Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1866, sida 1

på honom, men tänk dig honom som en afiden. Oberäknadt hans olyckliga religiösa riktning, oberäknadt hans politiska förvillelser, var han alltid en aktningsvärd karakter, som väl förtjente sina medmenniskors vänliga deltagande. Det är således ingen synd om du, min dyra dotter, tänkor på honom till och ned i dina böner och fromma betraktelser, — men ban är död för dig. Du bar med ädel, kristlig uppoffring utgifvit alit för hang belrielse. Du har gifvit med den högra henden, utan att den verstia vissto något derom; till och med för din biktfader och din fru tant dolde du dena goda gerningen. Gud belönade ditt ädelmod genom atv lå företaget lyckas: Din arme, beklegans vän befinner sig nu på resa till ett sjerran land, dit den bärvarande rättvisans arm icke räcker honom. Sorg, bekymmer och elände skola hemsöka honom och — vill Gad — oppmjaka hans sinne; bed siloies för honom, att han framgår segerrik ur striden och, voro det än först i de sista timmarne af sitt lif, kastar sig i den allena saliggörand: kyrkans armar, för att möjliggöra ett återseendo der ofvan. Han är död för dig, men du kan tänka på honom, bedja för honom utan att känna tvifvel eller oro. — Min fader, bad Johanna och riktade gina af hånryckning glänsande ögon med ett bedjande uttryck på presten, — då förunnar ni mig den trösten att tillsammans med mig bedja för min arme, öfvergifno väns väl. — Du tager ordet ur min run, svarade presten och uppreste sig, hvarvid han hewlig vexlade missbelåtna blickar med Bernhard men visade straxt deresster en triumierand belåtenhet, — tillsammans skola vi bedja fö Iponom, tillsammans anropa den Allsmäktig