Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1866, sida 1

ma mån tom införseln ökas blir skilnaden större, såsom srih. K. mycket riktigt anwärkto. Frih. K. troddo sig med dessa siffror förnodligen gifva dråpsleget åt traktaten. Detta, mina herrar, är vår förlust på traktaten! utbrest han, och han antog att hvar och en skulle rysa tillbaka för densamma. Den ärade talaren glömde dock att upplysa huset om, hvad han troligon också glömt att göra sig sjelf reda för, nemligen hvilka dessa ,vi äro, som göra denna förmenta förlust. Skulle dermed menas svenska solket, så beklaga vi, för talarens egen skull, att ban i så hög grad misstagit sig, att han betraktar fåsom ,förlust för detta folk hvad som hvarjo annan förnuftig menniska måste betrakta såsom en vinst för folket! Det är solklart, om eljest frih. K:s boräkningar äro riktiga, alt svenska folket skall kunna, under de 12 år för hvilka traktaten är afsluten, erhålla semma qvantitet varor för tjugosem och en half millioner rdr billigare pris, än om 1863 års tulltaxa fortfarande under denna tidrymd förblifvit gållande. Dessa 251, millioner rdr, som det eljest fått utgifva i skatt till staten, kan det nu i stället, antingen lägga upp såsom en sparpennivg, eller nedlägga i nyttiga företag, eller anvanda till inköp sf mera varor af samma eler af andra slag för syllande af sina behof. Om icke detta är en vinst för folket, icke en förlust, så veta vi sannerligen icke hvad begreppen vinst och förlust betyda. Och detta är dock blott en del af folkets vinst. Lägger man dertill den skatt, som inkemska fabrikanter kunnat utkräfva af folket i form af öfverpris, om de förra. högre tullsatserna förblifvit gällande, så fianer man hvilken enorm vinst som tillskyndas so kot genom den i sammanhang med franska traktaten vidtsgna tullreformen. Vi taga emellertid för gifvet, att friherre Klinckowström icke tänkte på folket då han talade om ,vår söorlust. Vi vilja icke fornärma honom med en sådan beskyllning. Förmodligen tänkte han på statskassan. Men han behagade dervid förgäta, att erfarenheten alltid gifvit vid handen, och gjort det redan nu under den korta tillämpningen af den nya tulltaxan, att tullinkomsterna icke minskas i samma mån som tullsatserna nedsättas, emedan dels införseln ökas, dels, och förnäraligast, lurendrejeriet minskas. För statskassan kan hr srih. således i denna del vara lugn. Dess inkomster af tullen skola troligen icke minskas, och om så sker, så ör detta i sjelfva verket ingenting annat än — en lindring i folkets skattebördor. Medan vi tala om friherre Klinckowström tillia vi oss kortligen antyda hufvudpunkterna för öfrigt i detta hans andra anförande. llen upprepado sin beskyllning att regeringen igenom bestämmelserna om drufbränvinet gifvit Frankrike, i strid med grundlagen, ett monopol. Han påstod att regeringen bundit ssina händer om hon t. ex. till följd af en sboskapspest ville förbjuda införseln af vissa i varor; att det ingen olägenhet skulle medföra om representationen afsloge traktaten, semedan, cxempelvis, holländska kamrarne örat vägrat bifall till en bestämmelse i en med Frankrike assluten postkonvention, som till följd deraf ej kunnat träda i kraft; att Itraktaten ej blitvit antagen på 12 år, utan på ohestämd tid och att upphälvandet gjorts i beroende onsamt af regeringen; att tullen å lnieradt papper blifvit grundlagsstridigt höjd; latt han ,skolle kunnar bestyrka riktigheten af sina kalkyler rörande bräavin och socker (något som telaren dock besparade sig sjelf Toch huset); att nedsättningar i tullafgifter sej komme konsumenterna till godo (det hade hans skräddare, skomakaro och kryddkrämare gagt honom), att regeringen hade bort läta raktatstarislen gälla såsom en specialtariff sor införsela från Frankrike o. s. v. Slutligen ställde ban foljande interpollationer dirokt till frih, Gripenstedt, nemligen: hurusvida ärendet blifvit beredt genom vederbötanden börande på sätt 10 S R. F. foreskrifiver; huruvida regeringen anser sig ega rät ilatt höja tullsatser; huruvida regeringen eger s rätt att utan ständernas medgifvande använda vi millioner (?) för att ,, köpa en sjofartstraktat; rhuruvida hon eger någon py rätt att medr idela monospoler; hvarför ständerna ej blifvit Juppiysta om vissa, importen till Frankrike I rörande, förhållanden; hvarför det ej drojts -Imed ratifikationerna tills ständerna blifvit