Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1866, sida 3

Samnaället hade 1 går alton onskuiu Sammankomst, dervid upplästes den af Föreläsningsstyrelscn afgifna ärsberättelse jemte hrr revi sorers berättelse för samma styrelses räkenskaper och förvaltning under år 1865. K. samhället beviljade den tillstyrkta dechargen. Af nämnde årsberättelse framgick, att under den tid, som styrelsens verksamhet omfattar, eller från Oktober 1864 till den 31 December 1865, hade genom styrelsens försorg blifvit hållna 5 serier af populära föredrag i Lilla Börssalen, för hvilka 1,389 betalta inträdeskort blifvit uttagna, hvarförutan ett ganska betydligt antal gratisbiljetter blifvit utdelade till folkskolans lärare och lärarinnor, eleverna vid vis:a skolor, m. m. På do speciella föreläsningarnes område hade, i Musei lokal, hållits tvenne serier, hvardera om 10 föreläsningar. — Oaktadt inträdesafgifterna hållits mycket låga och föreläsarne blifvit till deras belåtenhet honorerade, hade föreläsningsstyrelsen för ifrågavarande tid haft en behållning af 550 rdr. — De båda berättelserna skulle bärefter öfverlemnas till Göteborgs Musei styrelse. — Göteborgs metallväg. Såsomi gärdagens blad nämndes, holls i går vid middagstiden ett sammanträde inför Handelsföreningens hr fullmäktige mellan handlande och trafikanter rörande Göteborgs metallväg, för att afgifva utlåtande rörande tvenne hos hrr Stadsfullmäktige väckta förslager: det ena af hr Osc. Dickson, att staden måtte undanbedja sig skyldigheten att uppehålla denna våg, det andra af hr J. J. Ekman och medkommitterade, att den närvarande metallvågen måtte utvidgas och förses med nya erforderliga byggnader, hvarför kostnaderna boräknats till c:a 150,000 rdr, i sammanhang hvarmed förslag blifvit uppsjordt till ny taxa för vågförda effekter. Ötverläggningarne öppnades med ett skriftligt anförande af hr P. Hammarberg, som bestridde hr Dicksons förslag och förordade beredningens. Tal:n sökte ådagalägga vissa misstag i hr D:s sifferberäkningar och ansåg talet om ,skydd här icke ega tillämplighet. Ingen skall klaga öfver att erlägga den ringa väg-afgiften, äfven då vågen ej anlitas, när han dock vet sig ega rättighet till den stora förmånen att vågföra sina effekter på en allmän våg. Någon skyldighet att begagna vågen förefanns ju icke. — Man borde sihägkomma att jernrörelsen varit etadens förnämsta näringsgren — den vore, så att säga, stadens amma, och borde derför äfven nu med någon ömhet vårdas. Jernvågens upphörande okulle deremot lätteligen kunna blifva ett monopol för en eller flera, och följden kunde blifva alt jernexporten ginge till andra hamnar. — Slutligen lemnar metallvågen en rättighet till belåniovg i rikets ständers lånekontor, som är för jernhandteringen af stor vigt. — Tal:n trodde icke att producenterna skulle blifva missbelåtna med den nu föreslagna taxan och förordade att vågpengarne skulle erläggas vid ingåendet och hälften vid utgåendet, hvilka sednare utgifter drabba exportörerne (?). Hr Osc. Dickson upptog några af hr Hammarbergs anförda argumenter och vidhöll, i ett uppläst skriftligt anförande, sin motion, betonande förderfligheten af hvarje slags skydd och monosom hvarje annan affärsgren skulle trifvas och pol, och var förvissad att jernexporten likautveckla sig bäst utan ett dylikt omhuldande förmynderskap. Hr Hedlund ansåg att till principen hr Dicksons mening var så ovedersägligt sann, att det måste förebringas kraftiga skäl i afs. å de praktiska svårigheterna vid dess tilläpning, för att öfvergifva densamma. Några sådana skäl hade dock icke, såvidt tal:n kunnat fatta, blifvit förebragta, enär tal:n trodde att samma fördelar, som trafikanterna nu ägde af den privilegierade metallvågen, borde kunna vinnas derest denna magasineringsaffår upplätes fritt åt den enskilta företagsamheten, likasom fallet är med trävarurörelsen, spanmålsexporten m. m. I det tal:n salltså förordade hr Dicksons förslag i den delen: att staden borde undanbedja sig skyldigheten att hålla metallvåg samt afsäga sig de dermed förbundna fördelar, måste han på samma gång afstyrka förslaget att utvidga samma väg, men ville gerna tillstyrka att staden, om så erfordrades, anvisade passande upplagsplats för de metalleffekter, som hitkomma, anseende den närvarande jernvågens plats vara dertill ganska lämplig. I öfrigt anmärkte tal:n, att med jernvägens utsträckning till Wermland vissa förändrade förhållanden sannolikt komme att inträda, då mången bruksägare ej komme att hit afsända sin vara förrän han emottagit ordres derå, när jernet vore färdigt till skeppning. De fleste komma troligen att behålla sitt jern i egna magasiner intilldess sådane ordres inginge, och då behöfde artikeln alls icke vågföras. Man borde åtminstone afvakta denna tid innan alltför stora kostnader nedlades på denna institution, hvars hela organisation, med aflönade tjenstemän, m. m., icke motsvarade nyare tiders föreställningssätt. Hr J. J. Ekman försvarade beredningens förslag och förordade dea närvarande jernvågens bibehållande samt utvidgning. Ansåg ovisst om en stadens ansökan att erhålla befrielse från den ifrågavarande skyldigheten skulle vinna bifall; bestridde att här vore fråga om ett monopol, enär den närvarande metallvågen innebure ingenting annat än att staden upplåtit en viss plats för jerneffekters upplag, en plats, som staden för detta ändamål från kronan erhållit; ansåg icke att ett bolag skulle i samma mån tillfredsställa trafikens kraf; trodde att bruksägares klagomål rörande höga våg-afgifter skulle blifva afböjda genom den nu föreslagna taxan, som bättre fördelade dessa afgifter; ansåg att de nu stipulerade arbetspengarne skulle kunna si en ej aflägsen framtid modifieras, och ville derföre att sanktion å denna taxa skulle begäras för endast 3 år, m. m. Dessa voro hufvudmomenterna i den förda diskussionen, derunder vidare hr C. G. Prytz förordade jernvågens bibehållande såsom upplagsplats, men med dess anordning och förvaltning öfverlåten till ett enskilt boJag. — Urr Sv. Renström och L. G. Bratt lanslöto sig till hrr Hammarbergs och Ekmans mening. Sammankomsten slutsdo, såsom i går nämndes, kl. 1(, 4 o. m., och komma härefter bandelsföreningens hrr sallmäktige att afgifva sitt utlätande i ämnet. ( Skandinaviska Kreditaktiebolagets styrelse har i dag nedsatt räntan å 3 månaders vexlar till 6 procent samt öfriga räntesatser med en half procent under deras — It I Älv I fe wve — 11 1 REF EF RHEA!