Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1866, sida 1

Å11 DUC 2— —4—-4 D mcreet samma i afseende på utbildning och duglig het, ty huru ovärderliga egenskaper manna mod och fosterlandskärlek äro, duka de doch under i striden i våra degar, om de icke äro förenade med duglighet, grundad på öf ning. Hvarje armå, i hvars organisation ingår ett folkbeväpningselement, man må nu gifva det hvad namn man behagar, måste hafva en stam, en cadre, en ram, i hvilken det mindre öfvade värnepligtiga manskapet insättes). Proportionen emellan stammens och de värnepligtiges antal är naturligtvis i första hand beroende af de sednares större eller mindre utbildning. Såsom regel kan antagas att den arm6, som i farans ögonblick genast skall vara stridsfärdig, bör minst till en tredjedel) utgöras af stam. Full utbildning i krigareyrkets alla detaljer, ömsesidig bekantskap och förtroende emellan befäl och trupp äro de egenskaper som i för ening med mod och fosterlandskärlek göra en armå stark och segrande. De förstnämnda egenskaperna kunna aldrig finnas i nöjaktig grad hos de endast under kort tid öfvade rärnepligtige; det måste derföre finnas en stam, som i fullt mått förvärfvat dessa egenskaper genom att egna sitt lif åt soldatens yrke. Af samma, och med ännu större, skäl måste alit befäl och underbefäl, som behöfves för den utryckande armen och den i första hand påräknade reserven, finnas till sallt antal och sullbildadt vid krigets utbrott. Förlusterna bland befälet skola det oaktadt efter blott några veckors fälttåg befinnas så stora, att de endast med största svårighet skola kunna ersättas. Huruvida den stam vi för närvarande hafva, i afseende på organisation och öfning, svarar mot sitt ändamål, ligger icke inom denna uppsats område att yttra oss om och skulle föra oss in på ett annat, om också närbeslägtadt, ämne. Efter detta korta utkast af hvad som här förstås med en svensk arm, grundad på allmän värnepligt, om man med densamma vill hoppas kunna afslå ett fiendtligt anfall, öfvergå vi till en närmare granskning af Handelstidningens artikel. Red:n sätter, i likhet med Aftonbladsförfattaren, konskription såsom motsats mot bevåring. Det är oegentligt, ty beväring är konskription utan lottning; lottningen är en sednare tillkommen utvext på konskriptionen, som icke ursprungligen tillhörde densamma, på samma sätt som legning och friköpning på beväringsinstitutionen. Att således säga: införa konskription i stället för beväring, är att ännu mera förvirra allmänhetens dunkla begrepp om dessa förhållanden. Då red:n talar om huru ett godt och aktivt, om också litet, sjöförsvar samt goda kustbefästningar skola kunna låta oss bygga vårt landtförsvar i väsendtlig mån på en stark folkbeväpning, tillstå vi, att vi icke förstå dess tankegång. Kustbefästningar, hvilka skulle skydda vår hundradetals mil långa kust, skulle fordra utgifter många gånger öfverstigande kostnaden för alla våra jernvägar, utan att ändå kunna sörhindra fiendens landstigning, och en gång väl landstigen måste han bekämpas af armen. Samma förhållande är det med monitorerna, de kunna icke vara öfverallt. Hvad vi kunna göra genom kustbefästningar och monitorer är att begränsa antalet af landstigningspunkter; förbindra landstigningen kunna vi aldrig utan en stor flotta. ,En stark folkbeväpning! Vi hafva här ofvan visat hvad en sådan vill säga, men red:n menar utan tvifvel dermed de 300 tusen man, om hvilka den talar längre fram. Kan det vara möjligt att red:n tror, att ett fiendtligt anfall skulle kunna förbindras eller afslås genom att garnera Sverges kuster med befästningar och 15 klasser beväring, lika med 300,000 man? Tilltror red:n Sverge krafter och tillgångar härtill? Det är otänkbart! Det rika England skulle icke engång förmå det. Ios:n försäkrar att ingen kan lifligare än han känna det orimliga och nedslående uti att årligen nödgas offra millioner på oproduktiva ändamål, och han delar åsigterna i red:ns varma resonnemang häremot, men ,försvarsväsendets fråga kan icke lösas utan dessa utgifter, så länge vi hafva mäktiga och l Såvida icke de värnepligtige skola hela år hållas i garnison för att sjelfva utgöra stam åt nya åldersklasser. ) Ins:n talar, i likhet med red:n, endast om infanteriet. . J lek