Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1866, sida 2

UTRIKES, FRANKRIKE. Hvilken ställning Frankrike ämnar intaga i afseende på romerska frågan, framgår af följande telegram till spanska regeringen från dess ambassadör i Madrid, med anledning af ett samtal mellan den sistnämnde och Drovyn de Lhuys. Markis de Lema telegraferade: , Frankrike anser sig hafva gjort nog för att sätta påfven i stånd att sjelf skydda sin thron; men när päfven sjelf förkastar de medel, hvilka man lemnar honom i händerna; när han icke vill frigöra sig från största delen af den romerska statsskulden genom att låta Italien öfvertaga densamma; när han icke vill underhandla med Italien, utan fortfar att behandla det som fiende; när han icke organiserar någon armå, icke företsger någon reform af sin förvaltning och icke i något afseendo vill tillfredsställa sina undersåters anspråk, så fritager sig Frankrike från allt ansvar för följderna. För att använda den franske utrikesministerns uttryck: , Frankrike kan hjelpa den verldsliga myndigheten att lefva; men det kan icke hindra denra myndighet att sjelf beröfva sig lifvet. Sedan man kommit till en bedröflig erfarenhet om de svårigheter, som den mexikanska ockupationen vållat franska regeringen, bar man äfven sökt göra sig reda för den verkliga orsaken till denna ockupation. Flera gånger hafva vi oförstäldt uttryckt vår åsigt om orsaken dertill, men anse oss nu — till det värde den kan förtjena — böra anföra en åsigt, som i flera franska tidninger på sista tiden varit uttryckt. Man påstår, att man redan länge i Tuilerierna fästat uppmärksamheten vid de i Tuilerikabinettets ögon alltför vänskapliga förhållandena mellan Ryssland, nutidens största landmakt, och Förenta Staterna, den största sjömakten. Så mycket mera uppmärksamhet förtjenade detta förhållande, då dessa begge länder förete de mest motsatta regeringsprinciper. Straxt efter kriget på Krim lät cn bekant rysk statsman några oförsigtiga uttryck undfalla sig, hvilka gingo ut på att för framtiden åstadkomma en allians mellin de nämnde begge staterna, och detta gaf ny näring åt kejsarens farhågor. I förtroliga samtal kar kejsar Napoleon icke dolt sina betänkligheter biver Rysslands stora utsträckning djupt in i Asien ända till Kinas gränser, hvarigenom detta land städse hade ett disponera öfver en mängd barbariska elementer för kriget, hvilka när som helst kunde hota Europa med en invasion, ett slags ny folkvandring. Kejsaren dolde icke huru derg na omständighet kunde hota vår civilisation; eftersom ätven den högt utvecklade europeiska krigsmaterielen, refflade kanoner, minitgovär, m. m., icke skulle vara tillräcklig mot dessa asiatiska border. Det enda som, efter kojsar Nopoleons mening, kunde återhålla Ryssland från ett sådant töretag, vore fruktan för blokaden af dess hamnar. Men en allians med Förenta Staterna skulle befria kabinettet i Petersburg från dylika farhågor, då det ingick i planen, att vid ett krig mellan Ryssland och vestmakterna de sednares flottor skulle hållas i schack af Förenta Staternas. I visshet om sydstaternas seger i det inbördes kriget, vidtogs expeditionen till Mexiko, med hvilket sistnämnde land det var fullt antagligt att, vid den förutsatta utgången af amerikanska kriget, sydstaterna skulle ingå förbund mot Norden. Hela expeditio nen till Mexiko skulle således hafva varit ett schackdrag mot Ryssland på andra sidan LLLAUUÄELiMLÄAA TER SONENS