Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1866, sida 1

UTRILES. Debatten i preussiska landldagen d. 9 dis. (nsrareläktarne öfverfulla. Vid ministerbordet ministorpresidenton, justiticministern, krigsministern, inrikes-, finans-, ecclesiastikoch landtbruksministrarne). President Grabow upplästo ett bref från deputeraden Georg v. Bunsen af följande lydelse: Högtärade hr president! Oafvisliga pligter nödga mig begära åtta dagars permission. Jag beklagar denna nödvändighet, emedan den hindrar mig att gemensamt med mina kolleger uppträda mot öfvertribunalets beslut, i hvilket jag ser ett verk af blind partilidelse, ea följd af i åratal fortsatta olagliga tubbningar. Om vårt folk af det ofvanifrån gifaa exemplet på lagbrott icke låter förleda sig till en liknande olaglighet, så tillkommer förtjensten häraf sannerligen icke dem. som gifvit detta exempel. Berlin d. 8 Febr. 1866.4 Sedan en på dagordningen stående fråga af mindre vigt blifvit undangjord, öfvergick diskussionen till följande af baron v. IIoverbeck framstälda proposition: ,Deputeradekammaren förklarar, att kronoadvokatens begäran om laga åtal mot deputeradena Ticesten och Frentzel för deras tal i deputeradekammaren, samt högsta domstolens straffsenats bifall till denna begäran öfverskrida kronoadvokats-embetets och domstolarnes lagliga befogenhet och utgöra i deputeradekammareus rättigheter ett ingrepp, som kränker författninvgens Si:de paragraf. Till skydd för sina egna och det af kammaren enligt författningens 83:dje paragraf representerade folkets rättigheter, protesterar deputeradekammaren mot detta ingrepp och mot rättsgiltigheten af hvarje förfarande och hvarje dom, som kunna följa af detta eller liknande andraganden från kronoadvokats-ewbetets sida. Hr v. Forckenbeck, såsom kammarens referent i frågan, öppnade diskussionen med att begära, det kammaren måtte antaga baron v. Hoverbecks proposition, emedan da fakta, som ligga till grund för densamma, äro solklara; emedan vidare propositioner vidare icke innebär något ingrepp i domaremaktens lagliga område, utan blott konstaterar ett ingrepp i deputeradekammarens rättigheter, och emedan en trogen pligtuppfyllelse mot folket och kammaren fordrat dess framställande. Referenten redogjorde omständligt för frågans historia och juridiska natur. Deput raderna TUWesten och Freuzel blefvo i September 1865 af kronoadvokaten åklagade för tal, som de hållit i depateradekammaren d. 22 Maj och 20 Juni samma Första och andra iustansens domstolar tillbakavisade anklagelserna, såsom stridande mot författningens S4:de pararaf; men öfvertribusalets straffsenat har den 29 sistl. Janusri beslutat, att åtalet kan ega rum. Vår författning ger oss i sin S3:dje paragraf rättighet att rösta efter fri öfvartygelse; i S4:de paragrafen ger hon oss full och oinskränkt yttrandefrihet. (Talaren uppläser nämnda paragrafer). Fiaanslagstiftningen beror af vår prörnivg och vårt bifall; vi äro en laglig faktor i lagstiftningen. 6:te kapitlet sf vår författuing fastställer gränserna för domaremaktan på otvetydigt sätt. 84:de paragrafen är solklar och behöfvor ingen utläggning. Den säger till domaren: du har icke att bekymra dig om de deputerades meningsyttringar; de tillhöra icke ditt forum; du har att stanna framför tröskeln af detta hus. Talaren visade, att denna uppfattning af författningen varit af sila statsmagter, af regeringen, domaremagten och folkrepresentationen, ansedd som orubblig ända till den 29 Januari detta år. Ilan redogjorde för flera fall alltifrån år 1852 till 1865, då kronoadvokaterna begärt åtal mot deputerade, men detta förvägrats såväl af justitieministern som dnomstolarne, såsom stridande mot författningon. Ölvertribuvalet sje)ft har ännu år 1864 förklarat hvarj åtal mot deputerade för deras i kammaren yttrade meningar för författningsvidrigt. Talaren uppläste vidare en den 11 Maj 1863 daterad af samtligse de nuvarande ministrarne undertecknad skrifvelse till president Grabow, i hvilken de, med anledning af en i deputeradekammaren förefallen häftig scen mellan hr v. Bismarck och presidenten, förklara, att de, såsom kronans re presententer, icke stå under presidentens disc plin eller kunna af honom tillrättavisas, omed deputeradekammarens discipliniska föreskri endast gälla de deputerade, som på grund af 83:dje och 84:de paragraferna i förfatiningen åtnjuta det privilegiet att icke kunna tilltalas inför domstolarne, ett privilegium, som miuistrarne icke ega. Talaren sade sig vi jwÄL afbålla sig från hvarje reflexion deröfver, att samma ministrar, som år 1863 afläto en sådan förklaring, år 1865 kunde befalla sina kronoadvokater att åtala deputerade (Bifall). Talaren åberopade vidare en förklaring af Så:de paragrafens egen författare, justitierådet v. Ammon, om afsigten med dersamma, samt hänvisade till den i sesslonen närvarande deputeranden, domsto!spresidenten Sönson, som deltagit i paragrafens redigering, såsom att lefvande vittne för att paragrafen icke åsyftar något annat än hvad der klart och oföriydligt säger. Hr v. Forckenbech slutade sitt tal med följande ord: Jag måste fråga er (ministrarne): hvarthän hefva vi kommit, hvarthän hafven I bragt vårt land? Ar 1815, då folke: hade återvunnit detta land åt fursten, utlofvades högtidligt en författning. År 1818.— 1850 förvärfvade sig folket en sådan. Huru är det nu? Författningen förordnar, att utan vårt