ändrat sig, det må medgifvas, men hvarför skulle den icke få ändra sig? Hr referenten har förklarat öfvertribunalets dom för författningsvidrig, men var god att bevisa det. (Munterhet i kammaren.) Antsger deputeradekammaren propositionen, så har den sökt tillvälla sig auktoritet öfver högsta domstolen och begått ett oerhördt ingrepp i domstolens rätt. Propositionen är ognad att reta till våldsamt motstånd mot domstolarnes utslag. Jag gör propositionens framställare ansvarige för sådane våldsamheter. Statsregeringen har emellertid både vilja och förmåga att nedslå dem. Mina herrar, likasom alla andra lagar, så är äfven författningen underkastad en utläggning. Högsta domstolen har i föreliggande fal! efter bästa förmåga och samvete tolkat den. (Ironiskt bifall.) Tror lagstittaren, att domstolen tolkat författningens mening annorledes än i enlighet med lagstiftarens mening, så är den enda utvägen öfrig att på, deklarationens väg få den tvifrelaktig blifna bestämmelsen förändrad. (Bifall från de reaktionäre.) Hr Wagener (reaktionär). Er proposition är ett ingrepp i den besvurna författvingen, ty den vill omstörta domaremagten. Jag vill icke påstå, att ej högsta domstolen också kan begå misstag, men ingen har rätt att ställa sig öfver högsta domstolen. Tron J, mina herrar, att J ostraffadt nkolen så begå högförräderi, majestätsbrott och uppror? (Allmän munterket.) Ir Mommsen. Af formelia grunder är jag emot baron v. IHoverbecks proposition, men jag ver att cj fördenskull bli räknad till den siste rens parti. Det är besycnerligt, att denna rinistöre, som med fog kan kallas tolkniugsministeren, icke kort och godt upphäfver författningen, i stället för att medelst sin tolkningsmetod bortskaffa den bit för bit. Eu följd af den nya tolkningen utaf 84 måste blifva, att pressens rätt att meddela kammarförhandlingarne blir iogkränkt. I dag består ännu denna rätt, men om 8 dagar torde äfven den bestämmelsen i presslagen vara borttolkad. Man kan väl tänka sig, att en enskild person kan medelst ett illa användt skarpainne komma till en falsk slutsats från de klaraste premisser; men när landets högsta domstol i förenade senater fattar ett beslut, som innebär raka motsatsen af ordalydelsen i den lag, som skall tolkas — som slår dess förra beslut, alla andra domstolars beslut och hela naiioaens sunda vett i ansigtet, då måste m istören iaverkat på enskilda doms:olsledamöter. (Hör, Hör!) IIr Gneist (professor i legfarenhet) lemnade en öfverblick af de åtgärder regeringen vidtagit för att få da högre domstolarue i sina händer och kunna af dem särskosta sig hvad slegs utslag som helst. Samtliga de preussiska domstolskollegierna hafva blifvit upplösta i små, af justitieministern omedelbart utsedda komitter, hvilka dock förkunna sig utslag i hela kollegiets namn. Dessa komittcr kunna af regeriagen förstärkas med ,, tillfälliga bisittare, när omständigheterna det fordra. Afven om det vore sannt, lär likväl irgen menniska kuana tro, att en liten komite, som justitieministern sjelf utväljer bland många, någousin skall uttala en fullt opartisk dom, när det gäller att afgöra, huruvida hr justitiemigi illelamöterna äro, handlat författuingseuligt eller icke. Preussens domarckår är en prydnad för sitt land, men bland flera tusen jurister skall regeringen alltid kunna utleta några ,,förtroendemån, som icke bestå protvet, när hela frågan om en regerings författningsenlighet lägges på deras skuldror. Medelst ett siilt maskineri, alltför gonomskinligt för att bedraga någon, uppstå dessa tern, bvars förtroendemän kom a